måndag 28 februari 2011

Symbolbilder ...

Idag visar jag två symbolbilder som jag skapat till Sofia Sivertsdotter, som arbetar som coach i sitt företag Authentic Avenue. Sofia är en av mina återkommande kunder, och jag har skapat bilder till henne både före och efter dessa två. De här två bilderna var några av de bilder hon beställde till sin hemsida. Den ena skulle bära titeln "kontakt", och den andra skulle handla om att få hjälp med "vägval", att välja riktning i livet. En väninna ägde den snygga röda telefonen, som jag lånade. Sedan gick jag ut för att leta skyltar med pilar i olika riktningar. Den här skylten fann jag lämplig som motiv för min symbolbild!

Sofia är en fantastisk kvinna och coach ... och hon är nu på väg emot något nytt! Jag kommer berätta mer om henne och hennes inspirerande arbeten inom kort. Hon har inte kvar just dessa bilder på den aktuella hemsidan, då den uppdaterats sedan dess, men där har hon några av mina porträttbilder idag.

Är du nyfiken på henne och allt fantastiskt hon gjort får ni gärna kika in på hennes hemsida. Hon utvecklar andra och nu ska hon själv utveckla något nytt. Vad det är, är än så länge hennes egen hemligt!
Länk till Authentic Avenue:

söndag 27 februari 2011

Fantastiska gåvor ...

Min födelsedag blev något annat än jag planerat. Min make bröt benet illa, vilket ledde till ordination: lugnt hem och ben i högläge. Trots inställt kalas, så är firandet av våra 40 år så underbart glatt, och rymmer så många härliga överraskningar!

Tänk att så många människor tänker på mig på min födelsedag, sänder glada meddelanden, ringer och sänder sms. Tänk att det sänds gåvor med bud, att jag får föremål och upplevelser som jag önskar mig ... en del visste jag inte ens om att jag hade på önskelista innan jag öppnat mitt paket! Även min sängliggande och matta make har fått fina gåvor att njuta, tillsammans med mig och på egen hand.

Jag vill innerligt sända ett varmt tack till alla som tänkt på mig och min man under den här helgen. Tack alla ni som uppvaktat mig och maken på våra födelsedagar. Och tack alla ni som sparat er grattis-hälsning till dagar framöver när vi kan ses. Så småningom bjuder jag till fest när det blir varmare, och då ska vi sjunga och spela tillsammans må ni tro!


Jag känner mig så rik!
... för den bästa gåvan är alla mina fantastiska, omtänksamma människor som jag har runt ikring mig!

lördag 26 februari 2011

Fylla 40!


Tack, det känns fint att fylla år!
ja, det är faktiskt härligt att åren går!

Tack för varma tankar, kramar, sång
som jag fått njuta dagen lång.

Trots att förhinder ställde in kalas
kom det blommor till min vas.

Vin i flaska kom till min dörr
tänk det tror jag aldrig hänt förr!

Till mig kom ett så stort paket
en överrasknings-hemlighet!

Varmt tack till vänner, släkt och kära
alla ni långt borta och helt nära.

Det är fint att fylla år,
och tänk snart ses vi 
... och så blir det vår!



fredag 25 februari 2011

Det var en gång ...

Det var en gång ett litet flickebarn som föddes i en sal på Regionsjukhuset i Örebro. Det var den en kall vinterdag i Februari 1971. Sisådär tjugo timmar senare föddes ett liten gossebarn av en annan ung moder, några salar bort på samma BB. På den här tiden ansågs det vara bra för barn att skiljas från sina mödrar när de inte skulle ammas. Så dessa tu fick transporteras till en sal, där de fick ligga i varsin plastbytta och skrika. Mödrarna och barnen fick vänta på nästa amningstillfälle, då de skulle få ses igen om fyra timmar. Den ena babyn skrek i en stämma, och den andra skrek i en passande andra-stämma. Ett gemensamt skrik där två små stämmor ljöd inom ett rums väggar. Snart skiljdes de små för att tillbringa 20 år med sina familjer på varsitt håll.


Nästan 20 år senare möttes de unga tu på en Konstskola i samma stad. De hade inte haft chans att ses, sedan skriken på BB ... för gossens föräldrar bodde 4 mil bort i ett mycket litet samhälle, medan flickan tillbringat de flesta av sina levnadsår i staden. Naturligtvis kände de inte igen varandra ... men de upptäckte att födelsedagarna snuddade vid varandra, och lagom till alla hjärtans dag slog kärleken ner i de unga tu. Det var i samband med att de upptäckte varandras musikalitet som deras hjärtan började slå för varandra. Exakt 20 år efter deras födelse började deras flirt, och några veckor senare var de ett par. När de varit tillsammans ett år förlovade de sig.  Tio år senare var det dags att bilda familj och en flicka föddes. Strax därefter fick de ännu en liten dotter. Arton år efter att de blev ett par, gifte sig de unga tu. Ett litet bröllop i all hemlighet, utan pompa och ståt ... men en fin stund, en fantastiskt härligt glad dag och ett fint bröllop med bara sina flickor som sällskap.

