söndag 30 oktober 2011

Höstälvan ...


Klicka på bilden för att se den i större format!

Idag visar jag en bild som jag skapade till en pitch för en reklambyrå. De önskade bild på en älva eller andra skogsväsen. Därför begav jag mig ut i den vackra höstkvällen och fotograferade mina trötta små flickor som fladdrade med tyllgardiner, och miljöer som skulle passa för en älva att flyga i. Mitt mål var att skapa en bild med höstkänslor och en glad och flygande älva. Jag fotograferade många bilder på mina fladdrande flickor och på härliga skogsmiljöer i den gyllene solnedgången. Många av bilderna är fina som de är, men inte vad jag ville ge reklambyrån, så detta var alltså bilden jag skissat i mitt huvud, och som jag ville skapa för dem. Jag arbetade alltså med bildmaterialet i Photoshop för att få bilden som jag önskat. Miljön är en bild, medan flickans ansikte och vingarna är ett montage av bilderna jag fotograferade när flickan fladdrade med gardinen. För mig är detta en tydlig bild skapad i photoshop, även om jag velat skapa känslan av att hon kunde vara verklig. Jag tycker det är tydligt att detta inte är fångat ur verkligheten eftersom flickan inte har någon kropp, men faktum är att många tror detta är ett traditionellt fotografi trots att hon saknar en kropp. För mig är det viktigt att betraktaren vet om när bilden är fångad ur verkligheten eller skapad ur mitt huvud och där jag jobbat med montage. Här ser ni alltså min påhittade bild av en liten glad höstälva som fladdrar fritt i höstsolens skymningsljus.

Bilden var med i utställningen "Från hjärtat", en fotoutställning som genomfördes genom nätverket Brudarna, och i Örebro hölls den på Galleri Nord tillsammans med Ulla-Carin Ekblom och Karin Foberg. Denna var den enda bilden på utställningen där jag jobbat med montage.

lördag 29 oktober 2011

Fler tankar om tro ...


Jag läser min text om att våga tro ... och tänker att jag ju samtidigt missat något väldigt viktigt.

För jag är ju helt övertygad om att alla de där spännande krafterna som omsluter oss, både påverkar oss och allt annat som existerar, oavsett om vi tror på dem eller ej. Det finns en kraft som är så mycket större än vi kan se och förstå, helt oberoende av om det finns någon mänsklighet eller ej, oberoende om vi tror på den eller inte. Den kraften kommer att finnas där och verka även när vi alla en dag försvunnit från jordens yta. Precis som den kraften verkade långt innan vi människor vandrade här.



Se vilken fantastisk värld vi lever i!
Vilken mångfalld!
Vilken skönhet!

Även om vi inte tror på något alls, så måste vi ändå förundras över mångfalden av väsen, liv, färg och form som fyller jorden och världen. Vi vet ju också att all energi förändras och ändrar form genom tiden. På grund av det är vi ju också ett med allt. Vattnet vi dricker har en gång även druckits av dinosaurierna. 



Våra kroppar kommer att leva vidare i ny form när vi dött, oavsett om vi bränns till aska eller förmultnar i jorden. Vad som händer med de icke fysiska bitarna av oss, vet vi dock inte mycket om. Men vem har sagt att vi måste ha svar på allt? Kanske finns det en mening med det med? Bara tanken på hur liv uppstod en gång och hur den utvecklats är en svindlande tanke. Bara i en enda människokropp pågår så många förunderliga processer. Som förälder kan man förundras över att våra barn är en mix av två personer, samtidigt som barnet är helt unikt och har en helt egen personlighet. Var kommer själen ifrån? ... och vart tar den vägen sedan? ... och vem kan besvara frågan om ägget eller hönan kom först?

Vår mänskliga hjärna använder vi bara små bitar av, och som individer har vi olika spektrum för vad vi kan se, känna och förnimma. Den som är blind tränar upp sin hörsel på ett sätt som vi andra har svårt att föreställa oss, liksom deras fingertoppar blir känsliga nog för att lära sig läsa blindskrift. De får en annan känsla för rum, och tränar upp sina sinnen så de kan känna människors energier på ett tydligare sätt än oss som har seende ögon. Är det så konstigt då om en del människor kan känna av andra energier? Är det så konstigt att en närvaro och minnen kan sitta kvar i föremål, platser och i husets tapeter? ... eller att det finns de som känner av elektriciteten som tränger genom golv och väggar? Är det konstigare än att extrema jordnötsallergiker inte kan befinna sig i samma lokal som en jordnötspåse öppnas?





Bilderna tagna under regnig bilfärd. På den högra himmelsbilden är motivet inte manipulerat, men jag har i bildbehandlingen förstärkt färg och kontrast för att förtydliga vad jag såg. För mig liknar molnformationen en havsgud. Bilden var med i min del av Brudarnas utställning "Från hjärtat". Klicka på bilden för att se den i större format!


Vi är som individer helt unika, med personligheter och upplevelser som utvecklar oss i spännande riktningar. Det är spännande att fundera över var just jag kommer ifrån, både min kropp, min själ och min personlighet. Vad som är genetiskt betingat och vad som format mig i livet. Vad som är kärnan i just mig och vad jag gör här.



Men för att komma tillbaks till vetenskapliga bevis och tro, så utvecklas ju hela tiden tekniken och de vetenskapliga bevisen både för att tro fungerar och att det finns mycket som kan förmedlas bara med goda/onda tankar. 

Det är spännande att ta del av vetenskapliga bevis av olika slag. T.ex om vattenkristaller som förändrar utseende beroende på vilka ord som uttalas och vilken musik som spelas. Om vatten bevisligen kan ändra form av vänliga/elaka ord, så kan man ju fundera på vad ord och musik gör med vattnet i vår kropp. Vi består ändå av en hel del vatten. Det kanske inte är så konstigt att vi kan börja skratta, gråta eller bli arga när vi lyssnar på olika sorters musik?

Ibland undrar jag om det är när människorna försökt förmedla och tolka krafterna, som problemen uppstår? När människor nedtecknat regler och uttalat hot och bestraffning åt människor som inte lyder dem? Det är också människor som startat de religiösa krigen. Om Gud verkligen är personlig, suckar han kanske över människans dumheter och över alla missförstånd. De flesta religioner har väl ändå kärleken som bas? Är det kanske samma kraft/Gud som alla religioner känt av, tolkat och sedan valt att förmedla med vår mänskliga hjärna på olika sätt? Jag har svårt att tro att en god Gud skulle vilja att vi förstör vår värld, andra människor och vår verklighet. Precis som det finns olika slags energi, som plus och minus, finns det bevisligen energi som inte är av godo. Den kan vi ju också se, höra och känna av, både inom oss och se runt omkring oss.


Det är spännande att läsa om forskning som handlar om tankens kraft. Det är kanske inte heller så konstigt att telefonen ringer strax efter att jag tänkt på min vän? Kanske inte heller att jag överraskar mig själv med att svara i telefon med mitt barndoms smeknamn (som jag aldrig använder), när telefonen ringer ... och det visar sig vara en släkting som normalt aldrig ringer, och som tilltalar mig med smeknamnet ännu (...och nej, eftersom vi aldrig brukar ringa känner jag inte igen hennes telefonnummer).


Det är spännande att tala med människor om allt och inget. När vi samtalar om tro och religioner, är jag mycket glad att jag haft förmånen att få samtala med så många olika människor, med vitt skilda tro. De är allt emellan ateister, kristna, buddister, muslimer och varianter av andra eller egna trosuppfattningar. Att vi har olika tro gör samtalen intressanta, tänkvärda och inspirerande. 





Bilden var även denna med i min del av Brudarnas utställning "Från hjärtat". Klicka på bilden för att se den i större format!


Titt som tätt tackar jag för allt jag har, för allt vackert och skönt jag får uppleva, och för att jag är närvarande och medveten om allt underbart runt ikring mig. Jag är tacksam över att jag vill och kan försöka sprida glädje och god energi ikring mig. Vem det är som jag ibland tackar är egentligen ganska ointressant. För i mina sinnen förnimmer jag att jag får leenden tillbaks ... och oavsett om det är människor, träd, andar, Gud eller vinden som ler ... så värmer det att jag verkligen kan se eller förnimma dessa leenden.

Ja faktum är att det positiva som möter mig, gör mig själaglad!

torsdag 27 oktober 2011

Internationella religionsfrihetsdagen

Idag är det den internationella religionsfrihetsdagen, och jag passar på att återpublicera ett tidigt inlägg om tro ...


Våga tro eller inte tro ...




Jag hade idag ett intressant samtal med en god vän
... vi talade om tro.

Min tro är att tro fungerar.
Om jag inte tror så finns inte det jag inte tror på. Det betyder att det är sant, att en älva faktiskt dör, så snart du slutat tro på henne. Det betyder att du kommer komma till himlen när du dör om du tror på den och att du kommer hamna där när du dör. På så vis är också allas tro en sanning, just för dem.

Jag tror nog på mer än de flesta och är glad över det. Det berikar mitt liv på många sätt. I mina ögon låter ett liv byggt på enbart fakta som ett förhållandevis tråkigt liv ... även om mina vänner utan tro nog inte håller med mig.

Jag har min egen tro på många saker och tillhör ingen religion, men är övertygad om att det finns krafter runt ikring oss som vi inte kan förstå eller ta på.  Jag får ofta känslan av att det finns orsaker till att jag möter dem jag möter, att händelser sker när de händer av en anledning och att det finns något så mycket större än vad vi uppfattar med våra sinnen. Det ger mig kraft, lust, inspiration, glädje och spänning i mitt liv. Jag känner tacksamhet över mitt varande, mina sinnen, mina tankar och det jag uppfattar runt ikring oss, både det jag ser och det jag förnimmer.

Om du tror på att du lever ett eländigt liv och har en bestämt tro att det aldrig kommer bli bättre, då är det ganska troligt att det kommer vara din sanning. Du kommer nämligen antagligen missa de tåg som passerar, och säkerligen inte bygga dig några egna tåg med den inställningen.

Om du tror att du tillhör något större och att du har kraft att förändra både dig och din omvärld, att du finns här av en anledning och att något gott väntar bakom nästa hörn. Då är det mycket troligare att det kommer bli din sanning. Du kommer se tågen som passerar och troligen hoppa på ett av dem. Dyker inga tåg upp kanske du bygger dig ett eget?

Jag undrar hur livet upplevs utan allt det där som berikar mitt liv. Är det lika spännande att leva när man tror själen dör med din kropp, att kärlek bara är hormoner och kemiska processer ... och att det varken finns goda eller onda krafter att bejaka eller ta avstånd ifrån? Handlar allt bara om handlingar och ord som uttalas? Jag är övertygad om att onda tankar kan skada, på samma sätt som goda tankar kan göra gott, trots att inget mänskligt öra uppfattat dem.

Det finns saker jag inte tror på ... och om jag provar på dem ändå, är det knappast troligt att de kommer fungera för mig, även om de fungerar för dig (just för att du tror).

Enligt min tro bör vi vara försiktiga med vad vi tror på ...
för det bästa måste förstås vara att tro på det vi vill tro på
... för det kommer att vara din sanning
... i alla fall enligt min tro!



Jag vill dock tillägga att tron nog inte kan förändra materia hur som helst, den flyttar kanske inga fysiska berg eller förtrollar en nitlott till en vinstlott. Tro handlar kanske mest om andra saker, om vår egen kraft och om det barkar åt vänster eller höger, om vi får uppleva livets mysterium eller lever lite längre än doktorerna förutspått. Det är inte heller säkert att en större och innerligare tro uppfyller drömmar i mer mån än en svagare tro ... men jag är helt säker på ATT det spelar roll vad vi tror på. 


Dikt av kylskåpsmagneter och Molnformationer, som ingick i min del av fotoutställningen "Från Hjärtat" 2008, Galleri Nord i Örebro - en utställning genomförd av nätverket "Brudarna" tillsammans med Fotograferna Karin Foberg och Ulla-Karin Ekblom

onsdag 26 oktober 2011

Porträtt - Unionen


Just nu porträtterar jag personalstyrka och styrelse för Unionen-Bergslagens räkning. Jag porträtterade dem för några år sedan, och de har varit mycket nöjda med sina bilder. Både personal och jag har uppskattat att jag fångade dem på sina arbetsplatser i naturligt ljus. Jag arbetade med deras befintliga kontorslampor när jag ljus-satte porträtten, och hade gott om tid. Detta var ett trevligt sätt att arbeta, som både jag och personerna framför linsen uppskattade. Tillsammans blir de dock lite olika på hemsidan, och ibland när de önskar friläggning av bilderna är det en nackdel att många bakgrunder är mörka. Därför har de nu beställt färgbilder med ljus bakgrund och mer enhetlig ljussättning, så nu blir det ny form på porträtten framöver.

Idag när vi gör nya porträtt är önskemålen alltså annorlunda, trots att alla jag talar med nog trivs bra med sina naturliga svartvita porträtt. Så finns det ju dem som förändrats en del utseendemässigt, och har man bytt hårfärg och stil känns det kanske rätt bra med en uppdatering av porträtten. Det blir färgbilder, med min studioblixt och i ett något raskare tempo. 

Här ser ni ett av de tidigare porträtten, föreställande Alexander, som är mycket nöjd med sin gamla bild. Jag hoppas att han ska bli lika nöjd med sin nya porträttbild!

fredag 21 oktober 2011

Skönheten en vanlig tisdagkväll ...



En helt vanlig vardagskväll övernattar jag i huvudstaden, på en soffa hos en familj som jag är god vän med. Tänk vilken skönhet man kan finna i vardagsrummet strax före läggdags! Inga hårborstar eller ombyten, utan bara som hon är. En vacker flicka, avspänd efter en god middag tillsammans med sin familj (och en enkel gäst). En ensam golvlampa med glödljus var vår enda ljussättning att arbeta med. Jag fångade en ung och erfaren fotomodell. Trött o avspänd i familjens fåtölj, strax före läggdags.

Klicka på de liggande bilderna, för att få se dem i bättre storlek. Några av bilderna har färgtoner som får mig att tänka på Rembrandt-målningar. Och så blir jag sugen på en kopp cappuccino med mörk choklad ... 







onsdag 19 oktober 2011

Inspirationstripp ...



På räls färdas jag genom vårt vackra Svenska höst-landskap. Tåget svischar i raskt tempo genom städer, över vattendrag, förbi båtar och fabriksbyggnader. Genom Nordiska skogar, fyllda av björk och barrträd i blandade kulörer. Nära och långt borta, i varierad hastighet. Jag betraktar ängar och fält med eller utan röda små stugor. Moln och himmel som ständigt förändras under färden. 

Samtidigt som motiven växlar genom mitt tågfönster, skönjer jag reflexer från personer och säten i tågvagnen i rutan. Jag ser himmeln och motiven på andra sidan om tågvagnen, som reflekteras och ibland skapar dubbla motiv på färden. 


Jag njuter av min tågresa. Jag bläddrar och läser lite i gratistidningarna som ligger på bordet. Tidskrifterna Kupé och nya Book är intressanta och läsvärda, när jag gör en paus från vyerna som fönstret presenterar. Däremellan blundar jag och funderar på alla inspirerande intryck, tankar och spännande möten jag fått uppleva på min lilla tripp.

Det är härligt att ge sig själv ett eget dygn av inspiration emellanåt. En stund av reflektion, människomöten, och nya intryck. Ja och så de där små ögonblicken som inte går att förutse eller planera. Det där fotografiet som bara tar mig med storm. De där mötena som bara blir. Som till exempel när jag köper mig reskost, och kommer i samspråk med expediten. Tre minuter senare önskar jag henne lycka till på nya jobbet, och hon önskar mig en trevlig resa till Örebro, vår gemensamma hemstad. Leenden och små varma samtal med okända människor, mitt på gatan när jag frågat efter vägen, eller framför fotografier eller målningar på en utställning. 

Ja och så de planerade mötena som gett mig förväntad och oväntad glädje under trippen. Familjen som alltid välkomnar mig som övernattningsgäst bjuder mig middag, samtal och utlånad soffa över natten. Den rara hundvalpen med svart och sammetslen päls som gillar att bli kliad bakom öronen och som har så lena öron. Den fina modellen som snällt poserar för min kamera trots den sena timman. Vännen som tar sig paus från jobbet för att ta en fika, besöka fotoutställning och språka om livet, tillsammans med mig. Ett lyckat spontant möte med en presumtiv kund, som upptäcker att hon faktiskt redan köpt bild av mig! En föreläsning som gett inspiration ... och hjärtliga skratt. Det där tråkiga ärendet, som trots allt orsakade ett viktigt samtal som kan leda till något gott.

