Semester - Drömmen om frihet...

Njuta min semester 

Göra "ingenting"

Ta dagen som den kommer

Inga måsten

Inga borden

Bara vilja
och bara vila.
Skratta, gråta
Filosofera.

Drömma, grunna, tänka
Samla lust och kraft
Visionera.

Låta glädjeämnen, ben 
och tankar vandra
fritt få flöda.

Det är väl så en semester helst ska vara?

Så en semester mest ska kännas?

"Kommer ni på tisdag klockan tre?"

Men det kan väl inte jag veta nu?

Det vet ju inte jag om vi vill då,
och inte vill jag förinboka, lova.

...även om det är en fin inbjudan....

Vem vet om vi då tältar alla
eller någon hemma, mest vill sova?

...och säger vi "Ja" nu, 
kan liksom allt annat näst "förbjudas"...

Kanske att JAG vill, men ingen annan,
eller alla andra, men inte jag...

Det får vi väl bestämma närmare,
ja kanske just på tisdag, typ ...närmare halv två...?!

Kan man inte få göra så?

Vem vet vad alla känner/ vill 
om femtio timmar
eller sen...

Vädret kanske styrt oss ut på roligt äventyr

eller så längtar vi mest bara hem?

Helst av allt

kanske jag mest vill fritt få göra

väldigt mycket annat eller inget alls...

Förtroligheter med någon nära 
Måla om köket, röja, städa 
spela på fiol en vacker vals...

Att fritt få njuta 
vackra ögonblick 
i timmar...

Lapa solnedgång
och höra vågskvalpet 
som glittrar, glimmar...

Dyka djupt ner
i en ljummen sjö
eller i en spännande roman...

Sy en kjol, gardiner eller kassar,
sortera tyger hela dan...

Betrakta skuggorna som vackert rör sig 
där på väggen...

Moln och trädens löv
som vaggar, vajar
höra myggen...

Känna frihetens vindar 

blåsa friskt uti mitt hår...

Känna träningsvärken 
efter cykeltur, i mina lår...

Vandra i en mäktig skog
förtrollas av dess liv och kraft...

Samla den inom mig
känna lättnad, tillit
som jag har och haft...

Eller så vill jag väldigt gärna 
komma över just på tisdag 
när klockan slår.

Grilla, fika, prata, spela, sjunga,
Jag kan va´ galet social
Ja ...om jag fortfarande får?!

Men nu är bara nu, just nu, 
och i övrigt liv så bokas 
nästan alla mina tider.

Vi får hoppas att om det inte blir av nu,
så ses vi ändå snart
ja, va det lider...

Just nu njuter jag nämligen 
välbehövlig och i förtid bokad:
Fri tid
Frihet

Det kallas också för
"Semester"

*

Glad midsommar!

Blåa bär
Gyllene svampar

Växer som i hemlighet...

Dolt och djupt i frodig skog
i skydd av grönska 
och rostfärgad mark

Gömda skatter sökes...

och väl funna 
de ödmjukt plockas

Ljuvliga skatter bäst sedan avnjutas

en midsommarmagisk 
sommarnatt...

Godnatt...
*

Miljövänligare vardag - Redesignad odlingsbänk & Balkongodling

Jag bryr mig om var maten kommer ifrån, vad jag stoppar i munnen och skulle väldigt gärna ha ett litet eget grönsaksland att vårda och skörda. Men jag saknar både "gröna fingrar", och så bor vi i lägenhet i stan. Men för att kunna nå mål, behöver ju allting ha en början...

Vi plockar mycket bär och svamp i skogen så länge vi finner dem. Men bortsett från det blir det mest mat från affären. Har jag tur hinner jag plocka lite nässlor om våren, och smaka lite av vad skogen bjuder, och kanske lite frukt vi fått till skänks. Men jag vill lära mig mer om ätliga växter, odling och hur dessa bäst tillreds för goda måltider. Både viltplockar och hur en odlar grödor. På väg i riktning för att någon gång kanske kunna bli nära självförsörjande, även om det än så länge känns långt mot målet. 

Vår balkong brukar vintertid bli trist och stökig. Men varje vår när värmen lockar ut oss, växer lusten att få det fint där ute och och vi rensar föremål och sopar den ren från granbarr (efter granen som slängdes ut från balkongen när vi slängde ut julen), spindelnät, och föremål som av någon konstig anledning hamnat där under vintern. 

Vi planterar lite växter i en blomlåda och hoppas att vi ska komma ihåg att vattna dem emellanåt. Så vi kan njuta sommarfrukostar i utemöbeln, eller läsa en bok om aftonen. Njuta utsikten mot promenadstråket där människor rastar hundar, joggar eller strosar på väg mot centrum eller ut mot naturstråken åt andra hållet. Vi kan se plommonträdets årstidsväxlingar och ån som rinner förbi vårt lilla uterum.

I år bestämde vi oss för att prova på att odla lite ätliga växter, trots att vi är noviser på området. Visst hade vi grönsaksland någon gång under min uppväxt, när vi bodde på landet. Men jag minns bara att jag rensade ogräs (en trevlig syssla enligt mitt minne), och att jag älskade att dra upp morötter och rödbetor till lunchen. Jag hade inget ansvar för att de fick lagom med vatten, och det handlade nog bara om markgrödor vad jag kan minnas.

Så för några veckor sedan köpte jag och ena dottern en tomatplanta, gurka, pac choi, ärta och vitkål på ett blomstervaruhus. Kravmärkta växter (tomatplantan kanske undantagen?). Och tre fina vanligt blommande blommor på varje sida om vår ätlig gröda, så det skulle bli lite färgglatt också, på vår balkong i söderläge. 