Nu har det gått 40 år sedan den där gossen och flickan först skrek tillsammans i korus på BB. De bor ett stenkast från den plats där de blev förälskade i varandra, och har nu delat 20 år ... exakt hälften av sina liv tillsammans med varandra! De njuter ännu utav stämsång ...


... ja så lyder historien när jag får vara berättaren! Det lilla flickebarnet är jag, och det lilla gossebarnet är min man. Vi firar våra 40-årsdagar tillsammans i helgen. Kanske kan ni ana varför jag ser så många cirklar som sluts runt ikring mig! 

torsdag 24 februari 2011

Mamma ...


Idag fyller min underbara mamma år, och jag vill därför berätta för er om min fantastiska mamma och delar av vårt liv tillsammans. Ingen har en mamma som min!
... ja utom min fina lillasyster då förstås ...

För precis 40 år sedan firade min mamma sin 19:e födelsedag på Örebro BB. Där vankade hon i trappor med sin lilla bula till mage, i hopp om att jag snart skulle komma ut ur den. Två dagar senare blev hon mamma ... till mig. Min mormor hade en vecka tidigare fyllt 36 år.

Min mammas uppväxt var av den sort hon inte ville ge sina egna barn. Tillsammans med min pappa fick hon börja fundera på vilken sorts person hon själv ville vara, och hur hon ville vara som mamma. Först försökte de leva Svensson-liv. Jag fick en lillasyster och vi bodde några år i en vit mexi-tegelvilla i ett mindre samhälle några mil utanför Örebro.

De förstod dock snart att det inte var det liv de ville leva, och att de nog hade olika mål i livet ... så de skiljde sig och båda flyttade till varsin lägenhet inne i centrala Örebro. Vänskapen har de behållit genom åren, och båda gjorde allt vad de kunde för att jag och min syster skulle få en fin uppväxt trots deras skilsmässa. Till att börja med flyttade de till samma kvarter, så vi bara kunde springa över bakgården när det var dags att besöka pappa.

Genom åren har min fina mamma provat på en mängd olika yrken och pluggat på universitetet. Jag och min syster bodde hos mamma, men var regelbundet med pappa också. Mamma följde vi både på jobbet och fritiden, vilket har format mig till den person jag är idag. Pappa var vi hos lite nu och då. Oftast tog han med oss på naturäventyr. Även mamma tog oss ut i skog och mark. Till fjällen åkte vi alla tillsammans, och tog med oss mammas och pappas nya sambos för trevligt umgänge i stugan och i skidspåret. Hemma i pappas lägenhet täljde vi träfigurer eller lekte med asfaltskritor och tennisbollar på den asfalterade innergården. Med mamma levde vi vardagsliv, som bestod av skola, fritids och sedan fick vi följa med henne oavsett vad som var gå gång. Vi sällskapade henne bl.a. på kvällar och helger när hon startade butik och syateljé med några väninnor på 70-talet. Vi lärde oss alla sånger som hon tecknade ner när hon vis-forskade på universitetet, och följde med på fester där vi somnade till ljudet av glada skratt, fioler och sång ... under borden på mysigt lurviga ryamattor.


Vi besökte vid åtskilliga tillfällen ödehus, där mamma målade vackra akvareller medans vi gick på upptäcksfärd. Vi följde med henne på vernissager och utställningar, både när hon skapat egen konst och när hon jobbade som musei-intendent på Örebro Länsmuseum. När hon jobbade som ledare på fritidsgård, fick vi hänga med på ungdomsgården och när de skulle på hajk.

Vi hade ont om pengar under långa perioder av min barndom. Jag minns att vi under knapra tider saknade varmvatten, tvättade håret i gulsåpa och uppmanades att äta så mycket vi orkade när vi var bortbjudna. Mamma sydde alltifrån manchesterbyxor till skinnryggsäckar åt oss, både för att hon kunde, ville och det var bra för familjeekonomin. Jag minns att vi bara fick torka oss med tre rutor toapapper per besök och bara ta ett pålägg per smörgås. Det fanns ändå alltid något att äta, så vi gick inte hungriga.

Mamma uppmuntrade oss också att gå på aktiviteter som intresserade oss.



Jag ville bli konstnär och målade flitigt på precis som mamma. Jag dansade balett som liten, och senare var jag med i scouterna, spelade fiol, dansade folkdans och jazzdans. Jag var med i olika teaterföreställningar, som "Änglavakt och barnarbete", "Momo- eller kampen om tiden" och "Amatörspelen" och skapade en egen teatergrupp med några goda vänner.

Kultur och kreativitet fanns det gott om under alla år oavsett om vi hade det knapert eller lite bättre ställt. Förutom att vi fick vara aktivt kreativa och att vår mamma bejakade våra intressen, fick jag och min syster ta del av den kultur som intresserade henne. Vi har fått vara med i diskussioner om allt mellan himmel och jord genom åren.



Vi har varit barnmodeller åt hennes pojkvän, den fotograf som väckte mitt intresse för fotografi, och gav mig och min syster en systemkamera 1979. Vi har fått följa med på möhippa, bröllop, begravningar och festligheter. Vi har analyserat fotografier, konst och skulpturer på kända och okända museer och gallerier. Vi har demonstrerat emot kärnkraften, lyssnat på Nationalteatern och "Kåldolmar och kalsipper". Vi har fått gå på teater- och dansföreställningar, happenings och shower som t.ex Romeo och Julia, Svansjön, "Up with people" och"Joe Hill".



