Midsommarafton...

Jag vandrar en midsommarafton-ljum kväll

med blomster jag fyllt har min barm

och dottern vid sidan så busig och snäll

hon ler och håller handen om min arm

Vi fångar sköna blommor att sätta i vas

och ställa på vår balkong, som är våran oas

Så mjuka och klara kulörer vi får

vi plockar allt vi finner, där vi går

*

En midsommardikt som passar till melodin "Jag lindar av olvon".

Önskar er alla en riktigt Glad Midsommar!

Inbrottet...

Kriminalpolisen letar efter spår

de granskar noggrant märken, damm och hår

Med allvar stort och med vår respekt

de sprider hopp och lugnar utan jäkt

Vår tillit vilar i polisens profession

för bevis de nu har samlat in till perfektion

Jag önskar ont i bov mot gott raskt inverteras

så generös och älskvärd tjuven konverteras

*

Saknade hemtjänstkollegan...

Hemtjänstafton. Kl 22 slutar vi jobba, men en kollega saknas. Kollegan är för oss andra helt ny. Vi vet bara hans förnamn och att han har ett jobb-mobilnummer. Vi vet inte vilka han gått bredvid, och vad han fått lära sig då. När han började sitt pass idag träffade vi honom inte trots att vi började samma tid som honom. Då visste vi inte om han ens kommit till jobbet, och det fanns då inga nummer eller ens ett fullständigt namn till hjälp för att söka honom. Som tur var nådde vi honom på en av jobbmobilerna (vi körde uteslutningsmetoden då och fick tag på ett nummer som han svarade på). 

Kl 21.55 har han inte inkommit till grupprummet, och svarar inte på telefonen han har. Vi lämnar nattrapport, och talar om att vi saknar en kollega som inte kommit in än med bil, rapport och nycklar. 

Vi dokumenterar och rättar vår TES. Vi ringer honom igen kl 22.15, men han svarar inte. Mina kollegor åker hem ... jag ska dokumentera lite till, men är så gott som klar. 

Natten har hämtat nycklar nu.... de saknar kollegans bil och nycklar till de gamla. Jag vill hem, men börjar uppriktigt undra om jag KAN åka hem. Vet han om att mobil, bil och nycklar måste lämnas in? ... även om han jobbar i morgon bitti? Han har ju inte lämnat någon rapport till någon av oss. Han kom ju inte in när han började... så vem vet hur han tänkte då. Eller ...har han kört på ett rådjur och kört av våta vägen? Det borde ta max 20-25 minuter att köra in till stan från där han jobbat...

Jag överväger vem jag ska störa eller ej. Chefen en sen fredagskväll? ... eller kan man verkligen bara åka hem och hoppas det löser sig? 

Jag testar ringa en gång till. Kl är 22.30. 
Han svarar!!! Säger att han snart är i stan. Jag förklarar lugnt för honom att han inte kan göra så här. Även om han har orsaker till att han blir sen måste han svara i telefon, eller ringa när han märker att han kommer bli sen, så vi kan lämna rapport och veta att allt är okey. 

Han frågar efter koder för att komma in. Jag frågar om han är långt bort. 5 minuter, säger han. 

Jag väntar 5 minuter. Sedan slår det mig att han kanske inte kommer in i huset, om han saknar den koden med. Jag vandrar mellan grupprum och husets entré tre gånger innan han kommer. Klockan är nu 22.42 och jag ser honom låsa bilen i regnet. 
-Halloj, hur går det för dig!? frågar jag, när jag öppnar entrédörren till min nya sommarkollega. 
Han ler och slår ner blicken. 
-Det går bra, men var lite svårt att hitta till tre av stugorna, svarar han. 
Vi går tillsammans till grupprummet, medan vi i korridoren presenterar oss för varandra, och jag förklarar varför det är så viktigt att kommunicera med sina kollegor. 
Vi behöver kunna nå varandra om något hänt, och jag kan ju inte åka hem och undra om min nya kollega ligger skadad med bilen i ett skogsdike (-Tack, mumlar han).... eller kanske har åkt hem med nycklar och bil (jag ser att han inte tänkt på det). Jag vet dessutom bara hans förnamn, så vi kan inte ens söka efter honom, eller ringa en privat mobil/telefon för att nå honom. Han verkar förstå problemet.

Vi gör korta anteckningar till morgondagens kollegor. Jag önskar honom en trevlig helg och ber honom släcka innan han går. Kl 22.47 går jag ner i källaren och byter om....

Gilla

Tankar i tiden...

Jag kan förstå att det förr var ett heltidsjobb att uppfostra barn och hålla hemmet välstruket och väldoftande av struken tvätt, köttgryta, syltkok och kanelbullebak. För vår familj är det helt klart omöjligt att hålla den prydliga och ordentliga nivån hemma hos oss år 2014, när så många timmar och kraft går åt för jobb. 

Men jag kan ändå drömma och visualisera mig själv som min förebild: farmor Viola på lantgården. Bankande på sina vävstolstyger vid öppet fönster med utsikt över korna på bete, eller i köket med katten kring benen och en deg för händerna. 

Jag har flera bollar i luften hela dagarna. Idag fint med lyxig lunch med mor, innan fortsatt arbete med bilder och hushållssysslor... efter 6,5 timmar då jag hjälpt de gamla i sina stugor med dusch och benlindning.

Gör ikväll bilder till min kund parallellt med städning, tvätt, disk och matlagning... då det är ett ensidigt jobb för kropp och ögon att sitta stilla länge med bildbehandling vid datorn. Hushållet behöver en hel del omsorg för att bli glänsande rent, och även om alla i familjen lägger energi på stöket, blir det knappast skinande innan läggdags.

Jag känner hela min farmor i mig,
men så jordnära och lugn som hon blir jag bara nästan...

*

Ser du skogen? ...

Ser du skogen

eller bara träd?

Spår av skogens väsen

rörelse och vind?

*

Nej du ser ingen skog

och inte heller några träd

inte skogens väsen

eller rörelse och vind

*

Nej för du ser

på en bildskärm

*

Ändå vet jag

att en enda bild 

på din platta skärm

kan föra dig iväg på 

små inre äventyr

...

*