Jag bryr mig om var maten kommer ifrån, vad jag stoppar i munnen och skulle väldigt gärna ha ett litet eget grönsaksland att vårda och skörda. Men jag saknar både "gröna fingrar", och så bor vi i lägenhet i stan. Men för att kunna nå mål, behöver ju allting ha en början...
Vi plockar mycket bär och svamp i skogen så länge vi finner dem. Men bortsett från det blir det mest mat från affären. Har jag tur hinner jag plocka lite nässlor om våren, och smaka lite av vad skogen bjuder, och kanske lite frukt vi fått till skänks. Men jag vill lära mig mer om ätliga växter, odling och hur dessa bäst tillreds för goda måltider. Både viltplockar och hur en odlar grödor. På väg i riktning för att någon gång kanske kunna bli nära självförsörjande, även om det än så länge känns långt mot målet.
Vår balkong brukar vintertid bli trist och stökig. Men varje vår när värmen lockar ut oss, växer lusten att få det fint där ute och och vi rensar föremål och sopar den ren från granbarr (efter granen som slängdes ut från balkongen när vi slängde ut julen), spindelnät, och föremål som av någon konstig anledning hamnat där under vintern.
Vi planterar lite växter i en blomlåda och hoppas att vi ska komma ihåg att vattna dem emellanåt. Så vi kan njuta sommarfrukostar i utemöbeln, eller läsa en bok om aftonen. Njuta utsikten mot promenadstråket där människor rastar hundar, joggar eller strosar på väg mot centrum eller ut mot naturstråken åt andra hållet. Vi kan se plommonträdets årstidsväxlingar och ån som rinner förbi vårt lilla uterum.
I år bestämde vi oss för att prova på att odla lite ätliga växter, trots att vi är noviser på området. Visst hade vi grönsaksland någon gång under min uppväxt, när vi bodde på landet. Men jag minns bara att jag rensade ogräs (en trevlig syssla enligt mitt minne), och att jag älskade att dra upp morötter och rödbetor till lunchen. Jag hade inget ansvar för att de fick lagom med vatten, och det handlade nog bara om markgrödor vad jag kan minnas.
Så för några veckor sedan köpte jag och ena dottern en tomatplanta, gurka, pac choi, ärta och vitkål på ett blomstervaruhus. Kravmärkta växter (tomatplantan kanske undantagen?). Och tre fina vanligt blommande blommor på varje sida om vår ätlig gröda, så det skulle bli lite färgglatt också, på vår balkong i söderläge.
Tomatplantan satte vi i en enskild kruka och resten planterades i blomlådan på balkongräcket. Gurkan växte dock raskt sig gänglig och vi fick stoppa ner en av mina stickor (från en stickning), så växten hade något att stödja mot. Två dagar senare var den förbi stickans topp, så vi fick knyta ett snöre till ett smalt stålräcke 60 cm ovan balkongräcket. Bara några dagar senare var den på väg upp i skyn mot svindlande höjder, och vi insåg att den där gurkan inte var lämpad för balkongräckesodling.
Vi omplanterade den i en till kruka, och jag snickrade ihop en raskt redesignad odlingsbänk av en vitmålad Ivar-bokhylla från IKEA, som jag fann i källarförrådet (köptes när jag flyttade hemifrån 1990, vitmålades när ena tonårsdottern ville ha en rumsavdelare med förvaring för några år sedan). Jag sågade bara av två av stolparna och skruvade dit dem horisontellt i upp och nidkant för att få stadga och för att växten skulle få lite ståltråd som stöd att växa efter (drog även tråden från denna regel mot framkanten till tre spikar.)
Nu prunkar gurkan vackert och de gula gurkblommorna frodas, trots att gurkan gick av när vi skulle omplantera den. Vi försökte helt enkelt räta upp den och höll tummarna för att växten skulle självläka.
Det fungerade! Nu är fler gurkor på gång ovan bristningen. Den största gurkan växer längst ner och är nära 1 dm lång, och mindre gurkor växer sig större för varje dag, högre upp på växten. Den första tomaten har just visat sig, och är ungefär stor som en färdig ärta. På balkongräcket skymtar vi de första ärtskotten, men det är tveksamt om den kommer klara sig, då växten ser svag ut och inte slingrar upp sig till någon höjd (och ja, den är i balkonglådan på balkongräcket, men har fått en ståltråd att slingra sig runt om den får kraft nog). Vitkålen breder däremot ut sig både i bredd och höjd, och Pac choi-växten blommar sött med små gula blommor.
Och jag vattnar och vårdar mina grödor. Lindar min hemstickade gråa yllesjal runt gurkans kruka under svala nätter och dagar. Hänger upp en randig gardin kring odlingsbänken blåsiga dagar, tar bort gardinen så de får sol när blåsten lugnat sig, och vattnar så fort jorden känns torr.
Idag har jag planterat två avocadokärnor, och i krukan där ena dottern planterade en skiva ekologisk tomat i, syns idag det första pyttelilla skottet kika fram ur jorden.
En bit på väg i riktning mot en mer miljövänlig vardag!
Nu måste jag bara börja kika på recept på inlagd gurka. För det är tydligen inte någon vanlig slanggurka vi planterat.
Och jag börjar kanske ändock
skymta något ljust grönt
ur mina tidigare
så ogröna fingertoppar...
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar