I våras gjorde jag ett fotouppdrag för lärarförbundets tidning Alfa. Jag for mot Bredgårdsskolan i Karlskoga och mötte svenskläraren Peter Andersson. Vi hade ett trevligt samtal om ett gemensamt engagemang för böcker, språk, litteratur och läsglädje. Själv slukade jag hela biblioteket under min uppväxt. Läste hyllmeter efter hyllmeter med stort engagemang. Förde loggbok över alla böcker jag läste. Gav dem omdöme. Flera av de böcker som Peter erbjuder sina högstadieelever, var sådana som jag själv läste i tonåren.
Jag är övertygad om att alla de där böckerna jag slukade har påverkat mig mycket som människa. Och naturligtvis har min nyfikenhet och läslust påverkat mitt språk, min känsla för ord och min nyfikenhet på historier och människor. Vi får hoppas att det finns fler engagerade lärare som Peter. Som uppmuntrar sina elever att inte bara välja de mer lättillgängliga böckerna. Som kanske utmanar dem lite och som väcker andra tankar och känslor. Och så får vi som föräldrar också inse att vi bör göra vad vi kan för att få våra barn och ungdomar nyfikna på böcker. Visa att det är intressant och roligt att läsa.
Jag har vänner som nyligen fått barn. Deras dotter är bara en liten baby, men föräldrarna var redan lätt uttråkade och trötta på bebisböckerna som de läste om och om igen för sin nyfikna bebis. Böcker avsedda för hennes ålder. Jag uppmuntrade dem att istället göra som jag gjorde för mina döttrar när de var riktigt små. Läsa böckerna som intresserade mig. Läsa högt för den lilla litteratur som jag själv ville läsa. När en bara är någon månad gammal, är orden och känslan i högläsningen viktigare än själva historien. Vackra barnböcker med fina bilder för fem eller tioåringar fungerar ju lika bra för en baby också. Och barnböcker kan vara roliga även för en vuxen. Barnböcker med fin språkkänsla kan vara rolig även för en vuxen. Rut och Knut som kokar soppa, Pick och Fläck, Den vilda babyn...
Själv läste jag bland annat högt ur John Bauers mäktiga sagor med vackra bilder, och Jules Vernes spännande historier som jag inte hade läst på 25 år och gärna läste igen. Och för en nyfödd är det lika fint att ligga i famnen och lyssna till mammas eller pappas röst även om det är en vuxenbok. Jag läste till exempel bitvis högt ur Marianne Fredrikssons romaner. Man kan ju ändå välja litteratur med omsorg... om man vill undvika de svartaste deckarna, om det känns olustigt för en själv att läsa om sådant för små öron.
Är övertygad om att min högläsning har varit avgörande för mina döttrars ordförråd, läslust och känsla för språk. Jag tror också att den påverkar deras respekt och förståelse för andra människors liv och öden. Och det glädjer mig att se dem visa intresse för att skriva egna berättelser och hur de har svårt att sluta läsa sina böcker.
Länk till artikeln i Alfa:
http://www.lararnasnyheter.se/alfa/2016/03/29/mina-elever-laste-mein-kampf
