Inspirationsdag på Fotografiska ...

I fredags for jag mot Stockholm, för att unna mig en heldag fylld med inspiration. Svenska Fotografers förbund välkomnade sina medlemmar för inspirerande föredrag och samtal, samt efterföljande after-work på Fotografiska. 

Vilken härlig energi- och social- "injektion" för mig! 

Jag hade nog föreställt mig att jag skulle få tid att reflektera och fundera på tågresan dit och hem. Men jag hade konstant trevligt sällskap från tågresans avfärd vid kl 08.00, och tills jag åter stod på Örebro central vid midnatt. 

*

Strax före avgång står överraskande en vän på perrongen. Vi samtalar om jobb och liv fram till hennes slutmål strax före Stockholm.Väl framme har jag stämt träff med en god vän, som lovat hjälpa mig med mina två tavlor som jag ska hämta från BrandPR (som arrangerat en utställningen de deltagit i). Vi traskar raskt i solskenet, glatt konverserande om livet och allt vad det innehåller. Smörgås på uteservering i brådrasket, efter sällskap upp till BrandPR, där vi hämtar tavlorna, som han ska omhänderta för en tid framöver. Sällskap till Fotografiska, där jag tar farväl ... och sammanstrålar med en Örebro-kollega. Föreläsning om kreativitet och direkt följt av guidad visning i Fotografiskas spännande utställningar. Vi betraktar bilder och pratar om uttryck och innehåll.

En enkel måltid avnjuts med min Örebro-vän (kollegan) i restaurangen. Samtal om projektidéer och inspiration. Strax därefter är det dags för henne att fara vidare. Jag finner mig "ensam" bland en stor skock med främmande fotograf-kollegor på nästa föreläsning om ett dokumentations/konstprojekt. Det dröjer dock inte länge innan trevliga samtal och diskussioner är igång kring "runda bordet". Vi pratar om bilder, press-etik och företagande. Samtalen fortsätter sedan uppe i Fotografiska´s restaurang under "after-work". Trevlig musik, samt mat och dryck för dem som önskar. Samtal om jobb, utrustning, bostad, familj och bilder. Öppenhjärtligt och varmt byter vi tankar, erfarenheter och visitkort. Välkomnar varandra till kaffekoppar och samtal vid andra tillfällen.

När Fotografiska stänger sina portar är det lagom dags att bege sig till stationen och sista tåget mot Örebro. Promenad och tunnelbana, i sällskap med en av de nya bekantskaperna ... en fotograf-kollega som ska med ett tåg mot Uppsala. Köpa tågbiljett, smörgås och Anna Janssons senaste pocket-bok ... i tron att den ska läsas under hemfärden. Jag sätter mig på en bänk och väntar på att det ska bli dags att gå till mitt tåg, men hinner bara sitta ner tre minuter innan en annan gammal vänskap dyker upp mitt framför näsan på mig. Trevligt sällskap och intressanta samtal under hemresan genom mörka vårskogar. Vid midnatt är vi framme och tar farväl av varandra. Glad men trött, far jag hem med bilen till min sovande familj. 

Jag är fantastiskt nöjd med min inspirationsdag. Brygger mig en kopp te och landar i soffan en stund innan jag kryper ner i sängen.

*

Ja, jag mötte verkligen "goa" människor från morgon till kväll i fredags. Lördagens årsmöte och efterföljande fest missar jag i år ... men man kan ju inte vara med på allt här i världen. I min plånbok har jag en liten hög med visitkort, till mina nya bekantskaper. I mitt sinne rör sig idéer, och jag har fått ny inspiration till kommande och pågående projekt. 

Inspirerad!

Oscar Lovnér och Rickard Larsson var några av de trevliga människorna jag mötte på min inspirationsdag. 

Länk till SFF, Svenska Fotografers Förbund

www.sfoto.se

Länk till Fotografiska, och dess spännande utställningar, som jag varmt rekommenderar!

www.fotografiska.se

NewYork ...

Klicka på bilderna för att se dem i bättre upplösning!

Växa med kultur ...

Nu på fredag ska jag ta mina flickor på deras första balett. Vi ska se "Törnrosa" på Hjalmar Bergman teatern.

Jag blev först lätt chockad över priset och tänkte att jag inte kan betala 1230:- för en kväll med mina döttrar (410:-/person). Vi har ju inte obegränsat med resurser direkt, och det är en rejäl slant för några timmar med två töser under 10 år (ingen rabatt ges för minderåriga/ungdomar på denna föreställning). Man kan göra väldigt mycket annat bra och roligt för så mycket pengar.

Men sedan begrundade jag min egen barndom, och vad alla kulturupplevelser betytt för mig, och beslutade jag mig för att det för en gångs skull får kosta. Att det faktisk är en viktig prioritering. Båda töserna är ju ändå uppriktigt intresserade av balett, och det vore väl ändå fel att låta Barbies tecknade filmer med balettinslag, bli deras enda erfarenhet av denna konstform. Särskilt när de börjar drömma om att bli balettdansöser.

För mig har kulturen varit mycket naturlig och en viktig del i min uppväxt. Trots att vi hade en mycket begränsad ekonomi har jag och min syster fått ta del av fantastiskt mycket teater, musik och konstupplevelser. Jag anar att vi på den tiden kunde köpa abonemangskort för familj, och att vi utnyttjade det flitigt (det är min egen gissning). Helt klart står det i alla fall, att kultur var något som prioriterats före mycket annat under min barndom. Och det anser jag var en väl vald prioritering, så här i efterhand.

Det som är så oerhört spännande nu som vuxen, är hur mycket de där första barndomens upplevelser betytt för mig. Jag talade nyligen med min syster, och vi minns så otroligt många detaljer från de där tillfällena. Väl hemkommen fortsatte vi prata, leka och sjunga, bitar ur föreställningarna. Självklart har de påverkat oss och vår världsbild. Helt klart är kultur viktig för oss båda idag. Även upplevelser som vi inte tyckte om eller förstod oss på var ju viktiga upplevelser. Det gjorde ju att vi fick lära oss något om oss själva och varandra. Att prata och diskutera upplevelserna och vad vi kände inför dem, hjälpte oss att sätta ord på våra känslor och märka hur olika uppfattning man kan ha. Att något som den ena tyckte var vackert och spännande, väckte kanske obehagliga känslor, eller var bara långtråkigt för någon annan. Det berättade ju något för mig själv, om mig själv och om andra.

Jag minns till exempel Romeo och Julia, Don Quichote, Svansjön, Maratondansen, En midsommarnattsdröm och att vi gick på en Operett. Jag och min syster minns många texter och melodier från sånger ur föreställningar vi såg som barn. T.ex ur Up with People, Joe Hill mm.
I tonåren började jag själv med amatörteater och fick kompisar med intresse för teater. Vi såg och deltog i amatörteaterföreställningar och festivaler och Amatörspel. När vi blev lite äldre drog vi iväg på konserter och föreställningar i stan och i Stockholm. Vi såg bl.a "Möss och människor",  Fria Pro Teaterns "sånger av Vysotskij", Fågelpappan, Vem är rädd för Virginia Woolf?, Birdie, En uppstoppad hund, Peer Gynt m.m.

Jag är mycket glad att mina barns skola engagerar sig för att ge barnen kulturupplevelser. De går titt som tätt till Örebro Konserthus, eller tar sig till teatrar för att se skolföreställningar. Det ger även barn med föräldrar som inte har intresse eller ekonomi att besöka kulturevenemang, möjlighet att få uppleva kultur.

För kultur är något som många konstigt nog känner sig lite rädda för har jag förstått. Något som de tror är svårt att förstå sig på, eller som de inte tror sig uppskatta. Men kultur är något vi alla mår bra av. Vi måste bara låta den bli ett naturligt inslag i vårt samhälle, och låta det bli uppenbart att kultur är brett, roligt, spännande och något vi alla kan ta del av på vårt sätt. Det behöver inte hänga i ett fint galleri eller kosta "skjortan" för gemene man. Det behöver inte vara svårt att förstå sig på. Kultur kan ju även vara en liten syjunta hos en kompis, eller en picknick i Stadsparken med levande musikinslag på utomhus-scenen. Det kan vara att sjunga en stump med en arbetskollega på lunchrasten, eller att gå på bio.

Kultur är däremot något som samhället måste förstå är viktigt att prioritera. Det är ju vetenskapligt bevisat att kultur ger välfärd och livsglädje åt människorna, och har kraft att läka sjuka människor. Professionella kreatörer måste förstås få betalt för det viktiga jobb som de faktiskt utför, oavsett om de är konstnärer, balettdansöser, illustratörer, författare eller skådespelare. Kultur är livsbejakande. Den ger oss insikt, väcker nya tankar och känslor. Välbehag och obehag. Ge oss energi.

Jag tror också att det är extra viktigt att få ta del av verkliga upplevelser med alla sina sinnen. Det ÄR inte samma sak att se en digital variant på TV eller datorn, även om det också kan vara ett sätt att ta del av kultur. Det är en sak att uppleva kultur hemma i soffan, och något helt annat att få ta sig till en miljö och få uppleva den tillsammans med andra.

