Hålla ömt om snö ...

Hålla ömt om snö

du finns här nu uti min hand

i solens strålar skall du dö

så kylig och så skör

Ja, solens värme smeker oss

och vinden gungar oss förstås

Vårt famntag är så ömt och kort

snart ur min famn du rinner bort

...

*

Upprörande prioriteringar

Jag måste bara få skriva några ord om hur upprörd jag blir över de ekonomiska prioriteringar som just nu sker i Örebro Kommun. Vård och omsorg ska göra besparingar på 20 miljoner under 2012. USÖ (UniversitetsSjukhuset i Örebro) ska göra besparingar på 150 miljoner kronor. Detta ska ske samtidigt som 29 miljoner prioriteras för "giraffen", en robot som ska hjälpa de gamla att bli "trygga i sina hem".

Patienter och gamla önskar sig inga robotar i sina hem. Kanske känner de sig inte alls tryggare, med en giraff som följer dem genom rummen. Kanske blir det en övervakare som skrämmer dig. "Storebror ser dig".  De har ju redan larm, som hjälper dem att få personal raskt på plats om de är i nöd.

Nej, de gamla önskar sig inte MINDRE tid, FÄRRE besök och mer stress av omvårdnadspersonal än de redan har. Professionella och kunniga läkare och sjuksystrar är vad de behöver, samt vårdbiträden och andra medmänniskor som bryr sig om dem. Någon som ser dem i ögonen och sänder lite värme genom kroppskontakt och varma ord, under sina besök med stödstrumpor, duschhjälp och utdelning av läkemedel.

Jag har idag fått lyssna på engagerade gamla människors upprörda röster, över "giraffen" och besparingarna. Nu ska de vårdande springa ännu snabbare.

Vad kommer att hända med patienterna när USÖ ska spara 150 miljoner kronor?

Jo, de sänder förstås hem gamla människor som brutit benet, innan ens gipset hunnit torka. Utan att kontrollera om de har någon som hjälper dem när taxin lämnat dem vid porten. De skickar hem dem som försökt ta sitt eget liv, innan de ens fått möta en psykiatriker. Det här är sådant som hände innan årsskiftet, INNAN besparingarna som nu "klubbats". Ja vart ska det barka nu?

Det är klart att det drabbar de sjuka människorna, som skulle behövt några timmar (eller dagar) till i en vårdsäng med läkare och sjuksystrar nära till hands. Det är klart det påverkar tillgången till hjälp och sjukvårdsrådgivning. Kanske förändrar det även råden? Kanske bör vi ignorera bröstsmärtor som strålar ut i vänsterarmen och invänta hjärtinfarkten innan vi sänder en ambulans? Den som så tydligt fått en stroke, kan nog vila hemma några dagar innan läkaren har tid för en kontroll? Det är ju ändå mer ekonomiskt lönsamt för alla parter om en del patienter dör ...
... eller?

De som tar besluten bryr sig kanske inte alls om människorna?
Nej de är nog frisk och krya, i en hurtig ålder och med en trygg "fallskärm" när de tar sådana här idiotiska beslut.

Men vad händer den dagen när beslutsfattaren väl blir sjuk? ... eller dennes mamma? ... eller kanske hans eller hennes barn?

Ändras reglerna då? Är det först då som det omprioriteras? Eller är det då beslutsfattaren lämnar sin stol för att sitta i telefonköer till försäkringskassan och bråka med myndigheterna ... eller sitta vid sjuksängen och hålla handen istället?

Det är något sjukt fel med hela systemet upplever jag. Vi skulle behöva röra om i grytan och tänka om. Ställa allt på huvudet och titta på vårt samhälle från en annan vinkel. Sunt förnuft verkar ibland så långt, långt borta från besluten som tas.

Att Örebro renoverade alla stadens torg för en skopa miljoner, är bara ett exempel på hur dumt det kan bli. Var det värt pengarna? Nu ska Örebro "dra åt svångremmen" på områden som faktiskt inte bör sparas på över huvud taget. För vad kan vara viktigare än våra medmänniskor?

Nej snälla beslutsfattare, ta er en funderare nästa gång ni sitter där med slantarna, kassorna och beslutsklubban.

-Vad får detta beslut för konsekvenser?
... är en fråga som ofta verkar ställas alldeles för sällan
... och alldeles för sent.

LäkemedelsVärlden

Jag har den senaste veckan bland annat arbetat med ett uppdrag för LäkemedelsVärlden på tema "Medicintekniska framtidsvisioner". Jag skulle alltså fundera ut bildliga förslag på hur till exempel "smartphones", skulle kunna användas som hjälpmedel och arbeta förebyggande inom vård och omsorg. 

-"Tänk StarTrek!", uppmanade min kund ...  samtidigt som de inte önskade 60-talets modell, utan en modernare variant.