När hon mötte en ny man blev det efter några år ännu ett äktenskap. Vi byggde hus på landet. Han tog in annat fokus och kultur i våra liv, som gav oss andra och nya erfarenheter och infallsvinklar. Under de åren hade vi bättre ekonomi och reste en hel del. Vi tog bl.a. bilen till Paris, cykel-semestrade på Bornholm, reste runt med bil genom Skottland och  flög till Florida. Det var inte tal om lyxiga hotell, eller så, men fina resor med konst, kultur och spännande upplevelser. Det finns många kreativa knep för att få ner kostnader under resor. Vi var även med på kristna läger och numera fick vi äta flera pålägg på samma smörgås om vi ville. Denna man närde ett brinnande intresse för historia och politik, vilket gav oss andra erfarenheter och frågor att diskutera och fundera kring.

Min barndom och uppväxt har varit fylld av kreativitet, konst, kultur, musik, naturupplevelser och en stor dos med härliga och spännande människor!


I slutet av min tonårstid skiljde mamma sig från sin andra man. Nu hade mamma funnit sin självfrände i Sune, som hon startat Himlajorden AB tillsammans med. De blev ett sammansvetsat par, och gifte sig några år senare. De levde ett intensivt kreativt liv tillsammans, ända tills Sune dog i cancer för snart två år sedan. Tillsammans skapade de en uppsjö av kreativa alster i olika former, bland annat ett nätverk av underbara människor. Deras hem blev en varm mötesplats för människor spridda över hela vårt stora jordklot. De drev sitt företag Himlajorden AB, och fullföljde små och stora projekt av olika slag tillsammans. Jag har haft glädjen att få samarbeta med dem i ett flertal projekt. Vi har även rest tillsammans, bland annat till Ryssland och Kina! Sune gav mig också en ny bonus-familj. Hans fina barn som jag blivit så god vän med: två söner,en dotter och dessutom hans fina tidigare fru, blev vår utökade familj. Så småningom fick de respektive och barn att lägga till vår släkt, som nu blev en riktigt stor familj att träffa vid högtider.

Nu lever mamma ensam. Sune får vara närvarande på ett annat plan, men värderingar, alster och nätverket som de skapat finns kvar. Snart reser hon till Japan för att arbeta med ännu ett spännande projekt!


Min mamma har en bred och djup kunskap i en mängd ämnen som berör kultur, konst, etnologi, historia, filosofi, olika kulturer, religioner och ideologier mm.

Förutom allt detta och en massa annat som inte ryms just nu och här, har hon en alldeles unik personlighet. Hon är envis, högljudd, intensiv och har bestämda åsikter om allt och inget ... och kan lätt hålla en spontan föreläsning eller ett tal för hundratals personer och få dem att lyssna på det hon har att säga ... för hon gör det också riktigt bra! Hon är en oerhört generös och varm person. Hon är nyfiken, intresserad av andras historier och värderingar, och ibland är hon fokuserat lyhörd. Hon kan se sammanhang och tendenser, är driftig, effektiv och jobbar ständigt med spännande stora projekt. Hon inspirerar och berör människor. Ibland blir jag förstås alldeles matt och toktrött på min knasiga, envisa, intensiva och unika mor, och visst händer det att hon "trampar i klaveret" ... men det gör vi ju alla emellanåt. Ibland kan hon med sin kraft nästan förflytta berg!


Som mamma är hon i alla väder omtänksam och välvillig. Detta är något som lyser starkt oavsett om vi har det fantastiskt tillsammans eller om hon sagt eller gjort något som känns helt åt skogen.

Allt som mamma gör för mig och min syster är av välvilja ... oavsett om vi är tacksamma eller arga över det hon sagt eller gjort.

Ja, min mamma är helt unik!

Hon är också en fantastiskt stark person, och har tappert kämpat sig igenom svårigheter som barn, sin egen cancer och sin makes död. Samtidigt är hon förstås skör ... men hennes envist positiva sätt att hantera svårigheter känns ibland helt omänsklig.

Jag har kommit ur min mamma, och är i mångt och mycket som hon. Kreativiteten är kärnan i mitt liv, liksom i hennes. Vi är också olika, men jag ser helt klart att jag är hennes dotter i mångt och mycket. Vi delar många gemensamma intressen och idag kan vi samarbeta inom olika projekt. Vi kan fungera som bollplank för varandra och ibland arbetar vi tillsammans med inspirerande idéer som vi vill genomföra tillsammans. Även om vi i stort sett delar samma värderingar och idéer, så gör jag andra val än min mamma och väljer egna sätt att hantera dem på. Vad mamma tänker vet jag dock alltid. Något annat som jag och min syster alltid vet, är att mamma alltid vill hjälpa oss om vi hamnar i knipa på något sätt. Om hon kan och får hjälpa till, så gör hon gärna det i alla väder.

Min mamma är unik på många sätt ... och nu passar jag på att vara offentlig med min tacksamhet till min mamma.



Tack min kära mamma, Lena ... för att du gett och ger mig så mycket! Jag älskar dig!