Att fundera på om man vill byta om efter jobb/skola, fundera på hur man ska transportera sig, frysa lite under en promenad i tunna strumpbyxor eller samåka med en vän? Känna känslan av att vara förväntansfull, trött eller stressad inför upplevelsen som väntar. Kanske någon bekant att hälsa på i pausen, eller tid för att prata med vänner/bekanta efteråt om vad man upplevt. Trängas några stycken i en bil dit och hem, eller sällskapa över en tekopp eller ett glas vin. De där tankarna och känslorna går förlorade över en skärm.

...

Jag ser fram emot Törnrosa!

*

Vårkänslor!

 

Ja nu känns det som våren äntligen återkommit! 

Idag for familjen ut på vårens första cykelutflykt. Det blev 18 km natur, med paus för varsin glass i vårsolens sken. Vitsippor, snödropp och tussilago vid väggrenen, och fågeldrillar i trädkronorna. En bäver simmade stilla längs med å-kanten, tills han dök ner under ytan med ett ljudligt plask. Vi njöt av frisk luft, solens värme och ljudet av våra cykeldäck mot grusväg ... och naturens alla härliga ljud.

Igår såg jag två älgar ståendes invid vägkanten, när jag var ute och for i bil på jobb. Det är inte ofta nu för tiden man ser älg. När jag var liten minns jag att vi kunde bestämma oss för att åka en sväng med bilen om kvällen för att se på älgar, och i mitt minne så såg vi också alltid älg vid dessa tillfällen. Nu för tiden kan det gå flera år mellan tillfällena jag ser älg. Kanske för jag numera är stadsbo? ... men med tanke på hur mycket vi ändå njuter skog och natur, tycker jag det nästan är konstigt sällan vi får skåda älg. Rådjur däremot ser vi ganska ofta, och då och då får vi syn på tranor, falk, hök och en och annan hjort. Det är dock sällan jag har kameran framme vid dessa tillfällen, så det blir inte många bilder på de vilda djuren tyvärr.

Idag får ni se några snödropp som vårtecken. 

Aprilväder ...

Vi har haft riktigt fint vårväder, men det är klart att vädret vill leka i april. 

Så här såg det plötsligt ut en dag nu i veckan. 

En liten snöstorm på balkongen!

Glad Påsk!

Visst är det roligt att måla påskägg!!!

... för att inte tala om hur roligt det är att teckna eller måla porträtt av äggen. 

GLAD PÅSK!

Earth Hour, och tankar om jordens resurser ...

Igår "firades" Earth Hour med en symbolisk timma då vi på hela jorden skulle visa vår omsorg om vår jord, genom att spara lite på jordens resurser.

Min familj var med och släckte våra lampor. Vi hade först glömt bort tiden och var mitt i "laga middag" när jag en minut i tid upptäckte vad klockan var. Vi behöll spisen på, stängde av den pågående diskmaskinen och stekte vår köttbit vid ett tänt blockljus. Vi tände bara lampan för att kontrollera att det blev lagom tillagat. Sedan åt vi vår middag vid tända ljus, och efter maten smög vi ut på balkongen i varsin filt. Njöt av tystnaden och värmen från varandra, tätt ihopkrupna på vår utesoffa ... vid våra tända ljuslyktor. Betraktade Venus som blinkade vänligt åt oss under vår tysta stund i den nollgradiga kvällen, tills timmen var slut och kylan lockade oss tillbaks in i värmen.

Jag tycker att den där timman både är viktig och fånig. Den är viktig, för att den påminner oss om hur mycket energi vi använder varje dag. Den är viktig för att visa att vi bryr oss. Men den är fånig, eftersom det är en enda timma varje år, och om vi bara spar på energi en timma om året så hjälper det föga för jorden och människans framtidsutsikter.

Vi är väl ungefär som de flesta barnfamiljer inbillar jag mig. Vi har tända lampor ibland i rum där vi inte befinner oss. Datorn får stå påslagen i onödan även när vi ägnar oss åt annat, och visst använder vi "stand bye"-läget på en del apparater. Samtidigt försöker vi engagerat att spara på jordens resurser, på det sätt vi kan. Fylla våra tvättmaskiner, sopsortera, redesigna, laga trasigt och vänta med ny-inköp.



Vi är nog duktigare än de flesta på att inte handla möbler och kläder. Vi handlar inte kläder i onödan, och tar tacksamt emot begagnat till barnen. Vi har aldrig som familj rest utomlands (jag har de senaste tio åren rest utan make och barn utomlands två gånger), och i Sverige bilar vi mest några mil ut i skogen när vi är lediga. Övervägande fritid ägnar vi oss åt att njuta skog. Där bränner vi inte mycket energi alls för jorden. Vi eldar möjligen en och annan brasa, och åker med bilen  en sväng för att plocka bär eller svamp.



Kläder slänger vi bara om de inte går att laga, är de urväxta eller vi bara tröttnat på dem syr jag om dem till något annat eller skänker dem till vänner/Myrorna. En gammal socka med hål i kan bli ett fint dockplagg med hatt om man är lite pysslig.



