måndag 28 september 2015

Supermåne... Blodmåne...


Vi smyger upp mitt i natten
betraktar jordens skugga 
som äter fullmåneljus

Vi dricker mjölk och knaprar lite kex
i svarta rum, alltmedan månen
långsamt skimrar
i lovligt rött...

trött?

*


måndag 14 september 2015

En bättre värld...





Ska vi skapa en bättre värld tillsammans?

Visst är det fint med engagemanget för flyktingarna som stormat upp den sista tiden. Känslorna som krisen orsakat har ruskat om många till att verkligen agera och inte bara tänka eller prata om medmänsklighet. Tänk om vi alla kunde känna vårt engagemang storma upp lika starkt, för att rädda vårt kaotiska samhälle och systemen som mer eller mindre är på väg att haverera. Engagera oss för och hjälpa också de medmänniskor som vi har helt nära. Hur skapar vi ett medmänskligt och rikt samhälle tillsammans?

Hela klimatet i Sverige har förändrats på bara några årtionden, så mycket åt ett egoistiskt tänk i allt. Myndigheterna och kommunerna tänker med plånboken istället för med hjärtat. Banker, finansmän och politiker ägnar sig åt ekonomisk problemlösning på en nivå som ligger milsvidder ifrån människorna som går upp i ottan för att ploga vägar, mjölka kossor, baka bröd, öppna fritids, städa kontoren eller rädda livet på sina medmänniskor på landets sjukhus. Pengarna ligger i sina potter och besluten tas på tok för långt ifrån verkligheten. De som beslutar har ofta ingen aning om hur besluten i praktiken ska lösas och hur de påverkar människorna de berör. Om de är rimliga eller ens möjliga.
"Fem miljoner till det där. Dra ner på några miljoner där istället". Men det är alla vi som befinner oss under besluten och i verkligheten som ser hur det fungerar i praktiken, som kan se vad som är rimligt eller ej och vad vi kan acceptera. Det är vi som följer strömmen eller vägrar följa den. Det är vi som måste skrika när det inte går. Ibland måste vi visa nya vägar som beslutsfattarna inte ser eller trodde var möjliga.

Min övertygelse är att vi måste byta riktning på många sätt. För de gamla. För de sjuka. För barnen. För dem som jobbar. För de arbetslösa. För de som flytt eller invandrat hit i hopp om en bättre framtid. Vi behöver kunna styra upp vårt samhälle så vi kan vara en god plats för alla vi har här och för dem vi välkomnar till oss. Vi behöver ta individuellt ansvar allihop för gemenskapen och samhället. Att öppna våra hjärtan borde inte bara handla om invandringsfrågan och hur många vi kan ta hand om... utan borde gälla oss alla som medmänniskor, vi som redan finns här och dem som vi tar emot. Vi behöver kunna ta hand om oss alla för att skapa ett gott samhälle. Prioritera bättre. Planera långsiktigt och inte bara lösa ögonblickliga problem med tillfälliga och ogenomtänkta lösningar. Vi behöver kunna hjälpa barn och ungdomar till en bra utbildning och självkänsla. Skapa förutsättningar till arbetsro och respekt för varandra, språket och lärarna. Vi behöver en sjukvård som kan ta hand om det växande behovet av att hjälpa fysiskt och psykiskt sjuka till ett värdigt liv.

Det finns så många tillgångar och samtidigt ett så stort behov. Vi borde alla kunna ha det rätt bra egentligen om det prioriterades på ett annat sätt. Många har mycket men saknar ändå något. Samtidigt har alla något att ge eller tillföra. Värme. Sällskap. Tid. Insikt. Kärlek. Styrka. Intellekt. Engagemang. Personlighet. Erfarenhet. Utbildning. Rum. Ett fruktträd. Mark. Musikalitet. Kreativitet. Ett språk... eller kanske flera. Material. Eller pengar. Jo för det finns gott om dem här. De är bara inte fördelade särskilt väl mellan människorna och tillfredställer ibland "behov" som borde ligga långt, långt längre ner på prioritetslistan. Många är helt utslitna av stress. Många har ont om medel och kraft, men skulle må bra av lite sällskap eller enkel sysselsättning. Många fördriver sin tid och går sysslolösa trots att de har kraft och vilja att använda den. Några har både utbildning och erfarenhet men saknar arbete att gå till. Andra har gott om medel, och slösar sina pengar på meningslösa ting i hopp om att det ska ge dem individuell lycka.

