Aprilväder i Mars...

Vädret är just nu fasligt omväxlande. Ena dagen är det mulet och från himlen faller det regn. Dagen efter väcks vi med fönstervy mot stora snöflingor och vit mark. Bilrutorna skrapas fri från frost eller snö innan bilfärd. Kommande morgon skiner överraskande solen och fåglarna kvittrar. I vissa rabatter skymtas snödropp och krokus, och på buskar börjar små knoppar spira. Ja och så vaknar vi till en mulen dag med kyla och ivrigt blåsväder.

Idag var det helmulen morgonkvist. Sedan kom solen och lockade ut i vädret, där jag sedan mer eller mindre blåste bort av kalla vindar. Mössan hade jag inte fått med på cykelturen, och de kyliga stormvindarna blåste rätt igenom huvudet mitt. All vinterns trottoargrus och sand, virvlade runt i staden och flög in i ögon och mungipor. Ibland tog vinden i med sådan kraft så jag fick stiga av cykeln för att ens kunna ta mig framåt i motvinden. När jag kom hem kände jag mig uppriktigt sagt mer eller mindre bortblåst, med värkande öron, isande tänder och sandiga ögon.

Här i stan är det idag barmark. Men far vi någon mil upp i Kilsbergen eller bara rakt ut i skogen, möts vi än av snö, is eller plaskblöta ängar fyllda med smältvatten. Visserligen har sjöns isar smält i vattenbrynet... men själva snön täcks ännu av is och snö. I Storstenshöjden åker familjerna fortfarande slalom, även om längdskidspåret runt Ånnabodasjön nog inte bär särskilt många skidåkare p.g.a bristande skidföre.

Nåväl, det är väl det här vi kallar aprilväder, trots att det bara är Mars månad...
och det verkar trots allt som det kanske blir en tidig vår.

Härom dagen satt jag vid sjökanten vid en öppen eld och grillade en bit färsk lax till måltid. Jag kände att redan nu börjar jag längta efter mitt första sjödopp....

Tulpanerna på köksbordet och solstrålarna som ibland värmer, ger oss hopp om våren!
 

*

Inspirationstripp ...

På räls färdas jag genom vårt vackra Svenska höst-landskap. Tåget svischar i raskt tempo genom städer, över vattendrag, förbi båtar och fabriksbyggnader. Genom Nordiska skogar, fyllda av björk och barrträd i blandade kulörer. Nära och långt borta, i varierad hastighet. Jag betraktar ängar och fält med eller utan röda små stugor. Moln och himmel som ständigt förändras under färden. 

Samtidigt som motiven växlar genom mitt tågfönster, skönjer jag reflexer från personer och säten i tågvagnen i rutan. Jag ser himmeln och motiven på andra sidan om tågvagnen, som reflekteras och ibland skapar dubbla motiv på färden. 

Jag njuter av min tågresa. Jag bläddrar och läser lite i gratistidningarna som ligger på bordet. Tidskrifterna Kupé och nya Book är intressanta och läsvärda, när jag gör en paus från vyerna som fönstret presenterar. Däremellan blundar jag och funderar på alla inspirerande intryck, tankar och spännande möten jag fått uppleva på min lilla tripp.

Det är härligt att ge sig själv ett eget dygn av inspiration emellanåt. En stund av reflektion, människomöten, och nya intryck. Ja och så de där små ögonblicken som inte går att förutse eller planera. Det där fotografiet som bara tar mig med storm. De där mötena som bara blir. Som till exempel när jag köper mig reskost, och kommer i samspråk med expediten. Tre minuter senare önskar jag henne lycka till på nya jobbet, och hon önskar mig en trevlig resa till Örebro, vår gemensamma hemstad. Leenden och små varma samtal med okända människor, mitt på gatan när jag frågat efter vägen, eller framför fotografier eller målningar på en utställning. 

Ja och så de planerade mötena som gett mig förväntad och oväntad glädje under trippen. Familjen som alltid välkomnar mig som övernattningsgäst bjuder mig middag, samtal och utlånad soffa över natten. Den rara hundvalpen med svart och sammetslen päls som gillar att bli kliad bakom öronen och som har så lena öron. Den fina modellen som snällt poserar för min kamera trots den sena timman. Vännen som tar sig paus från jobbet för att ta en fika, besöka fotoutställning och språka om livet, tillsammans med mig. Ett lyckat spontant möte med en presumtiv kund, som upptäcker att hon faktiskt redan köpt bild av mig! En föreläsning som gett inspiration ... och hjärtliga skratt. Det där tråkiga ärendet, som trots allt orsakade ett viktigt samtal som kan leda till något gott.

Det allra bästa med att resa bort ... är att man få nya perspektiv och infallsvinklar på livet. Ja och så den sköna känslan av att få komma hem förstås. Trött i benen av alla promenader, men ändå på så förunderligt gott humör.