För alltid din Nina

Självklart vill jag medsända en länk till min fantastiska mors hemsida:
www.lenahellstrom.se

onsdag 23 februari 2011

Parasiter ...


Det är med sorg i hjärtat vi berättar för våra barn att vi kanske aldrig mer kan äta färska smultron och blåbär. Vi bor i stan, men hör egentligen hemma i skogen. Där tillbringar vi en stor del av vår fritid ... och drömmer om en framtid med en egen plats, inuti en ljuvlig skog. Nu hotar bandmasken vårt paradis.

Vår vision är att leva närmare naturen och tillbringa ännu mer tid i skog och mark. Så när framtidsvisioner om svåra tider för människan levereras i olika medier, har vi föreställt oss vårt liv även då ... i skogen. Vilka hot vi står inför är ovisst, men kanske blir vi utan ström, internet och eventuellt brist på annat som vi behöver. Vi får kanske finna nya sätt att försörja oss, värma oss och få mat på bordet. Men om man som vi, älskar allt vad naturen har att ge, så har det inte känts så illa ändå. Så länge vi kan finna skydd mot vädrets makter och törs äta och dricka det som våra marker bjuder kommer vi ändå ha ett drägligt liv.



Om vi inte hänger upp livskvalité på materiella ting så kommer strömavbrott med tekniska bekymmer inte förstöra glädjeämnena i våra liv. Naturkatastrofer, krig eller brist på jordens resurser, kommer tvinga oss alla att förändra livsstil inom en snar framtid, det är jag helt övertygad om. På vilket sätt livet kommer förändras kan ingen förutsäga, men oavsett vad som orsakar en livsstilsförändring så är den nödvändig.



Så dyker då denna parasit upp, som tar ifrån oss en stor del av vårt paradis. Ska vi inte längre kunna plocka bär och svamp utan att riskera våra liv? Det finns så mycket som jag kan leva utan ... men skogens lustfyllda och goda färska smaker? ... nej, nej, nej!!!


Jag hoppas så innerligt att detta inte ska vara sant, för vårt liv blir så mycket fattigare om dessa nöjen tas ifrån oss. Vi kommer inte sörja när flygresor ransoneras pga miljöpåverkan. Vi kommer inte sörja när klädpriser skjuter i höjden, och inga barn hemma hos oss kommer gråta när Mc Donalds slutar servera barnmeny tillsammans med plast från Taiwan.


Nej, vi drömmer om att få fortsätta njuta av skog och mark. Vi drömmer om att plocka korgarna fulla med bär att hälla ner dem i en skål mjölk till frukost. Vi drömmer om att få trä smultron på strån och att fortsätta kunna leta kantareller utan att bära handskar och oroa oss för att stekpannans hetta inte ska ha lyckats döda alla parasiter. Kan vi njuta av dem smörstekta utan att sitta och oroa oss över parasiterna de kanske innehöll före stekning? Kommer det vara roligt att plocka dem? Kommer de smaka lika gott när vi har parasiter i tankarna?


Jag är ju världens hönsigaste mamma. Kommer jag ständigt vara rädd nu i skogen med min klåfingriga 6-åring som vill pilla på allt? Att pilla på en flugsvamp och sedan stoppa in en lördagsgodis med samma hand, har vi redan testat ... och hur svårt ska det då inte bli att hålla fingrar och munnar från färska bär? En flugsvamp är ju ändå enkel att peka på och förmana dem att inte röra, men parasiterna går inte att se med ögonen. Vi kan inte säga att här får du plocka, men akta dig för dem där borta. 

Jag ber en bön att livsfarlig bandmask inte ska finnas i våra skogar. Att vi ska kunna lita på vår skog och att den inte kan kunna döda oss för att vi äter ett färskt smultron. Jag hoppas så innerligt att någon ska kunna bevisa att det garanterat inte finns livsfarliga parasiter i våra svenska skogar. Och när/om vi övertygas om det, hur ska vi hålla dem från vår natur?



Samtidigt som jag är så arg, besviken och ledsen ... är jag så lycklig över att våra barn ägnat hela sina små barnaår i skogen. De har fyllt sina "ryggsäckar" med smaker och upplevelser av färska bär och allt annat njutbart som skogen förhoppningsvis även framöver kan ge dem mer av. Har vi tur får vi ännu njuta mer av skogens färska mat, men kanske är det bara ljuva minnen som vi får hålla hårt om. Visst kan vi fortsätta äta kokta bär, men med små barn som lätt stoppar sina fingrar i munnen kommer vi nog inte tordas plocka bär på några år, om det finns risk för dessa parasiter.

Så när mina döttrar gråter med hela sina hjärtan, då har jag svårt att inte själv stämma in i gråten ...
Länk till information om bandmasken:   http://www.sva.se/sv/navigera/Djurhalsa/Zoonoser/Ravens-dvargbandmask-Echinococcus-multilocularis/

tisdag 22 februari 2011

Vinterstad


Vintervy över HertigKarlsAlle i Örebro, Februari 2011.

Naturupplevelser

I skymningen på julklappsskidorna i spåret. Snön ligger tjock och mjuk över mark och grenar. Kilsbergen är så vacker. Luften syrerik och frisk som en "Fishermans friend". Mellan granar och vita björkstammar skymtar ibland himlen så blå, så blå ...

måndag 21 februari 2011

Eldhistorier ...



Förr i tiden var den självklara platsen för historieberättande, vid brasan och elden. Vi samlades runt den för att värma oss, för att det var mörkt och för att det inte gick att göra mycket annat när mörkret fallit. Vid den fanns värmen, gemenskapen och ljuset. Medan vi lyssnade till berättelserna såg vi in i brasan. Eldens lågor flämtade, och ibland formades rörelserna till bilder i våra sinnen som förstärkte historiens intryck. En mysig tradition som mer eller mindre dött ut. Numera berättas det inte lika mycket som förr, varken vid brasor eller för varandra. I alla fall inte i realtid. Historierna flödar flitigt i media, men där ser vi samma bilder. Vi stirrar in i våra "burkar" och serveras/påtvingas färdiga bilder och historier, där allt material är färdigformat, vare sig vi vill eller inte. Som tur är finns det fortfarande människor som tycker om att berätta. De flesta TV-kanaler har valt bort spännande människor och historier, men det finns undantag. En del människor ägnar sina liv åt berättelser och historier, och använder media för att sprida intresset för dem. På många sätt går det att använda tekniken för att göra historierna levande för oss. Berättelser finns det gott om och det finns fortfarande människor som vill njuta av en levande eld och den ro som den inger. 


Människor berättar fortfarande historier för vänner och barn över lägereldar eller mysbrasor, utan en skvalande TV invid. Men det är inte längre något de flesta upplever, utan sker främst på vissa läger, scouterna och i ett fåtal familjer i västvärden ... och mer flitigt i en del andra kulturer på vår jord. Fantasin är dessvärre på utdöende på många platser, både bland vuxna och barn. Själv håller jag hårt om min fantasi, älskar historier och något jag saknar är en levande eld i mitt hem ... även om jag låter barnen njuta både av sagor och historier från mitt liv och från äldre tider.


Dessa bilder fotograferade jag den 30 Dec 2010. Här ovan ser ni samma som överst, men en delförstoring. Utanför min mors stuga i Kilsbergen, hade min syster tillsammans med mina och hennes barn tänt en eld i den kalla vinterkvällen. I skenet från brasan skottade de fram snökojor och hjälptes åt att fylla på brasan allt eftersom tiden gick. Jag fotograferade några bilder på barnen, elden och de grottor som de byggt av snöhögarna utanför stugan. Jag vet inte om de berättade historier för varandra innan jag kom ut, men jag tror de mest njöt av att vara ute om kvällen vid brasan, i varandras sällskap vid snögrottorna.

När jag i efterhand betraktar just denna bild känns det som om brasan berättade en egen historia där i mörkret. För jag ser så tydligt människor och varelser där inne i elden. En skymt av en glömd historia som elden tog sig friheten att berätta. Medan brasan långsamt tappade gnistan sjöng jag en sång högt för elden, skogen och stjärnorna.

Vad berättade du om, kära eld?  ...

söndag 20 februari 2011

Självporträtt ...


Ett självporträtt i vinterskrud. I brist på mössor som jag tappar bort och som jag aldrig blir riktigt bekväm i, virar jag min underbara turkosa sjal runt mitt huvud i skydd mot vind och kyla.

lördag 19 februari 2011

Porträtt på Zeki Yalcin



Nyligen porträtterade jag Zeki Yalcin för Seko-tidningens räkning. Zeki är numera Fil. Dr i Historia vid Örebro Universitet. Han disputerade med avhandlingen "Facklig gränspolitik- Landstingsorganisationens invandrings- och invandrarpolitik 1946-2009". Idag presenterar han en helsides artikel i Nerikes Allehanda med titeln "Etnisk maktordning inom LO" (tyvärr finner jag den inte på internet, men den går att läsa i dagens tryckta NA). 
Jag passar på att visa tre av mina porträtt på Zeki här. Vi möttes på Universitetet en riktigt kall vinterdag och fotograferade både utomhus och inomhus i en fin och ljus möteslokal med takfönster. Finaste bilderna fick jag inomhus då det var svårt att slappna av i den snålblåsten vid -20C. Porträtten jag visar fångades vid en blå glasskulptur i mitten av rummet. 
Mötet var mycket trevligt och vi pratade om hans avhandling, samt om bekymmer och fördomar som förekommer mellan människogrupper och hur det påverkar arbetssituationen i Sverige. Ett spännande samtalsämne!
Länk till andra artiklar och texter om Zeki Yalcin och hans avhandling:

fredag 18 februari 2011

Läkemedelsutveckling ...



Från sjuka barnen, bollar jag vidare till temat: Läkemedels- utveckling. Här visar jag några av symbolbilderna som jag skapade åt LäkemedelsVärlden på det temat för några år sedan. Det var verkligen ett förtroendefullt uppdrag de gav mig. Jag blev uppringd på kundens sista arbetsdag innan sommarledigheten. Så här sa han:


-Du får fria händer, gör något som överraskar ... vad du vill på temat "Läkemedelsutveckling", bara du inte fotograferar i ett labb! Jobba gärna i färgerna blått och rött. Jag vill ha materialet på mitt skrivbord när jag kommer åter från semestern. Trevlig sommar och lycka till!


