I början av min yrkeskarriär som fotograf arbetade jag under ett halvår med att dokumentera gammal röntgenteknik, på dåvarande RSÖ i Örebro (numera USÖ). Just den här bilden är tagen en dag när jag fick jag följa med på skiktröntgen med magnetkamera. Magnetkameran är en gigantisk apparat, och inuti den ska patienten ligga stilla under skiktröntgen, som visar din kropp som vore den skrimlad i skivor. Jag fick följa en liten baby, när hon sövdes och sedan gick igenom skiktröntgen.
Det var spännande, lärorikt och skrämmande att träffa den lilla glada flickan som hade något ovisst i bröstet, som läkarna ville se lite mer på. Flickan anlände, glad i famnen på en leende men förstås lite nervös mamma. Läkarna hade dock goda händer med barn och varma ögon, vilket gjorde att det var en skön och avspänd stämning i rummet. När flickan sövts fick hon ligga i magnetröntgen med en plastmugg tejpad på bröstkorgen, för att det skulle bli lättare att se hennes andetag i rummet utanför. Där fick vi sitta medan "Magnetomen" arbetade. Tillsammans med personalen blickade vi genom en glasruta in i rummet med tösen i den stora maskinen. Vi stirrade intensivt på den vita lilla plastmuggen, jag och babyns mamma ... på de små rörelserna som visade att hon fortfarande andades.
Här granskar en läkare hennes röntgenbilder. Vad som gömde sig i hennes bröstkorg oroade mig, men det verkar ha gått fint för tösen ifråga. Jag finner hennes blogg på internet, och hon verkar ha blivit en söt, busig och tuff 15-årig tjej med många tankar i huvudet.
Tänk att mina möten med människor fäster sig så starkt i mina sinnen och minnen. Jag minns namn och historier, ibland starkt berörd av deras personligheter, vårt möte och det som kommer fram under vårt samtal. Jag funderar på hur det gått för dem jag mött, vad som hände sedan ... och hur de har det idag. För just den här lilla tjejen blir det tydligt att en ljus framtid väntade henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar