Han bylsade på sig ytterkläder och vinterkängor. Det blev bara för ensamt och tyst i lägenheten i längden. Han traskade ut i det mulna vintervädret, och gick med försiktiga steg ner mot åkanten. Betraktade den tunna isen och det långsamt rinnande vattnet.
Det knarrade i snön av en främlings steg på stigen. Han kikade upp
och mötte främlingens blick. Det var en ensam man som närmade sig. Han nickade lätt till försiktig hälsning, och med en enkel rörelse med handen mot mösskanten. Hälsningen bemöttes med ett leende. Främlingen stannade en kort sekund helt invid honom, och blickade ut över vintervyn.
- Det blev visst vinter i år med! sa främlingen glatt.
-Jo det blev visst det! svarade han, och kände glädjen sprida sig inombords. Främlingen nickade "adjö" med lätt höjd hand, och fortsatte sedan sin promenad bort längsmed ån.
Ja tänk, några ord nere vid ån var allt han behövde.
- Nu går jag hem och sätter på kaffet!, sa han högt för sig själv och började vissla. Vandrade på lätta steg tillbaks in mot lägenhetsvärmen. Han kände sig inte alls längre särskilt ensam...
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar