Inredningsreportage René

Ett inredningsreportage jag gjort för några år sedan. Idag har René flyttat till ny lya där hon boat in sig och fått mer plats för sin historiska och personliga inredningsstil, men eftersom jag vill arbeta mer med att kombinera text och bild presenterar jag här reportaget som exempel på detta:

Hemma hos René är historien i fokus...

 

René Ojeda jobbar på SCB, statistiska centralbyrån i Örebro. Själv är hon långt ifrån genomsnittlig. René äger nästan ingenting nyproducerat. I sitt hem har hon skapat en inbjudande och hemtrevlig plats, där föremål och möbler bär på berättelser som ivrigt pockar på uppmärksamhet.

 

René bor i en lite annorlunda tvårummare i Varberga, ett ytterområde till Örebro. Hon möter upp på parkeringen i en oerhört vacker och välvårdad svart kappa, av äldre årgång. Med sitt mörka lockiga hår, busiga ögon och ett soligt vänligt leende, visar hon vägen över gården. Vi vandrar mellan trevånings husen i mörkrött tegel. Husen är varandras kopior, och det kan vara svårt att hitta till rätt port om man inte är van i kvarteret.

 

Väl inne hos René doftar det gott av te. Musiken av Frank Sinatra i högtalarna, sätter tonen för besöket. Vi hamnar i en annan tidsepok, långt ifrån befintligt årtal. Lägenheten är en hyresrätt, bestående av 2 rum o kök med matrum, klädkammare och badrum. En liten mörk hall välkomnar, men det första man ser är det mysiga matrummet och den inbjudande duvblå soffan i barock modell. Direkt till vänster finns badrum, och till höger sovrummet som går i varm boudoir stil, och har en liten balkong.

Vardagsrummet är förhållandevis stort och har en bohemisk bibliotekskänsla. Rummet är fyllt med möbler och prylar som pockar på uppmärksamhet. Där ryms bland annat en gammal tramporgel med en vacker gammal skolplansch över, och en samling stränginstrument. Svart platt-TV och mikrofoner för karaoke-kvällarna med vännerna. Mitt emot den en soffa av en stålsäng modell fylld med kuddar, och ett stort soffbord i mörkt träslag. Bokhyllorna är fyllda med gamla böcker och föremål. Ett stort inramat gammalt fotografi, är placerat i en av de två slitna öronlappsfåtöljer i grön plysch. Där finns också en stor byrå med ett riktigt stort akvarium ovanpå, som rymmer växter och stora vattensniglar, som René nyligen matat med kokta grönsaker. Bibliotekskänslan i vardagsrummet är viktig för René. Rummet är verkligen fyllt med föremål, och René avslöjar att hon letar efter ny bostad, även om hon tycker om sin lägenhet. Lite större och mer centralt skulle inte skada.   

Tekannan står på bordet och jag får välja mellan te med jordgubbs- eller chokladsmak. Jag väljer jordgubb, och slår mig ner i den otroligt vackra gamla soffan, vid den inbjudande matplatsen. En vacker crémefärgad teservis med tillhörande koppar. Till honungen har vi silverskedar dekorerade med små djur på skaftet... och i själva skeden syns landskapsmotiv från Napoli. Jag bjuds på gott bröd, med pålägg och chokladbitar med hasselnötter, som vilar i en skål som René själv drejat. Smuttar på mitt te medan René börjar berätta om sig själv och sitt hem:

 

-  Minnen och historier är så spännande! ...Tänk att varje föremål bär på spår av människor och händelser. Jag älskar att grunna över dess historier, och att fantisera över människorna som ägt dem, deras liv och händelserna som utspelat sig runt föremålen...

 

Det syns att historierna är en del av orsaken till att de hamnat här hos René. Tingen är valda med nyfikenhet och omsorg.

 

Ett av fotografierna i matrummet har René inköpt på en loppis. Det är en bröllopsbild med brudpar med följe. Hon köpte den för att hon tyckte om bilden och för att den väckte hennes nyfikenhet. Senare när hon granskade den ordentligt, upptäckte hon att bilden är fotograferad i hennes barndomsstad, Gislaved. Så även om hon inte har några blodsband till människorna på bilden, så har de ändå något gemensamt. Fotografiet hänger i sin ram tillsammans med en brokig samling av tavlor och fotografier, på en vägg i matrummet. Bland annat får den samsas invid ett svartvitt porträtt av Renés mamma, och en förgylld speldosa som är fäst direkt i väggen.

 

 

Matrummets väggar har en brun jordton. Den blåklädda soffan är helt underbar att sjunka ner i, och där vill man gärna stanna resten av dagen. Över soffan har en hylla skapats av en skiva björkträ med barken kvar på kanten. På den samsas vackra teburkar och ett parasoll. Fönsterbrädan är även den utbytt mot en naturligt sliten gammal träskiva. René har gröna fingrar och vårdar här orkidéer och växter från Gran Canaria, varifrån hennes pappa och hans släkt kommer ifrån.

 

 

Att köpa nyproducerade möbler är inget som lockar René, även om det förstås skulle kunna inträffa. Och att köpa nyproducerade möbler med en fejkad historia, skulle bara kännas knasigt ... även om det kan se fint ut förstås. Skador som uppstått av verkliga händelser på till exempel en möbel, har ju ett värde i sig, en verklig historia. Medan en fejkad skada bara blir onödig och konstlad. Och just den där repan kan ju vara det som väcker Renés nyfikenhet. Spåren av skaparen och ägaren, och dess gäster. René är intresserad av innehåll ... inte bara av den vackra ytan.

 

René serverar oss påtår ur tekannan med guldkant, och mjölktillbringare, och till te bjuds smörgås med ost och paprika. Medan vi fikar berättar hon om sin brokiga bakgrund, och bitar av sin egen historia. Varför hennes hem blivit som det är idag.

 

René växte upp i ett tryggt hem i Gislaved, med mamma, pappa och systrar. Men livet tog en drastisk vändning när hennes mamma dog efter en lång tids sjukdom. Infarkt och cancer tog livet ur mamma när René var 18 år, 1996. Omställningen då hennes mamma dog och hur relationen till pappa och systrar påverkades av hennes död, gjorde att René bröt upp från Gislaved och började på ny kula. Det gjorde hon så snart hon gått ut gymnasiet. 

 

Hon flyttade till Kumla, strax utanför Örebro 1997, och hade då bara en säng och en stol med sig från föräldrahemmet. Att skapa sig ett trivsamt hem blev otroligt viktigt. Det kändes också viktigt att fylla hemmet med positiva historier och ting som inspirerade henne.

 

Renés hem består av en salig blandning från loppisar och auktioner. Hon har alltid haft den här formen av fokus när hon samlat på ting. Många av möblerna förvarar hon åt vänner, som inte just nu har en plats för dem ... och vissa av dem har hon med tiden fått. Vännerna vet vad René tycker om, och vad som inspirerar henne, så både möbler, böcker och föremål väljs med omsorg inför hennes födelsedag. Hon samlar på gamla faktaböcker om vett och etikett, läkarböcker och sagor. Gamla hattar och smycken.

 

Köket är ett traditionellt svenskt vitt standardkök. Här är det främst de färska örterna och växterna, samt porslin och gamla handmålade brickor i trä och plast, som avslöjar att  vi är hemma hos René. Hon är aktiv i sitt lilla kök, där hon gärna lagar vegetariskt eller bakar godsaker, att bjuda vännerna på. Kanske öppnar hon ett café någon gång i framtiden?

 

Hon är en kreativ själ, som tycker om att skapa och pyssla på sin fritid. Det blir gärna busiga alster. Roliga bokmärken och vykort, armband av tyg och fotografier, samt vackra hårprydnader, tavlor och montage. Hon inspireras gärna av gamla böcker, skräck-kabinett och anatomiböcker.

 

I sovrummet har hon försökt skapa en boudoir-känsla. Sängen är av modellen med träpelare i hörnen och draperad med tyg runt om. Vinrött och grönt silkestyg. Möbler i mörka trädslag, hattaskar och gamla lampor skapar mysig belysning. På krokar och i en rosa fåtölj vilar kläder fyndade på Myrorna och loppisar, liksom egna kreationer som hon sytt. Bland annat en kanin-dress som René sytt till sig själv inför en Halloween-fest.

 

René har ett hem som utstrålar värme och personlighet. Precis som René. Att det dessutom är en miljövänlig inredningsstil, är bara ännu en god anledning att låta sig inspireras!