Idag visar jag bilder från ett reportage för Allas-veckotidning, som jag gjorde för ett tag sedan. Det handlade om en man som misskött sig som pappa genom att ägna sig åt kriminalitet och missbruk under sina barns uppväxt ... och som nu ändrat bana. Ett argt brev från dottern blev som "en spark i magen", när han satt i fängelset. Brevet som gjorde honom sårad och ledsen valde han att sätta upp på väggen i fängelsecellen, som en ständig påminnelse om att han inte var den fina pappan han själv ansåg sig vara. Att vara snäll mot barnen när man ses, räcker inte för att göra dig till en bra förälder.
Några år senare blev han frälst och det blev den slutliga vändpunkten till att ändra väg. Åren har runnit iväg. Hans fina dotter har nu vuxit upp till en ung kvinna och hennes halvbror är i tonåren. Mannen försöker nu ta igen alla år och bli den pappa han aldrig var. Kärleken lyser varm och innerlig mellan far och dotter, men förtroendet är skört. Båda inger hopp och tro om en positiv framtid. Han utstrålar fullständig säkerhet. Han ÄR förändrad och kommer aldrig gå tillbaka till gamla spår. Hon utstrålar hoppfullhet, men jag kan ändå skymta en oro för att framtiden inte ska bli som i deras drömmar ... hon har blivit sviken förut. Kan hon verkligen vara säker på att pappa kommer stanna vid hennes sida på det här nyktra och ansvarsfulla sättet som hon behöver?
Jag vill tro att den här varma mannen kommer lyckas med att vara den fina pappan som han visar mig och henne. För han är verkligen fin. Han ska nu även axla rollen som morfar till hennes lille son.
Jag önskar dem allt gott ...