Vilken utmaning! Jag hade med andra ord inget bollplank under mitt arbete, utan fick arbeta helt fritt, och skapade en hel drös med varianter av bilder, utifrån olika idéer. Jag fotograferade extrema närbilder där karamellfärg droppats/rörts om i filmjölk, bilder på piller, händer, varianter av bär och tabletter, piller som faller i vattenglas, pincett fylld med diskmedel och detaljer ur gamla läkarböcker. Konstnärlig bildbehandling för att förstärka ett illustrativt uttryck och röd/blåa toner (tex diskmedlet är ju grönt egentligen i pipetten, och alla bilder fotograferades i dagsljus).


Jag hade både roligt och tyckte att bilderna blev bra. När kunden väl fått materialet på sitt skrivbord tillbaks från semestern hade han fått precis vad han bett om, men när han skulle välja bilder blev han plötsligt försiktig. Tänk om läsarna börjar undra vad jag egentligen fotograferat och ville ha förklaringar? 

De valde till sist de minst "konstnärligt utsvävade" bilderna för att slippa fundersamma läsare (läkare och apotekare bl.a.). Ett gäng bilder med händer, piller och pipetter, samt händer vid bok bland annat. Jag visar här både några bilder som kunden valde, och några som de inte tordes välja ... men som jag tycker om!
Bilden överst är skapad av röd karamellfärg som droppats i en skål med filmjölk. Bilden längst ned är fem blåbär på en låda avsedd för läkemedel. Jag hade riktigt roligt under min kreativa process och uppskattade friheten! 

torsdag 17 februari 2011

Sjuka barn ...


Febervarm och svettig panna 
Ont i en liten hals
Ber om en hel vattenkanna,
men vill inte dricka alls ...

Ingen mat i lilla magen
-Du ska sitta här vid mig!
Ligger stilla hela dagen
-Jo, jag stannar här nära dig ...

Många timmar vid din sjuka
och ibland blir det besvär
omsorg tiden äter, slukar
men nu finns bara nu och här ...

Smek nu, krama om din lilla
Tid för jobb får du ta se´n
Febern måste först vi stilla
sov den bort nu min lilla vän ...

Snälla du försök nu dricka
medicinen måste ner
så, du är en duktig flicka
jag ska inte bråka mer ...

Snart på benen liten hoppa
får energi av glass och kaka
snart kan ingenting dig stoppa
och jag är på jobb tillbaka ...

Med små skolbarn håller vi ständigt tummarna för att slippa influensor och sjukdomar som härjar i klasserna. Jag och maken turas om att vara hemma med sjuka barn titt som tätt. Nyligen var det magknip och barnmigrän, denna vecka  förkylning med feber. Bilderna har några år på nacken (numera har döttrarna inga nappar), men får stå som symbolbild för sjuka barn. För vår del har det blivit många timmar med barnen hemma med olika krämpor, och vi är långt ifrån ensamma ...

onsdag 16 februari 2011

Systerskap


Jag har arbetat vidare med min bild till utställningen på tema systerskap. Bilden är fortfarande densamma, men färgskalan har jag ändrat för att förstärka mitt budskap (jag älskade den blå biten av bilden jag tidigare visade, men för helhetsintryckets skull behövde jag jobba vidare). Jag visar er en annan bit av mitt verk här. Välkomna till utställningen!

UTSTÄLLNING
Systerskap Länets Konst

Ett femtontal konstnärer från länet - alla är kvinnor. 
En del av systerskap i Örebro 2011.

Utställning öppen:
vardagar: 10-17
lördag: 11-15
söndagar: stängd
Vernissage tisdag 8 mars kl 17-20

tisdag 15 februari 2011

Den gamla tekniken ...


I början av min yrkeskarriär som fotograf arbetade jag under ett halvår med att dokumentera gammal röntgenteknik, på dåvarande RSÖ i Örebro (numera USÖ). Just den här bilden är tagen en dag när jag fick jag följa med på skiktröntgen med magnetkamera. Magnetkameran är en gigantisk apparat, och inuti den ska patienten ligga stilla under skiktröntgen, som visar din kropp som vore den skrimlad i skivor. Jag fick följa en liten baby, när hon sövdes och sedan gick igenom skiktröntgen. 

Det var spännande, lärorikt och skrämmande att träffa den lilla glada flickan som hade något ovisst i bröstet, som läkarna ville se lite mer på. Flickan anlände, glad i famnen på en leende men förstås lite nervös mamma. Läkarna hade dock goda händer med barn och varma ögon, vilket gjorde att det var en skön och avspänd stämning i rummet. När flickan sövts fick hon ligga i magnetröntgen med en plastmugg tejpad på bröstkorgen, för att det skulle bli lättare att se hennes andetag i rummet utanför. Där fick vi sitta medan "Magnetomen" arbetade. Tillsammans med personalen blickade vi genom en glasruta in i rummet med tösen i den stora maskinen. Vi stirrade intensivt på den vita lilla plastmuggen, jag och babyns mamma ... på de små rörelserna som visade att hon fortfarande andades. 