Jag gnuggade alltså mina geniknölar, fotograferade och jobbade med mina bilder i photoshop. Jag funderade bland annat på en hologramfunktion, som varnar för patienten när den behöver medicin till exempel (genom att bära ett armband eller en textilie som känner av puls och andra olika nivåer i kroppen). Jag fick många "ljusa" idéer som gärna någon tekniker får utveckla (om de inte redan håller på). Jag ordnade bild på en röntgenfunktion och linnet som visar olika kroppsvärden (jag tror just dessa funktioner redan finns och är under utveckling). Jag fick förstås fler idéer än jag visar på mina bilder, till exempel en app som avslöjar om hudförändringar bör kontrolleras av läkare eller ej, snabbfunktion för bildsamtal med läkare (så du kan visa upp din krämpa) och andra spännande funktioner. Några få av dem skapade jag bilder på och levererade till min kund.

Jag visar här den första bilden jag ordnade, och som min kund också gillade. De önskade dock motivet i en annan vinkel (framifrån, som omslagsbild). Dessutom hade jag inte koll på vid vilken medicinsk nivå som hologrammet bör göra insulin-varning (för en diabetiker). Så detta är ingen korrekt blodsocker-nivå att varna för. Självklart presenterar jag korrekta värden på de levererade bilderna.

Hur slutresultatet blev kommer jag visa när LäkemedelsVärlden kommit ut i handeln!

Snö ...

Jobbar med ett nytt uppdrag för LäkemedelsVärlden. Så med ett intensivt pusslande mellan alla mina åtaganden gnuggar jag mina geniknölar för hur jag bäst ordnar fantastiska bilder på tekniska framtidsvisioner inom vård och medicin, åt min kund.

Medan jag grunnar, om jag hinner mellan bilfärder och andra jobb, kan jag kika lite på den vackra vita snön ...

Trodde jag ja. Jag hann knappt ordna inlägget innan snön smält bort igen.
Men fint var det!

Vild Vacker Vuxen ...

Ikväll har jag haft en kreativ skaparstund tillsammans med vuxna funktionshindrade och förståndshandikappade på ett boende i Örebro. Vi är två ledare som för första gången träffade vårens nya kursdeltagare. Eftersom deltagarna har olika handikapp, styrkor och svagheter, ägnade vi oss idag åt att upptäcka just vad som fungerar bra och vad som kanske inte lämpar sig för just dessa härliga personligheter. Det här var första gången jag var med och höll denna typ av kurs direkt på ett boende, vilket jag uppskattade. Nu känner deltagarna sig hemma och vi blir deras gäster, som kommer med material och ger dem ett kreativt avbrott i deras vardag. När de inte orkar mer, är det bara att tvätta av sig och avrunda. Då gör det inget om deltagarna har olika mycket ork, och så slipper deltagarna boka och  vänta på färdtjänst både före och efter kursen. 

Vi hade alla trevligt, och det var roligt att se resultatet ... och nu blev det tydligt för oss vad våra deltagare verkligen skulle uppskatta. Ikväll målade vi med färg på ett stort papper, och flera av deltagarna ville väldigt gärna smaka på alla härliga färger. Det är klart att de lockar till smak, där de ligger som färgglada klumpar och ser ut som små lockande godisbitar. Därför kommer vi nästa gång satsa på att måla med helt andra färger än ikväll. Det blir till att köpa glass-såser med trevliga smaker som vi kan fingermåla med! Så vi satsar på lakrits, kola, choklad och hallon-såser. Ja, nästa gång blir det alltså nya färgskalor ... eftersom blått och turkost verkade gå åt mest av idag. Det viktigaste är förstås inte resultatet, utan att vi får vara kreativa och ha roligt tillsammans. Det utvecklas både deltagarna och vi ledare av!

Nu ser vi alla fram emot nästa tillfälle, och det kommer kanske bli ännu roligare att måla, när man också FÅR äta av färgen! ... även om vi naturligtsvis måste dosera "färgen" i rimliga doser (och vilken tur att ingen av dessa deltagare har diabetes, för då hade denna idé inte fungerat förstås).

Känner du någon som passar in på vår målgrupp - "vuxen med utvecklingsstörning och/eller autismspektrum"?  Vild Vacker Vuxen (VVV) har ett fint utbud av kurser, med duktiga pedagoger och kreaktörer som ledare, som hälsar alla inom målgruppen varmt välkomna!

Här kommer en länk till "Vild Vacker Vuxen´s" hemsida, med en riktigt fin film som visar lite hur vi jobbar och hur trevligt vi har det!  http://vildvackervuxen.nu/

Tack!

Jag vill bara passa på att tacka all mina härliga bloggläsare för att ni så flitigt läser min blogg!

Jag har läsare varje dag och över många länder, vilket glädjer mig mycket. Jag får också fina kommentarer kring min blogg av människor jag möter, samt över facebook. Men tyvärr har jag nästan obefintligt med kommentarer här på bloggen på mina inlägg.

