Vild Vacker Vuxen -Utställning!

Idag har vi haft vernissage på Utställning med Vild Vacker Vuxens Konstverksamhets deltagare. Jag är oerhört stolt och glad att få vara ledare på en av kvällskurserna. Tänk vad härliga personligheter och vad de kan! Det är inte bara de som utvecklas. På utställningen samsas bilder och föremål skapade på tre olika kvällskurser: 

"Skapa med händerna", "Bildverkstad" och "Staffli-målning".

Deltagarna är vuxna i varierade åldrar med funktionshinder/ förståndshandikapp av olika slag och på olika nivåer.

Halva nöjet med kvällskurserna är ju att umgås förstås. Det händer att halva tiden går åt till att fnissa tills man trillar av stolarna. Men vad gör väl det? Målet är ju att ha trevligt och vara kreativa förstås! (på bilden syns även besökare och trollkonstnär som deltog på vernissagen).

En del är extremt fokuserade och har en otrolig förmåga att uttrycka sig själva konstnärligt. Att sitta på stan och skissa och sedan ta med dem till kvällskursen för att skapa en vacker större målning på staffli ...  det kallar jag målmedvetet och imponerande!

En del har svåra fysiska handikapp som verkligen gör det svårt att få till något. Men envisheten, lusten och viljan är starkare än svaga ögon eller en svår-rörlig kropp. Att pärla ett halsband kan ta flera veckor om fingermotoriken inte riktigt vill, men skam den som ger sig ... till sist blir det långt och vackert må ni tro! I min grupp arbetar vi med olika material och tekniker. En av deltagarna ordnade en fin girland till sin födelsedag!

En del är rädda för kladdig färg första gången och vill inte ens hålla i en pensel med färg på. Att låta färgerna träffa varandra och mötas är inte heller säkert att man törs första gången man väl börjar måla. Men med lite tålamod kan det så småningom vara svårt att stoppa färgflödet när deltagarna har fått smak på målandet!

Det bästa med de konstnärligt kreativa kvällskurserna för vuxna funktionshindrade, tycker jag är att vi har så fantastiskt roligt. Alla kan vara med och det får bli det det blir. Som ledare är det vår uppgift att försöka locka fram lusten att skapa, och hjälpa deltagarna att genomföra det som passar var och en. Om inte fingrarna lyder viljan, finns det ändå många spännande och överraskande sätt att skapa bilder och föremål på. Så om du är vuxen och har ett funktionshinder av något slag, tveka inte att anmäla dig till en kvällskurs! Det finns förutom konstverksamhet också andra roliga kurser. Kika in på Vild Vacker Vuxens hemsida!

Välkommen till utställningen!

Utställare är deltagare ur Vild Vacker Vuxens Konstverksamhet.

KULTURHUSET

Järnvägsgatan 8

Örebro

Vardagar 10-17, lördag 11-15

Röda dagar stängt.

http://www.vildvackervuxen.nu/

Arkivbildsförsäljning ...

Jag startade mitt företag som frilansfotograf våren1999, och samma månad blev jag intagen hos bildbyrån TIOFOTO i Stockholm. Sedan dess har jag sålt arkivbilder genom dem. Numera är Tiofoto uppköpt av Nordic Photos. Jag säljer inga mängder med bilder, men det blir ändå en del genom åren. I vår har jag sålt ett gäng bilder till främst olika bokförlag, men även till olika reklambyråer (för deras kunders räkning förstås ... men jag får sällan veta vilka dessa kunder är).

Idag visar jag två små exempel på bilder som jag nyligen sålt. Den första bilden är fångad på ett barnkalas, och ska hjälpa ett företag marknadsföra nya bostäder i Stockholmsområdet.

Den andra bilden är en liten variant på en arkivbild, båda har jag sålt även tidigare till andra kunder.

Bilden såldes nu till en kund i Norge för någon månad sedan och skapades under en fotografering jag berättat om tidigare. Då visade jag en annan exponering som också ligger hos bildbyrån. Du finner texten och bilden under titeln: "Minnen kring en bild ..." den 10 Mars 2011.

Bildbyråbranschen är inte lätt och Nordic Photos har haft en hel del bekymmer sedan de tog över Tiofoto. De första åren sände jag in ganska mycket material. Svartvita kopior jag "labbade" fram i mörkrummet och dior. Sedan jag och de blev digitala, och det började krångla med Nordic Photos har jag inte sänt in särskilt mycket material. Det är roligt att sälja, men det är roligt att få betalt också. Vi får se hur länge jag blir kvar hos dem ...

