fredag 1 januari 2021

Gott Nytt År ... 2021

 


Gott Nytt 2021!

2020 har varit annorlunda på många sätt
...och vad som väntar 2021... 
är kanske ännu mer ovisst än vid mer traditionella årsskiften.


En pandemi förändrade allt. Frågetecknen, möjligheter och orosmomenten är stora och varierar beroende på hur den drabbar oss som personer, branscher och samhället i stort. På vissa sätt kanske det var ett nödvändigt ont, för att tvinga alla länder att stanna upp och ifrågasätta hur vi lever.

Svårigheterna bör förstås helst leda till nya möjligheter,
men det kräver också vilja, ett stort engagemang, kreativitet och en positiv inställning
för att förändringarna ska leda till den framgång och positiv förändring som krävs. 
För att rädda människoliv, djur, mångfald, växter och jord.

Vi behöver alla ta individuellt ansvar, 
...samtidigt som vår framtid kanske främst vilar i makthavarnas händer.

*

För mig som har två jobb och familj, har pandemin inte påverkat min vardag så jättemycket.
Jag och maken jobbar främst med sådant som inte kan göras på distans... även om tandemin orsakat en del förändringar och orosmoment förstås i våra jobb.

 Uppdragen som frilansfotograf har visserligen minimerats (jag har sålt en del arkivbilder, användningsrätter och haft ett fåtal uppdrag, men några har skjutits på framtiden).

Mitt andra jobb i äldreomsorgen, hemtjänsten, kan inte utföras på distans.

Största skillnaden i vårdarbetet med vårdtagarna i deras hem, är att vi måste anpassa oss med skyddsutrustning och hålla avstånd, för att skydda oss och dem vi hjälper från smitta. 
Det har även inneburit att många måste sjukskriva sig, vilket innebär perioder där många är sjukskrivna "för säkerhets skull" tills de är testade för corona och symtomfria. Detta har förstås ibland inneburit personalbrist.

Bland det finaste med att arbeta i hemtjänsten är de mänskliga mötena, och att vi känner att vi gör skillnad varje gång vi kommer till någon. Under pandemi blir kanske vår hjälp och våra besök viktigare än någonsin. Om man känner sig gammal/sjuk och ensam normalt, blir det naturligtvis ännu ensligare när anhöriga och vänner inte törs /får hälsa på. 

När man är gammal och inte törs gå till affären, dagvården är inställd, vännerna isolerar sig och allt som innebär social samvaro tas ifrån en... ja, då är det lätt att bli deprimerad och kanske också mer dement dessutom (av brist på stimulans). 
När vi dessutom lever under den mörkaste tiden på året, 
blir dagar och nätter, 
de mörka timmarna 
väldigt långa.

*

Men snart kommer ljuset!
...och samhället tvingas omprioritera.

Det finns hopp om livet, även om vi måste fortsätta "hålla ut"
...avstå kramar, ses mer sällan, utomhus och på längre avstånd.

Vi har lärt oss att konferenser, möten, samtal, arbete och undervisning fungerar fint på distans. 
Vi har mycket natur helt nära vi kan njuta, och måste inte alltid resa runt halva jorden för att uppleva känslan av semester.

*

Jag har gott om hopp och tro på en bättre framtid!

Förhoppningsvis har de flesta lärt sig något under pandemin. 
Dragit i handbromsen vad gäller flygresor,
lärt oss uppskatta annat än materiella ting.
Lärt oss att respektera andra, och inte bara tänka på "sig själv".

Situationen kräver nya kreativa lösningar för företagsamhet,
vilket förhoppningsvis både kan skapa miljövänligare produkter,
kanske helt nya branschen, skapa bättre hälsa och nya vardagsrutiner hos medborgarna. 
Miljöfrågan och insikten kring hur vi människor påverkar miljön börjar bli svår att ignorera.

Förhoppningsvis blir vi bättre medmänniskor?!

Jag har gott om hopp, även om jag också är frustrerad över att makthavare inte alltid lever som de lär, och över att Kommunen har riktigt skarpa sparkrav nu, trots att jag i TV hörde jultalet om att Sverige skulle lära sig av sina misstag och prioritera vården och äldreomsorgen. Skydda de mest sårbara och uppskatta alla de som arbetar så hårt inom vården 
(inte ordagrant, men med den innebörden).

Förutom det vanliga hemtjänstarbetet (och ett fåtal fotouppdrag), har jag i höst äntligen fått validera mig till undersköterska, efter arbete som vårdbiträde sedan 2011. Jag har pluggat ca 300 timmar på min fritid (övervägande på distans), eftersom man inte haft möjlighet att låta mig göra det på arbetstid. Det har varit mycket intressant och även lärorikt, men också oerhört stressigt att både jobba, plugga och att hinna med familjeliv och annat som livet bjuder.

Jag har inte hunnit med att blogga alls... 
men varje dag (än så länge) har jag lagt upp minst en bild på instagram.
Så om ni undrar vad jag har för mig kan ni kika in där!

Vad gäller min lilla skog, tomt och fritidshusen så har jag åkt dit så ofta som möjligt för att fantisera och drömma, plugga framför brasan, och strosa runt på tomten en stund i naturen.

Jag hoppas att 2021 ska bjuda mig mycket tid i naturen, och på mitt lilla torp.
Jag önskar mig fortsatt spännande och utvecklande arbete/uppdrag.
Mer tid för vänner och familj.

...och en stor förhoppning om att kunna spela och sjunga tillsammans med andra.

Min rätt nya intresse, som inledningsvis kommer ur min dröm om att leva närmare naturen, vara självförsörjande och leva klimatsmart... är att lära mig att odla växter och grödor som gynnar mångfald och ger mig och familjen mat i magen. 
Och det är något som jag verkligen ser med spänning fram emot under 2021!

Önskar oss alla ett GOTT år
Ett NYTT år
med positiv förändring över hela världen
för individer och jord
i GOD rikting!

*