Jag har helt nyligen förstått att det berott på någon inställning som krånglat till det för dem som försökt. Nu har jag dock rättat till det, så att det ska gå att enkelt ge kommentarer på bloggen. Och jag hoppas att ni också börjar kommentera mina inlägg här inne. Ni får även gärna både sprida och länka till vänner ni tror kan ha glädje av att läsa/se något speciellt inlägg, eller min blogg i allmänhet.

Jag skulle bli jätteglad över era reaktioner på mina texter och bilder, så varmt välkommen att göra din röst hörd!

Tack för att ni är med mig ...
Jag hoppas få se och höra mer av er under 2012!        :)

Varma Hälsningar
Nina

Yoga

Idag visar jag en liten kollektion av bilder från mitt allra första fotouppdrag med digitalkamera. Fotouppdraget gjorde jag för denna vackra och varma kvinna vid namn Maricarmen, för ca 8 år sedan. Maricarmen och jag möttes under en Starta-eget-kurs1998. Vi satt bredvid varandra under hela kursen, och vi hade mycket trevligt tillsammans som kurskamrater.

Några år efter min företagsstart (1999), möttes vi av en slump på stan. Hon behövde bilder på sig själv i olika yoga-poser, eftersom hon planerade att hålla kurser i yoga. Det här var strax efter jag inköpt min första digitalkamera, så det var verkligen spännande att få börja jobba med min nya kamera och ge mig i kast med den digitala bildbehandlingen. Jag hade ännu inte investerat i studioblixtar, och jag hade inte heller någon fotostudio att nyttja. Fotograferingen skedde därför i dagsljus mot min gamla fotobakgrund upphängd i en konstskole-lokal som jag fick tillgång till över en helg. En ensam stark glödlampa fick fungera som lätt stödljus. 

Sedan dess har åren gått, och vad Maricarmen gör idag har jag ingen aning om. Kanske håller hon fortfarande kurser i yoga? Jag "googlar" och finner strax hennes hemsida och en del av mina fotografier under rubriken "Mina album". Varsågod att kika:

http://maricarmen.se

Husdjur

Våra flickor har länge längtat hett efter ett eget husdjur. Helst en hund eller kanin, kanske en katt eller annars gärna en hel häst. På grund av allergier, trångbodd lägenhet och obefintlig trädgård är det dock inte många husdjur som fungerar för oss. Några veckor med grodyngel är det närmaste vi kommit att vara djurägare. 

Jag och maken hade dock en idé som vi uttryckte för ungefär 1,5 år sedan: om barnen regelbundet städar och håller fint på sitt rum, så kunde det bli aktuellt med fiskar. Det visade sig dock inte vara så lätt som de själva trodde, för kreativa och energirika är våra döttrar ... men inte lika motiverade att röja upp efter sig.

I mellandagarna insåg flickorna att de fått så mycket julklappspengar, så att de tillsammans med tidigare ihopsparad vecko-peng, skulle räcka till akvarium och fiskar! Och eftersom vi fick medge att flickorna blivit riktigt duktiga på att hålla städat på sitt rum på sistone, så fick de äntligen vårt medgivande. Två dygn senare var akvariet på plats i barnens rum, tillsammans med sex stycken små fina fiskar. 

Barnen har nu faktiskt förstått varför vi ställt krav på deras ansvarsförmåga innan beslutet, för det visade sig innebära mer ansvar än de förstått att vara fiskägare. Det ska vara lagom varmt vatten i akvariet, lagom med syre, rätt sorters fiskar tillsammans och rätt antal för att de ska trivas. Vattnet ska bytas och akvariet städas regelbundet. Ja och så ska fiskarna ha rätt sorts mat i rätt mängd också, om de ska må prima. 

Jag måste erkänna att jag är väldigt glad över akvariefiskarna. Jag anar att flickorna annars lätt hade kunnat handla ett gäng med dyra, plastiga och häftiga leksaker ... som blivit tråkiga om kanske bara ett halvår. 

Nu har vi något nytt att vila ögonen på och samlas ikring. Fina är fiskarna, och en del av barnens veckopeng planeras framöver gå till fler fiskar, istället för godis och leksaker. Det tycker jag inte alls är någon dum idé.

Nyårsmorgon

Hemma hos oss 

är det inte svårt 

att tro på älvor 

sagoprinsessor

 och andra
väsen

...

*

Klicka på bilden för att se den större

2012

2012

Det nya året 

vaknar yrvaket till liv, 

efter en mörk, lång och kall natt med frostigt gräs.

Nyårsraketerna har tystnat och det firande folket vaknar. 

Några tar sin första januaripromenad 

i det vita vädret.

Snön faller ivrigt från gråmulen himmel mot frusen mark.

Nya drömmar och visioner hos människorna

Nyårslöften att infria.

Det är den första dagen ...

på resten av våra liv!