Det allra bästa med att resa bort ... är att man få nya perspektiv och infallsvinklar på livet. Ja och så den sköna känslan av att få komma hem förstås. Trött i benen av alla promenader, men ändå på så förunderligt gott humör.

onsdag 12 oktober 2011

Grafisk rönn ...


Rönnen vill inte släppa mig! 

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att kombinerat förbereda workshops i återbruk/slöjd på Hannaskolan i Örebro, strukturera upp min kommande porträttfotografering, överväga ännu ett Skapande Skola-projekt i fotografi för en annan kommun samt en del hemtjänst och vård av sjuka barn.

När så kvällen kommer kan jag inte låta bli att fastna ännu en stund i min rönn. Det finns liksom ingen gräns för vilka sköna bilder och mönster man kan skapa med fotografierna som grund. Jag undrar hur länge den håller mig fast ... men tills dess är det väl bara att erkänna ... att jag älskar den!

måndag 10 oktober 2011

Omsorg ...

-Åh, kommer du! utbrister den gamla damen glatt när jag stiger in. Hon fortsätter:
-Vad bra att du kommer, men vad synd att jag klätt på mig redan ... för det är så få som kan massera in salvan på ryggen så bra som du!

Hon beslutar sig för att dra tröjan över huvudet så jag kommer åt med kortison-salvan. Jag drar på mig handskar och masserar in salvan noggrant där jag vet hon har ont och där jag känner hennes spända muskler. Jag följer ryggradens båda sidor, bakom skulderbladen, kappmuskeln och vid svank och midja. Hennes 90-åriga gamla rygg är öm och kliar dessutom, så hon är tacksam över mitt besök och att jag tar mig tid att massera in salvan ordentligt. Jag tycker om att massera. Har alltid tyckt om det, och övervägde faktiskt en gång i tiden att utbilda mig till massör. Jag har gått några kortkurser och lärt mig grunderna, men valde bort massös-idéerna till förmånen för annat. Många blir trötta av att ge massage, eller tycker det är jobbigt, men jag upplever att jag får energi av att ge massage.

Den gamla uttrycker sin önskan om att jag kunde komma oftare, för det är inte så många inom hemtjänsten som lärt sig massera, och även om en del verkligen försöker, så har många nog inte rätta känslan för att ge massage. Det är bara ett fåtal som verkligen masserar in salvan på ett sätt som gör hennes rygg skön och glad ... och så finns det några som bara tror salvan ska smörjas på lite raskt och att det är bra så. Hon skulle gärna betala en slant extra för att få massage mer regelbundet, men då skulle det väl inte kallas omsorg utan hamna på någon slags lyxservice, skrattar hon.

När salvan är väl insmord och ryggen blivit glad, trär vi på tröjan igen. Jag bäddar hennes säng och sedan är det dags att fara vidare mot andra damer och herrar i behov av omsorg och omvårdnad.

En kort bilfärd senare är jag framme vid nästa stuga.

-Nej, men hej är det du! säger den gamle mannen när han möter mig i hallen. Han ler och plirar med ögonen.
-Har du tid att prata lite eller har du bråttom?

...

söndag 9 oktober 2011

Den vackra rönnens mönster!



Under min morgonpromenad här om dagen förälskade jag mig i en underbart vacker höstfärgad rönn. Hjärtat slog små glädjevolter i mitt bröst. Jag fångade med min kamera rönnen i den milda blåsten, från alla möjliga vinklar och håll. Lövverket höll fantastiska färgskalor och hade en duvblå himmel som bakgrund. 


Inatt drömde jag om rönnen och den växte ut framför mig till verk i fantastiska färgkombinationer och mönster. När jag vaknade kunde jag inte få stopp på rönn-drömmen, så nu har jag lekt med en av bilderna i Photoshop. Jag har låtit färgerna växla kulör i all oändlighet ... och nu har jag skapat mig några av mina sköna grafiska dröm-rönn-mönster!






Ni får här se några av mina ©skyddade varianter. 
Allihop skulle göra sig fint som duk i vårt kök!

lördag 8 oktober 2011

LäkemedelsVärlden- Orphan Drugs



Så trillar LäkemedelsVärldens tidskrift ner i brevlådan, med mina bilder som omslag och i deras huvudartikel om "Orphan drugs" - särläkemedel!


LäkemedelsVärlden är en av mina återkommande kunder, och detta är mitt senaste uppdrag för dem. Som jag tidigare berättat för er, är det mycket spännande att samarbeta med dem, för de ger mig riktigt svåra ämnen att illustrera och fullständigt fria händer att arbeta kreativt med bildspråk, uttryck och bildidéer. Jag arbetar helt fritt i Photoshop med mina symbolbilder för att finna ett konstnärligt uttryck som håller ihop materialet. Utmanande och fantastiskt kul har jag under arbetsprocessen!

Det är inte första gången de ger mig ett tema jag aldrig hört talas om, och i detta fall fick jag bara först veta att temat var "Orphan Drugs". Jag tackar alltid ja till deras uppdrag, även om jag inte förstår temat ...  eftersom jag vet att jag klarat alla tidigare uppdrag för dem med ett tillfredställande resultat. 

I detta fall fick jag slå upp vad ordet betydde och försökte sätta mig in i det hela. Bokstavligt översättning kallas de "föräldralösa läkemedel", men på ren svenska översätts temat som "Sär-läkemedel". Särläkemedel är medicin för mycket ovanliga sjukdomar, som alltså ett väldigt fåtal patienter behöver. LäkemedelsVärlden fick sedan förstås beskriva för mig vad artikeln handlar om och vad de önskar att jag ska illustrera. I detta fall handlade det bland annat om problematiken kring att särläkemedel är så otroligt kostsamma att producera och använda. Landstinget håller hårt i sin plånbok och kan ibland välja att ge patienten recept på billig medicin och kostråd, istället för det dyrare särläkemedlet. Landstinget vill ha tillgång till särläkemedel, samtidigt som de inte vill betala för dem. Det handlar även om att samma medicin till samma pris bedöms olika av samma myndighet.


Jag älskar den här sortens uppdrag, där jag får sätta mig in i främmande ämnen, grugga mina geniknölar och presentera mina bildidéer, för att sedan fullfölja dem med fria konstnärliga händer. Välkomnar flera sådana uppdrag!

onsdag 5 oktober 2011

Underbara höst ...


Efter en lång sommar är nu den härliga hösten här. Av mig efterlängtad trots att sommaren har varit helt fantastisk. Mina älsklingsfärger finns nu överallt runt ikring mig. Murriga och klara gröna toner i hundratals nyanser, liksom gula och röda färgskalor, från skirt och rart till intensivt färgsprakande. Så underbart! 

Jag arbetar vidare med blandade uppdrag, och dagarna fylls ständigt med spännande och utvecklande innehåll. Livet är oförsägbart på ett nyckfullt men även givande sätt. Allt känns föränderligt, men ändå "som det brukar". 

Tyvärr hinner jag inte med bloggande i den utsträckning jag planerat, och kan inte heller visa allt jag skulle vilja, med respekt för att personerna på bilderna är svåra att få tag på, eller inte vill synas på internet (synd på alla vackra bilder!). Ja, och så är det några som väntar på att bli publicerade innan jag visar förstås. Fotouppdrag blandas med förberedelser inför workshops med tema återbruk på skola, och för vuxna funktionshindrade genom "Vild Vacker Vuxen" (VVV). Ja och så har jag ju mitt jobb inom äldreomsorgen, egna projekt, familjeliv, ReDesign Viola och andra egna intressen som gör livet spännande och roligt. Det är så mycket jag vill hinna! ... önskar det fanns fler timmar på ett dygn, eller att man kunde få ett extra liv, för allt det där man inte hinner i sitt nuvarande. Nåväl, lycklig och tacksam är jag för allt som jag faktiskt har, kan och får möjlighet att göra. Samt alla underbara människor jag får möta! 

Idag visar jag en av bilderna från min morgonpromenad (önskar jag hade tid att visa fler!). Jag fullkomligt älskar hösten, dess färg, dofter och smaker. En dag kanske det blir en bok av alla fångade höstnyanser? ... men först måste jag förstås bli klar med redan påbörjade bokprojekt!