Jag säljer även arkivbilder direkt från mitt företag som frilansfotograf: Fotograf Nina Hellström. Fördelen med att kontakta mig direkt är att jag har ett mycket stort och omfattande bildmaterial med stor bredd på motiven, och kanske har jag precis vad du efterfrågar. Jag har dock ingen webbsida där du kan se alla mina bilder ... utan då får jag söka i mina arkiv efter dina önskemål och återkomma med det jag finner som kan tänkas stämma med det du söker. På NordicPhotos hemsida kan du däremot se vad jag har för bilder, ifall något faller dig i smaken och passar dina syften. Det är dock inte alls lika många bilder upplagda där förstås.

Välkommen att höra av dig!

Länk till min hemsida som fotograf: www.fotografninahellstrom.com
Länk till mina bilder hos Nordic Photos: www.nordicphotos.com/search/#h=1&p=0&ph=739

Den omöjliga ekvationen ...

Idag visar jag några fler bilder från ett uppdrag jag berättat om tidigare. Då visade jag två bilder som jag själv tyckte mycket om, men som kunden valde bort av olika anledningar. Idag visar jag de bilder som kunden valde att använda i sin huvudartikel, som hade titeln"Den omöjliga ekvationen". 

LäkemedelsVärlden är en av mina återkommande kunder. De ger mig stora konstnärliga friheter och uppskattar att jag har egna idéer. Den aktuella artikeln handlade om hur vi sätter pris på människoliv, och det omöjliga i att just värdesätta människoliv. Bland annat tvingas försäkringsbolag att göra detta. 

Den första bilden jag visar är bilden de valde till omslaget. Bilden föreställer en liten baby som håller i en lapp, där hon undrar om hon är värd en miljon kronor. Ursprungsbilderna till hela artikeln var inte så extrema i sin bildbehandling, men kunden önskade mer färg, fart och dramatik ... så jag jobbade vidare med materialet tills de blev nöjda. Jag "skruvade" bildbehandlingen på bilderna så de inte längre känns naturlig, utan får en mer konstlad och lite obehaglig känsla. De tycker om att skapa en färgton på samtliga bilder, så att de får ett sammanhang även om de är fotograferade i väldigt många olika sorters miljöer och ljus. LäkemedelsVärlden brukar arbeta mycket med blått och rött ... därav den intensivt blåa återkommande färgen.

Priset 600 000:- är vad ett försäkringsbolag bedömer du är värd under en motorcykelfärd.

Min styvfar dog bara några veckor efter sin 65-årsdag. Då var han inte längre värd något alls, ur försäkringsbolagets perspektiv. Fotouppdraget skedde i samband med hans bortgång och där fick jag idén till denna bild. För oss var han ovärderlig ...

Vad är en mamma värd ur ett familjeperspektiv? Är hon värd mer eller mindre beroende på hur många barn hon har? ... hur gamla de är? Hur god hon är som mor?

Vem bedömer det?

När vi är sjuka eller skadade, vad är vi då värda? 

Hur ont ska vi ha men ändå ta oss till jobbet?

Hur dåligt ska vi må innan vi får hjälp?

Hur länge ska vi behöva vänta?

Vad är jag värd när jag är frisk?

Vad är jag värd när jag är sjuk?

Vem bedömer det?

Frågor värda att fundera lite över ...

Träning ...

Äntligen har jag blivit medlem på ett wellnesscenter! Nu ska jag få fart på min kropp på ett mer regelbundet och genomtänkt sätt. Bli starkare, piggare och komma i bättre form. Tillsammans med en personlig tränare får jag en träningsplan och någon som kontrollerar att jag "sköter mig". Precis vad jag behöver!

I mitt fall handlar det om friskvård. Bilden jag visar handlar om samma sak men i mer sjukvårdande syfte. Den visar sjukgymnastik på Karlskoga vårdcentral. Bilden är en symbolbild jag fotograferade för Örebro Läns Landstingskatalog 2011.

Porträtt ...

Idag visar jag tre porträtt på en vacker kvinna som planerade att starta ett eget företag som coach. Bilderna fotograferades i hennes välinredda hem, för att passa företagets hemsida. Damen ifråga älskar hattar, och på dessa bilder bär hon en av dem. Den nedersta bilden skulle vara en möjlig första sida till hemsidan med en presentation av företaget i den vaniljfärgade bakgrunden. Strax efter fotograferingen fick hon en anställning, så idéerna om att starta eget kom av sig. Fina bilder har hon dock att använda ifall hon en dag får för sig att starta firman parallellt med sitt nya jobb, eller om hon tröttnar på sitt jobb en dag. En vacker modell i mogen ålder är hon!

Nirvana ...

Jag sänker mig ner i en sval källsjö.

Det är årets första dopp 

och kylan får min kropp att plötsligt vakna.