Här granskar en läkare hennes röntgenbilder. Vad som gömde sig i hennes bröstkorg oroade mig, men det verkar ha gått fint för tösen ifråga. Jag finner hennes blogg på internet, och hon verkar ha blivit en söt, busig och tuff 15-årig tjej med många tankar i huvudet.

Tänk att mina möten med människor fäster sig så starkt i mina sinnen och minnen. Jag minns namn och historier, ibland starkt berörd av deras personligheter, vårt möte och det som kommer fram under vårt samtal. Jag funderar på hur det gått för dem jag mött, vad som hände sedan ... och hur de har det idag. För just den här lilla tjejen blir det tydligt att en ljus framtid väntade henne!

söndag 13 februari 2011

Kreativiteten i fokus!

Två väninnor beslutade sig för att ordna en kreativ dag tillsammans med ett gäng kreativa väninnor. Trots att jag var en av dem som anlände först framåt lunch hann jag njuta av 11 timmars kreativitet i glatt umgänge! 

Det är fantastiskt inspirerande att sitta tillsammans med projekten. Några av kvinnorna var för mig bekanta, andra nya bekantskaper. Några kom tidigt och avvek efter några timmar, andra droppade in när de kunde komma ifrån jobb och familj. God mat och samtal om kreativa projekt och allt emellan himmel och jord. Vi kunde hjälpa och inspirera varandra. 

Tiden rann iväg. Jag hann inte alls så långt med mina kreativa projekt som man skulle kunna tro, men å andra sidan hade jag ju med mig en ny symaskin att försöka förstå mig på. Det var verkligen bredd på vad vi valde att ägna oss åt. Exempel på kreativa projekt som pågick: Sortera in fotografier i album, sticka raggsockor och laga dragkedja i overall. På mini-pärlplattor skapades påskpynt med pärlor och pincett. Det syddes marsvinskojor, docktäcke i lappteknik, lagades jeans och målades akvareller. En kvinna sydde sittpuff och kuddar i velour, en annan broderade och några andra vek origami. Att vi dessutom kunde hjälpa varandra när maskinerna krånglade eller projekten låste sig i bekymmer, var mycket positivt för projekten och gemenskapen. 

Fram för fler kreativa dagar!

skridskor


Lördag förmiddag "invigde vi" Järntorgets spolade isbana. Vi var ensamma på isen, men kunde se spår av någon annans skridskofärd, så det bådar gott! Jag är övertygad om att fler blir sugna om de ser människor som roar sig med en liten tur på isen. För mina flickor var det en mycket lämplig bit is att träna på. Det var första gången de åkte skridskor utomhus, annars får de åka ganska regelbundet med skolan till Trängen då och då. Härligt med sol och frisk luft, och vintersport känns enkelt att genomföra med en så central isbana. Dessutom kan en liten tur på isen genomföras i samband med ett ärende på stan. Efter 40 minuter på isen kunde jag traska in med flickorna på symaskincenter och hämta mig min nya symaskin!

fredag 11 februari 2011

Örebro

Stolt tronar slottet invid nya skridskobanan på Järntorget i Örebro. En ny omgång vinter har anlänt till Närke och ca 12 cm snö har fallit det senaste dygnet. Skridskobanan är knappt upptäckt av oss Örebroare ännu, men jag tror att den kan bli en trevlig samlingsplats. En skridskobana fanns här för ca 100 år sedan på detta torg, och det har nyligen beslutats att den ska få tillbaks sin plats på Järntorget. Jag hoppas att den kommer användas, så att jag får fånga fina bilder på skridskoåkare här framöver! Spolning av banan pågår just denna fredag eftermiddag.

Illustration


En trädillustration skapad i photoshop. Skapades 2010, i samband med att jag ville sponsra grönskande områden på jorden.

torsdag 10 februari 2011

Ett klick för skogen!



Skogen den är viktig liksom alla träd på jord
Ja den ger oss så härlig mat på vårat bord
Luften som vi andas är beroende av den
i kropp och sinne växer saknaden

Var blev du av vackra skog som gömde rådjur och en bäck
fjärilar och mossar nära skogsrå´t och en näck
var blev ni av mjuka stigar som vi vandrat hundra år
Var har ni tagit vägen, snart syns inte ens ett spår

Ja när jag blickar ut över en skövlad skadad skog
fylls jag med sorgsenhet, över hur snabbt den dog
Ja jag undrar hur de tänkte de som tog beslut
låt inte skogens saga vara slut

Var blev du av vackra skog som byggde upp mitt sköna sinne
svampar, bär och kojor som jag samlat i mitt minne
Var ska nu mina barn drömma, plocka sippor, samla skratt
om skogen blir skövlad så förlorar vi vår skatt ...


Varje morgon när jag startar min dator inleder jag med att göra ett klick för skogen. Det är gratis och jag har kopierat beskrivningen nedan hur sponsringen fungerar. Jag har själv  genom ReDesign Viola sponsrat andras klick. Du kan även köpa träd på deras hemsida, för att hjälpa till att bevara de svenska gammelskogarna. Hjälp oss att bli fler som månar om jordens resurser!