Allt det här har vi och borde kunna sammanfoga till ett vackert samhälle!

Jag är övertygad om att vi kan styra upp den här världen. Det behöver börja med att vi byter fokus och bestämmer oss på individnivå, att det här inte är okej... att vi inte accepterar att det ser ut så här. Vi måste slåss lite mer högljutt överallt och på olika plan. Vi måste bry oss även när vi har ont om ork och tid eller medel. Låt det kanske börja med något enkelt som vi mäktar. Att sända med ditt barn några extra äpplen från ert fruktträd, till klasskamrater som inte har frukt med till skolan. Bry dig om någon i din omgivning, någon du möter i nöd, en granne eller arbetskollega, din mormor eller ditt barns kompis som behöver lite omtanke eller en enkel gåva. Skänk fungerande ting som bara samlar damm, till bättre behövande. Engagera dig i något eller någon du bryr dig om. Våga höj din röst uppåt istället för att bara gnälla i det tysta, hur ska något annars kunna förändras? Kanske handlar det om att våga säga ifrån på jobbet. "Nej det här är inte fysiskt genomförbart, det finns inga möjligheter att nå era mål/uppfylla era krav. Vi behöver mer tid eller mer personal för att lyckas!". Kanske handlar det om att bestämma sig för att vi gillar varandra och vi ska prata om det positiva vi har, ge varandra komplimanger och erbjuda oss att hjälpa varandra istället för att tänka att "jag sköter mitt och skiter i andra". Kanske handlar det om att samarbeta med någon, starta ett företag eller en verksamhet som saknas? Se möjligheter istället för hinder.

Vi lever i ett land som har alla möjligheter att vara ett fantastiskt samhälle. Det är bara omprioriteringar som krävs för detta.

Få av oss är på flykt. Har du inte mat för dagen kan du ändå vara rätt säker på att dina grannar har det.
Det finns övergivna byggnader, samtidigt som folk saknar tak över huvudet. Det finns duktiga forskare, läkare, kirurger och sjuksköterskor som inte får arbeta, samtidigt som människor köar i evighet i väntan på vård. Sjuksköterskor väljer att pendla till Norge för bättre lön och arbetsvillkor istället för att anställas här till sämre löner och villkor. Vi bygger nya dyra och påkostade lägenheter och "skrytbyggen" trots att bostadsbristen är störst för studenter, pensionärer och familjer med låga inkomster. Det finns många underbara vuxna som p.g.a pension eller sjukdom inte kan eller orkar arbeta heltid... men som skulle både vilja och kunna vara en tillgång på många sätt... i lagom omfattning. Det behövs fler vuxna förebilder för barn och ungdomar i förskolor, på fritids, i skolorna och i övriga samhället. Som kan se vad som händer i korridoren och på skolgården. Som kan vara förebilder för den yngre generationen och i förlängningen ge ökad förståelse och respekt för medmänniskor med varierad bakgrund. Barn, ungdomar, vuxna och gamla som möter varandra i vardagen får mer respekt och ödmjukhet för varandra.
 
Kommunen ordnar påkostade jippon som kostar miljoner med fyrverkerier och konfetti, samtidigt som äldreomsorgen har sparkrav och ska trolla med knäna och spara några andra miljoner i form av ökad stress och neddragen personalstyrka.
Ska vi såga ner fler träd och skövla våra skogar, för att bygga nya möbler av ...när vi slänger så mycket som fungerar. Nyproducerade möbler som vi sedan slipar och skaver av målarfärgen på för att skapa stil av "shabby chic". Någon bestämmer att vi har råd att förbruka våra skogar, samtidigt som tippen är full av funktionella möbler. Vi har råd att ordna Melodifestival och ytliga TV-program. I radio finns människor som har lön för att diskutera vem som gjort bort sig, kissat på sig eller diskutera vilken kändis som är snyggast... samtidigt som det finns så mycket viktigt att berätta om. Så mycket annat som borde synas och höras. Vem har prioriterat så och med vilket mål? Vad har det kostat och vad har det för effekt på oss som lyssnar? Den som tjänar högsta lönen kan sitta vid ett skrivbord eller flyga jorden runt mellan konferrenser, eller sparka på en boll... medan de som räddar liv eller sliter ut både kropp och själ på ett slitsamt jobb är dem som tjänar minimilöner för arbetsinsatsen.