Möbler som går sönder försöker vi laga, eller bygga om. Förresten tycker jag att begagnade och gamla möbler har charm och personlighet, på ett annat sätt än nyproducerat. Visst handlar vi nytt ibland, men jag letar gärna först efter en vacker begagnad. Jag försöker se de fungerande materialen på gamla prylar innan de kastas. Vad har materialet för styrkor och går de använda på något nytt sätt? Den trasiga garderoben blev ett nytt skrivbord till döttrarna. IKEAs TV-möbel (som var ett felköp och vi bara använt ett år), sågades om till en fungerande låg bokhylla. Vi blandar gammalt och nytt i en salig mix.

Det kan låta som att vi lever helt spartanskt och "präktigt", men så är det på sätt och vis inte alls. Vi har mobiltelefoner, datorer, TV-spel, diskmaskin och annat som andra"genomsnitt-Svenssons". Hittar vi en ny produkt som vi absolut anser oss behöva eller vilja ha, så köper vi den. Det är bara det att vi handlar genomtänkt. Min gamla mobiltelefon hade spräckt skärm ett helt år innan jag köpte ny till exempel. Jag kunde ju använda den bra ändå både till telefonsamtal och sms. Vi äter ofta kött, men försöker att välja ekologiskt och närproducerat kött om det finns och ser gott ut, vi försöker äta upp våra rester och inte slänga mat i onödan, samt äta vegetariskt ibland och sopsorterar.

Vi är många som engagerar oss och gör vårt bästa för att dra vårt strå till stacken, när det gäller att vårda vår jord och mänsklighetens framtid. Samtidigt både läser jag artiklar och möter människor som inte bryr sig alls. De tror inte att vårt handlande spelar någon roll alls. Personligen kan jag inte förstå hur de tänker. För även om det skulle vara ett faktum att mänskligheten kommer gå under så småningom, så spelar ju vårt handlande stor roll för vår egen framtid och för våra barn och barnbarn. Kanske kan vi ge mänskligheten några år till att utveckla nya resurser, våra barn eller barnbarn några lyckliga år till. Kanske kan vi lyckas vända vår framtid från nattsvart till hoppfull?



Ibland är det ju så små saker som kan ge så stora förändringar. Är vi verkligen så lata och egoistiska så vi inte kan åtminstone försöka fundera över vad vi håller på med? Hur jobbigt kan det vara att laga en grönsaks-soppa eller äggrätt istället för en köttbit några måltider/vecka? Att släcka lampan när man lämnar rummet? Att när du ser ett fint klädesplagg du vill köpa, fundera på om du verkligen behöver en till eller om du har för många i garderoben? Att sträcka sig till kompostpåsen istället för sophinken med bananskalet?

Jag klarar mig bra med ett par stövlar, ett par vandringskängor, ett par gympaskor, ett par sandaler och ett par finskor. Varför finns det folk som köper ett par skor till när de redan har 100 par i garderoben? Bara för att de KAN, eller för att de önskar äga alla modeller som de gillar?



Det är klart det spelar roll hur vi nyttjar jordens resurser! 


Så vi kan väl i alla fall fundera på varför vi lever som vi gör idag, och inom vilka områden vi kan handla annorlunda? Kan vi lära oss att uppskatta sådant som redan finns och fungerar? Kan vi börja med att se om det vi saknar redan finns i bättre begagnad modell, innan vi köper en nyproducerad? Kan vi lära oss att uppskatta våra material? Kan vi lära oss att uppskatta kvalité? Kan vi lära oss att uppskatta närproducerat och ekologiskt? Naturliga energikällor? Vår egen energi och muskelkraft?



Det enkla som finns helt nära och i vårt nu ... och inte alltid tro att gräsmattan är grönare långt bort?



För vi ÄR delaktiga i hur vår och våra barns vardag kommer te sig om 50 år.
Så vi kan väl hjälpas åt?! ... och inte nöja oss med att vi var ganska många som släckte en eller annan lampa igår kväll?

Låt oss hjälpas åt med att spara på material, energi och resurser även idag, och imorgon och alla andra dagar framöver. Åtminstone välja vilka resurser vi nyttjar och vara medvetna om varför vi väljer att leva som vi gör. Förutom att hjälpa våra barn och barnbarn och vår jord, kommer vi att lära oss att uppskatta vår tillvaro och det vi har.

För så småningom kommer allt fantastiskt vi nu faktiskt har bara vara gamla minnen, om vi fortsätter i samma hjulspår som alla dem som inte bryr sig. Kanske har vi ingenting alls. Kanske finns vi inte alls. Då kan man undra varför 100 skor i en garderob, en TV i varje rum eller 20 solsemestrar i Thailand kändes så viktiga.