Jag doppar mitt huvud 

och håret faller ut i vattnet likt en gloria.

Sjöns kyla 

har väckt alla mina sinnen till liv

... och ut i vattnet rinner stressen av mig.

Tankarna upplöses

och det enda som finns kvar

är närvaro

Jag huttrar till och ler

låter min kropp bli till en boll

för att samla värme.

Inom några sekunder finner jag frid

och tiden stannar.

Jag slutar skaka av kyla

och lugnet fyller mig.

Långsamt låter jag min kropp

röra sig i vattnet 

och betraktar skönheten

som omsluter mig.

Alla mina sinnen är väckta

medan tankarna vilar

Göken gol i väst bortom skogen.

"Västergök är bästergök",

tänker jag och ler stilla

med mungiporna i vattennivå.

Jag hör småfiskar leka 

i vassen invid stranden

och betraktar skiftningarna i vattnet.

Skogens och himlens reflexer, 

små vågor av mina rörelser

och ljuset som glittrar.

Jag betraktar några skräddare 

som vandrar över 

den spegelblanka vattenytan.

...

Här hör jag hemma

Här vill jag förevigt stanna

Här är jag fullkomlig

och ett med min Gud ...

...

Mitt Nirvana

är att stilla flyta i en skogssjö.

Fullkomlig,

fridfull,

lycklig, 

rofylld,

välkomnad ...

Hemma

Älg i stan ...

Precis när jag ska ta barnen till skolan får jag ett sms av min  vän i huset invid. Han har sett en älg utanför sitt frukostfönster nyss! Vi bor centralt i Örebro, så att se annat än harar och igenkottar (samt hundar och fåglar), hör till ovaligheter. Jag rycker med mig kameran och promenerar mina döttrar till skolan. På hemvägen möter jag folk som sett älgen och då han sägs traska i krokarna finner jag honom på några minuter i en villaträdgård ca 100 meter hemifrån. NA kommer samtidigt och villaägaren iförd endast shorts släpper in dem för att de ska få fånga lite snygga bilder från villans fönster.

Jag står kvar vid staketet medan viltjägaren från Kultur & fritid anländer i sin röda bil. Han låter genast inriktad på att de kommer skjuta den stackars stressade unga älgen. Jag och två män som betraktar älgen undrar om de inte kan ge den en bedövningspil istället, och forsla honom ut i det fria igen. Den mustaschprydde mannen säger att sådant har de varken utrustning eller tid med.

Jag fotograferar två bilder på älgen, och sänder en liten bön (som jag uttrycker till mannen som planerar skjuta älgen) ...  att de ska ge älgen en chans att ta sig tillbaks till skogen. Sedan lämnar jag honom där bakom solstolen i trädgården.

Till min stora glädje läser jag på NA.se att han nu sprungit till skogs. Jag känner mig lättad och hoppas han håller sig till skogen framöver, så han får växa upp och bli en stor och ståtlig älgtjur som får leva länge som skogens konung. Jag hoppas också att mannen i villan inte ska skjuta honom en dag och hänga upp hans horn i hallen, bland sina andra troféer.

Det blev en spännande morgon för älgen och de boende här på väster i Örebro!

Medsänder en länk till Nerikes Allehanda, där visas en liten filmsnutt på älgen och artikel kring hur det gick. http://na.se/nyheter/orebro/1.1202360-na-tv-alg-i-rosta-polisen-nedringd
http://na.se/nyheter/orebro/1.1202700-algen-har-lamnat-stan-behovde-inte-skjutas

Tankar om tid ...

Det finns något vackert i att tiden går, men samtidigt vill jag ibland frysa tiden. Betrakta ögonblicken lite mer intensivt. Njuta av godbitarna en evighet. Ett sätt att göra det är att fånga dem med kameran ... men jag försöker att även lägga den ifrån mig och samla dem i mitt sinne. 

Ofta rusar livet, tiden och ögonblicken förbi oss. Men sanningen är den att ögonblicken går att spara intensivt och komplett inombords. Förmågan att sakta ner tidens hastighet och om att minnas, handlar om att leva intensivt i nuet och på tillit. Tilliten till att allt kommer lösa sig som det är tänkt.

Trots att jag själv vet detta glömmer jag bort det titt som tätt. Livet skruvas upp i någon slags ohanterlig tidspressad tillvaro, som slutar i att kroppen och själen mer eller mindre låser sig som i kramp. Musklerna stelnar och glömmer bort hur man gör för att slappna av. Tankarna viner hit och dit, orsakar förvirring och trötthet ... trots att vi dessutom glömmer bort hur man gör för att sova.

Men så händer någon som får mig att åter minnas vem jag är och vad som är kärnan i mitt liv. Lugnet sänker sig och jag kan åter andas.

Så när jag ser mina döttrar blåsa ut ännu ett ljus i sin födelsedagstårta, gläds jag över att trots att de blivit så stora ... så är de faktiskt ganska små. Jag rymmer dem fortfarande i min famn och jag kan fortfarande vara med och påverka hur de blir som människor.

Mitt i stressen över kalasfixandet, jobbstress, stökigt hem och allmänt övrigt livskaos ... stannar jag upp och påminns att jag inte alls "måste". Jag kan ägna mig åt att betrakta min dotter när hon blåser ut sina ljus och önskar sig ... en Barbiedocka med långt hår.

För det är bäst att passa på att uppskatta den här tiden. Jag kommer troligen inte tycka det går lång tid innan barnen flyttar hemifrån, trots att jag just nu mest klurar över om de är stora nog att gå till skolan på egen hand eller ej.

Så mitt i bruset som susat inomborts så hastigt på sistone, stannar jag upp. Jag släpper alla tankar på vad jag borde eller kunde göra och går ut på balkongen. Tar ett djupt andetag och blickar upp emot en stjärnklar himmel. Hör ljudet från den avlägsna motorvägen och familjens sovande andetag. 

Just nu är jag bara här och nu,

och vad som är viktigt för mig behöver jag inte fundera över ... 

det är solklart ...

Pusslet ...

Just nu är livet för mig ett intensivt pusslande. 

Tiden räcker inte till och jag har för många pusselbitar.

Att få bitarna att harmoniskt mötas till ett vackert pussel ...

är en svår men spännande utmaning!

Som symbolbild för mitt pusslande visar jag en bild jag skapat för LäkemedelsVärlden. Bilderna skulle symbolisera apoteksmonopolets slut och pusslet med att sammanfoga bra bitar till en fungerande helhet för apotekets nya plats på marknaden. Omslagsbilden hade med apotekets logga central på en pusselbit (inte denna bild).

Detta fotouppdrag krävde mycket tid och engagemang, och resulterade i ett gäng med bilder med olika motiv, samt fotografering av ett pussel. Sedan ett bokstavligt pusslande i photoshop av bildmomenten. Omslag och ett gäng artikelsidor på temat blev resultatet. Den tomma blå pusselbakgrunden är avsedd för text. Detta är ett av helsidesupplagen inuti tidningen. En annan bild som omslag och ett gäng enstaka frilagda pusselbitar hörde till artikeln (kanske får ni se de andra bilderna en annan dag). Ett roligt, svårt och utmanande uppdrag!

Workshop återbruk

Idag har jag hållit två workshops på Navets skola, tillsammans med elever från åk 4-9. Min förhoppning om att inspirera ungdomarna gick med varierat resultat. Några elever hade egna spännande idéer, medan några andra mest kände sig frustrerade över att resultatet inte blev som önskat eller p.g.a prestationsångest. Hur som helst fanns det ett gäng ungdomar som glatt högg in i skaparverkstan. Vissa fick fram fina skapelser som de kan använda/ glädjas över, medan andra resultat hamnade i papperskorgen. Några arbetade effektivt, tyst och koncentrerat, medans några fnissade från start till slut.

Lite busiga resultat blev det i alla fall, tex i form av en välarbetad och fin fuskpälsbeklädd häst, med stomme av plastförpackningar. En tjej skapade en rolig och fungerande plånbok av tidningspapper och tunn plast, som dekorerades med urklippta bilder. En tjej sydde glatt in alla sina föremål i handväskan i vadderade tapetpaket. Med avsikt sydde hon med hjälp av symaskin in sin mobiltelefon, film, kamera, läppglans etc i helt stängda paket (utan öppning). När mobilen väl ringer får hon kämpa med att slita upp sina paket.

Det skapades ett flertal girlanger av tapet och gamla boksidor, som dekorerades med bokstäver och text av olika slag. En kille var först oerhört frustrerad men skapade så småningom en liten ask i guldtapet och minialster av urklippta boksidor. Några sydde fina kuvert av olika tidningar och tapeter ... ja och så ville de flesta lära sig att vika askar i olika format av tapet och annat papper, och en del av dem dekorerades både på in och utsidan.

Själv hade jag inte med mig kameran, men vid tillfälle kommer jag visa några av alstren som jag själv skapat innan workshopen, för att inspirera och visa dem olika sätt att arbeta med varierade material.

Så småningom dyker det troligen upp lite bilder på Navets 7A-blogg:
http://7anavet.blogspot.com/

Vitsippor ...

Jag ville famna våren.

Så här vilar den nu
äntligen

i mina händer

spröd och skör
nyutslagen

väldoftande

och så vacker ...

Jag famnar våren!