Det finns regler som bestämmer att allt ska vara statiskt och rättvist orättvist, som tar arbetsglädjen och lusten ur personalstyrkan.
Mat som går att äta kastas i soporna samtidigt som någon sitter hungrig utanför. Ofta finns det lagar eller regler som förhindrar att överbliven mat ges bort. Regler som hindrar fungerande föremål som ska kasseras, från att omhändertas av den som ser möjligheter i föremålet. Det finns regler som gör det omöjligt att överleva som lantbrukare i Sverige, trots att ambitionen egentligen var att djur och grödor bara skulle vara de allra bästa. Med utlänsk konkurrens blir det oekonomiskt att göra avtal med lokala producenter, vilket leder till att vi snart inte har några bönder kvar som kan ge oss de där underbara lokala grödorna och det ekologiska köttet, äggen och mjölken.
Ska vi slänga bort våra resurser och skapa större sopberg, istället för att se dem som den tillgång de kan vara. Mätta en mage eller möblera ett enkelt hem? Ska vi tvingas dricka mjölk och äta grönsaker och kött från utlandet för att det blev för dyrt att överleva som bonde i Sverige? Ska vi verkligen äta fiskpinnar som fiskats i Norska vatten, men som sänts till Kina för att det är billigare att panera dem där? Hur kan det vara billigare att transportera fiskpinnar runt halva jordklotet fram och tillbaks istället för att omhänderta det i Norden?!

Ska vi verkligen ha det så här? 

Nej det är klart vi inte ska ha det så här!
Det finns massor med hopp. Vi KAN förändra samhället till det bättre. Vi får inte ge upp nu när vi kan vända skutan!

Det finns underbara, kreativa och positiva krafter, människor och lösningar som bubblar upp som små skimrande såpbubblor runt om i landet. Vi måste försöka se det, inspireras och hänga på. Nyttja vår goda vilja och våra ambitioner om att göra gott. Göra skillnad...


Det finns äldreomsorg som bestämmer sig för att ta bort den stressiga TES-planeringen, små företag som återvinner och redesignar våra sopor till fantastiska och funktionella, vackra kreationer. Det finns arkitekter och designers som har människan och miljön som högsta prioritet. Det finns kollektiv som jobbar för självförsörjande och gemenskap. Det finns föreningar, företag och verksamheter som vill förbättra tillvaron för människorna. Som vill engagera, inspirera och lösa problem. För ungdomar, flyktingar, hemlösa, funktionshindrade, förståndshandikappade och för de gamla. Det finns verksamheter som månar om dem som arbetar, och som insett att välmående och glad personal skapar vackrare verksamhet i längden. Att det lönar sig även i plånboken att satsa på vård av personalen och arbetsglädjen. Att kortsiktiga lösningar oftast bara kostar... i längden. Att människor presterar bättre under tilltro och i arbetsglädje, och att lagom satta krav ger positiva effekter. För alla!


Om du har makt och tar beslut, råder jag dig att kliva ut i den värld du tar beslut över. Besök företagets arbetsmyror som löser logistik och bemöter kunder, besök fritidshemmen och kliv in i högstadiekorridorerna en vanlig vardag. Följ med in i klassrummen och med hemtjänstpersonalen på cykel till de gamla, eller med bil till stugorna i skogen en vinterkväll i dåligt väglag. Klä dig i vardagskläder som praktikant, utan kostymen... så kanske du bättre förstår hur lite insikt du haft kring besluten du varit med och tagit. Kanske tar du helt andra beslut... när du vet vem de påverkar och vilka nya problem de orsakar.

Sverige och världen kan så mycket bättre än så här!
... och då menar jag både vad gäller äldreomsorg, skola, vård, bostäder, invandring och miljöfrågor mm. Vi behöver samarbeta lokalt och internationellt. Det finns dem som kämpar i en ny riktning, men det behövs många många fler för att ändra riktningen på hela den här skutan.

För mot en bättre värld ska vi tillsammans
...eller hur?!

*