Det var en gång ...

Det var en gång ett litet flickebarn som föddes i en sal på Regionsjukhuset i Örebro. Det var den en kall vinterdag i Februari 1971. Sisådär tjugo timmar senare föddes ett liten gossebarn av en annan ung moder, några salar bort på samma BB. På den här tiden ansågs det vara bra för barn att skiljas från sina mödrar när de inte skulle ammas. Så dessa tu fick transporteras till en sal, där de fick ligga i varsin plastbytta och skrika. Mödrarna och barnen fick vänta på nästa amningstillfälle, då de skulle få ses igen om fyra timmar. Den ena babyn skrek i en stämma, och den andra skrek i en passande andra-stämma. Ett gemensamt skrik där två små stämmor ljöd inom ett rums väggar. Snart skiljdes de små för att tillbringa 20 år med sina familjer på varsitt håll.

Nästan 20 år senare möttes de unga tu på en Konstskola i samma stad. De hade inte haft chans att ses, sedan skriken på BB ... för gossens föräldrar bodde 4 mil bort i ett mycket litet samhälle, medan flickan tillbringat de flesta av sina levnadsår i staden. Naturligtvis kände de inte igen varandra ... men de upptäckte att födelsedagarna snuddade vid varandra, och lagom till alla hjärtans dag slog kärleken ner i de unga tu. Det var i samband med att de upptäckte varandras musikalitet som deras hjärtan började slå för varandra. Exakt 20 år efter deras födelse började deras flirt, och några veckor senare var de ett par. När de varit tillsammans ett år förlovade de sig.  Tio år senare var det dags att bilda familj och en flicka föddes. Strax därefter fick de ännu en liten dotter. Arton år efter att de blev ett par, gifte sig de unga tu. Ett litet bröllop i all hemlighet, utan pompa och ståt ... men en fin stund, en fantastiskt härligt glad dag och ett fint bröllop med bara sina flickor som sällskap.

Nu har det gått 40 år sedan den där gossen och flickan först skrek tillsammans i korus på BB. De bor ett stenkast från den plats där de blev förälskade i varandra, och har nu delat 20 år ... exakt hälften av sina liv tillsammans med varandra! De njuter ännu utav stämsång ...


... ja så lyder historien när jag får vara berättaren! Det lilla flickebarnet är jag, och det lilla gossebarnet är min man. Vi firar våra 40-årsdagar tillsammans i helgen. Kanske kan ni ana varför jag ser så många cirklar som sluts runt ikring mig!