Så fungerar Klicket


Ett klick för skogens koncept är unikt i sitt slag i Sverige. På hemsidans förstasida finns Klicket-knappen. Med ett klick på den kan du vara med och göra en enkel men viktig insats för att bevara Sveriges unika natur. Genom ett klick ser du till att 2-30 dm2 gammelskog kan köpas upp och bevaras för all framtid. Du har på ett år chans att vara med och rädda 7-100 m2 skog på ett år!

Klicket finns till och är gratis tack vare våra sponsorer. De betalar en viss summa för varje person som klickar och på så sätt bidrar varje insats till bevarande av skog. Storleken på bevarad yta per klick varierar beroende på antalet sponsorer, storleken på sponsorernas donationer samt priset per hektar på den aktuella skogen.

Vår stiftelses grundkoncept är att vem som helst, med eller utan ekonomiska tillgångar, ska kunna få göra en viktig insats för Sveriges gammelskog. Det ska dessutom vara enkelt och inte kräva någon tid. Därför skapas möjlighet för ALLA att hjälpa till, vare sig man är aktivt engagerad i miljöfrågor eller bara på ett enkelt sätt vill dra sitt strå till stacken. Tillsammans kan vi alla göra skillnad!
Stor eloge till sponsorerna som gör klicket möjligt.

onsdag 9 februari 2011

Systerskap


Idag var det dags för mig att lämna in en detalj ur mitt verk till Konstfrämjandet, inför utställning på tema: Systerskap. 
Här får ni se en liten skymt av mitt verk (en urvald bit av det hela)...


Samtidigt passar jag på att välkomna er till utställningen som har vernissage 8 Mars, på Kulturhuset i Örebro!

UTSTÄLLNING
Systerskap Länets Konst

Ett femtontal konstnärer från länet - alla är kvinnor. 
En del av systerskap i Örebro 2011.




Utställning öppen:
vardagar: 10-17
lördag: 11-15
söndagar: stängd

Vernissage tisdag 8 mars kl 17-20

ReDesign Viola -tapetväska1


Idag visar jag den första färdiga tapetväskan som jag skapat av tapetproverna. Det är alltså origami jag pysslar med. Tapeterna är ett utmärkt material, även om olika kvalité på tapeterna passar bättre/sämre för olika sorters alster. Denna modell fungerar som en liten plånbok och håller mått strax under en dm2. Även denna kommer göras i flera olika tapeter och varianter. Utförligare presentation tillsammans med pris kommer inom kort på ReDesign Violas blogg!  www.redesignviola.blogspot.com

tisdag 8 februari 2011

ReDesign Viola -tapetask


Jag har nyligen fått tag på tapetprover som utgått, och det finns förstås fantastiska möjligheter att skapa kreativa alster med ett sådant härligt material!

Vad sägs om dessa vikta askar i varierade storlekar och former?
De kommer att presenteras och finnas till försäljning på "ReDesign Viola", mitt varumärke där jag producerar alster med fokus på återbruk. Dessa håller varierade mått med storlekar mellan 6-20 cm. De dyker upp på ReDesign Viola blogg, med utförligare information och pris inom kort. Välkomna att titta in på min blogg, där jag både ger tips på återbrukslösningar och säljer egna alster. För varje ny kund stöttar jag Svenska gammelskog genom 20:- bidrag till "ett klick för skogen". Välkomna! www.redesignviola.blogspot.com

måndag 7 februari 2011

Vild Vacker Vuxen ...

Jag har sedan ett halvår tillbaks arbetat som studiecirkel-ledare i projektet Vild Vacker Vuxen (VVV), som är ett estetiskt projekt som vänder sig till vuxna personer med utvecklingsstörning och/eller autismspektra. Bakom projektet står Studieförbundet Vuxenskolan, Studiefrämjandet och FUB i Örebro Kommun.

Jag har under hösten 2010 varit ledare för en kurs med titel "Konstverkstad" och haft fantastiskt roligt tillsammans med deltagarna och de andra ledarna Kurt Larsson och Mats Gardefeldt. Det har känts fantastiskt att få möjlighet 
att vara delaktig i deltagarnas kreativa process. Eftersom det är en sådan spännvidd på förmågor och hinder blir det ett personligt och individuellt anpassat arbete. Många deltagare utvecklades fantastiskt under hösten och skapade alster som inte hade varit möjliga vid första träffen. Någon tycker kanske att färg är farligt och otäckt första gången, och målar underbara målningar några veckor senare. Bilden jag visar är ett porträtt på mig som en av kursens deltagare gjorde i höstas. Visst blev jag fin!

Ikväll kommer jag börja leda vårens kurs "Skapa med händerna" tillsammans med Erika Hörnlund. Det ska bli fantastiskt spännande att möta deltagarna och få arbeta kreativt tillsammans! 


Jag tycker om att arbeta med och möta människor av alla slag. Vi är alla spännande individer, oavsett ålder eller bakgrund, om vi har diagnoser, är normalstörda eller om vi har något inneboende eller fysiskt som hindrar oss i vår vardag. Att arbeta med denna målgrupp deltagare är framförallt oförutsägbart och spännande!

Att skapa och arbeta kreativt är ett fantastiskt roligt sätt att utvecklas tillsammans!

Är du nyfiken på kurserna och projektet får du gärna titta in på hemsidan: www.vildvackervuxen.nu