Tomatplantan satte vi i en enskild kruka och resten planterades i blomlådan på balkongräcket. Gurkan växte dock raskt sig gänglig och vi fick stoppa ner en av mina stickor (från en stickning), så växten hade något att stödja mot. Två dagar senare var den förbi stickans topp, så vi fick knyta ett snöre till ett smalt stålräcke 60 cm ovan balkongräcket. Bara några dagar senare var den på väg upp i skyn mot svindlande höjder, och vi insåg att den där gurkan inte var lämpad för balkongräckesodling. 

Vi omplanterade den i en till kruka, och jag snickrade ihop en raskt redesignad odlingsbänk av en vitmålad Ivar-bokhylla från IKEA, som jag fann i källarförrådet (köptes när jag flyttade hemifrån 1990, vitmålades när ena tonårsdottern ville ha en rumsavdelare med förvaring för några år sedan). Jag sågade bara av två av stolparna och skruvade dit dem horisontellt i upp och nidkant för att få stadga och för att växten skulle få lite ståltråd som stöd att växa efter (drog även tråden från denna regel mot framkanten till tre spikar.)

Nu prunkar gurkan vackert och de gula gurkblommorna frodas, trots att gurkan gick av när vi skulle omplantera den. Vi försökte helt enkelt räta upp den och höll tummarna för att växten skulle självläka. 

Det fungerade! Nu är fler gurkor på gång ovan bristningen. Den största gurkan växer längst ner och är nära 1 dm lång, och mindre gurkor växer sig större för varje dag, högre upp på växten. Den första tomaten har just visat sig, och är ungefär stor som en färdig ärta. På balkongräcket skymtar vi de första ärtskotten, men det är tveksamt om den kommer klara sig, då växten ser svag ut och inte slingrar upp sig till någon höjd (och ja, den är i balkonglådan på balkongräcket, men har fått en ståltråd att slingra sig runt om den får kraft nog). Vitkålen breder däremot ut sig både i bredd och höjd, och Pac choi-växten blommar sött med små gula blommor. 

Och jag vattnar och vårdar mina grödor. Lindar min hemstickade gråa yllesjal runt gurkans kruka under svala nätter och dagar. Hänger upp en randig gardin kring odlingsbänken blåsiga dagar, tar bort gardinen så de får sol när blåsten lugnat sig, och vattnar så fort jorden känns torr. 

Idag har jag planterat två avocadokärnor, och i krukan där ena dottern planterade en skiva ekologisk tomat i, syns idag det första pyttelilla skottet kika fram ur jorden.

En bit på väg i riktning mot en mer miljövänlig vardag!

Nu måste jag bara börja kika på recept på inlagd gurka. För det är tydligen inte någon vanlig slanggurka vi planterat.

Och jag börjar kanske ändock 

skymta något ljust grönt 

ur mina tidigare 

så ogröna fingertoppar...

*

"Tillitens väg"

Har så mycket att skriva om,
så mycket jag vill förmedla, dela och beskriva.

Fotografier jag fångat, kreativa uppdrag och spännande historier. 
Det kommer nytt material hela tiden, 
som jag vill prata om, skriva om, 
berätta för er och få dela.
Tankar och upplevelser.

Men jag lever så mycket i mitt nu,
med allt vad det innebär.
så jag hinner inte med att dela hela tiden...
Vill så fantastiskt mycket ju,
och lever mer i verkligheten 
än den virtuella världen.

Älskar min kreativitet och min stora vilja. 
Att jag är så lättroad. 
Men besväras av att jag är en "yr höna" som har svårt att fokusera. Vill så otroligt mycket samtidigt, även om jag är närvarande i mina sekunder. Svårt att välja. Hattar mellan allt och inget. Och hela tiden nya ämnen som engagerar, bilder, händelser och tankar att prioritera.

Det räcker ju med att ha två jobb jag brinner för, en bok att skriva på, en fysik att uppbygga, en familj att omhändertaga, en förening jag engagerat mig i som styrelsemedlem, och allt annat som pockar på min uppmärksamhet. Ungdomarna, maken, musiken, sömnaden, naturen, vänner, släktingar och hushållsstök.

Så bra att jag har världen bästa coach och vän: Sofia Sivertsdotter!

Hon har skrivit en fantastisk bok: "Tillitens väg".

Så i måndags när jag och maken rymde till skogen på tu man hand, njöt vi sol och vind, bad och måltid. Och så låg jag där och läste de sista sidorna i boken Sofia skrivit.

Ja hon tänker väldigt mycket som jag. Känner som jag. Men till skillnad från mig har hon fördjupat sig fler år i frågan och formulerat sina tankar på ett vackert sätt, värdigt att ta till sig. Låta sjunka. Formulerat de viktigaste frågorna.

Tar den till mig.

Rekommenderar varmt att läsa hennes böcker (det är inte hennes första och enda!).
Och att umgås med henne är en härlig upplevelse jag varmt rekommenderar.

Jag har ju äran att få porträttera henne då och då.
Vackra Sofia!

... men porträtten visar jag en annan dag.

Tillit!

*

Miljövänligare vardag - Påskpyssel!

Som alternativ till att köpa påskpynt, är det så mycket roligare att återbruka och pyssla något personligt och unikt på egen hand. Dessa gjorde jag för några år sedan att hänga i påskriset (fungerar lika fint som julgranspynt!).

Åkerbrukade knappar, med en eller två pärlor/paljett + sytråd i glada färger. I bakgrunden (i oskärpa) skymtar gardinens omtag som jag gjort av ett gäng gamla knappar knutna i en lång rad på en svart vaxtråd. Knytes med knapp och röd stor pärla.

Påskfint!

*