Eva Magnusson ...

Eva Magnusson begravdes igår i Nora kyrka. 

Jag delar därför ännu en gång mina tankar med er:

Eva Magnussons mord är äntligen löst. Men Eva är förevigt borta. Mördad på ett sätt så vidrigt så det inte går att ta till sig, av den man hon var förälskad i. Han nekade in i det sista, men tog sitt eget liv när han insåg att hans spår av mordet på Eva var uppdagade.

Eva Magnusson var min klassföreståndare och engelsklärare på Karolinska skolan i Örebro. Unders tre års gymnasietid hade jag henne framför mig vid katedern några gånger per vecka. Kvar av henne har jag små lösryckta stycken av minnen från klassrummet och engelsklektionerna. Jag minns hennes röst, hennes leende och hennes disciplin i klassrummet. Jag minns min respekt för henne och mitt missnöje över betygen som inte blev så bra som jag önskat. Jag har glada minnen av henne. Bland annat minns jag henne i hennes trädgård i Nora, dit hon bjöd hela klassen på fika i majsolens sken ... och några gånger senare när jag stött på henne som vuxen.

I verkligheten finns av Eva bara lösryckta kroppsdelar, som hennes kärlek styckat och lagt i svarta plastpåsar som han spridit på olika platser i Kilsbergen. Inte ens alla bitar av Eva är ännu funna. Hur ska man kunna få frid efter döden när bara delar av ens kropp är funnen?

För mig finns inga ord för det som hänt henne. Jag kan bara inte begripa hur den man hon både hade en kärleksrelation till och var arbetskamrat med, får för sig att lösa sina bekymmer på ett så grymt sätt. Än svårare måste det vara för dem som stod mannen nära. Dem som älskade honom och trodde honom om gott. Ett planerat utstuderat, vidrigt mord. Hur någon är kapabel att fullfölja alla delar som ett sådant här styckmord innebär är för mig helt obegripligt. 

Det här är min enda bild på Eva. Fotografering under lektionstid blev aldrig av och var nog inte tillåtet. Men på studenten lyfte jag kameran strax innan betygsutdelningen och fångade en reflektion av ljuset som föll på vår Eva. Ett negativ och en dammig kontaktkarta är det enda jag kan återvända till för att möta Eva. Eva med två händer som kunde mötas framför hennes varma kvinnokropp, iklädd en somrigt blommig klänning.

Eva vid liv. 

Hel och hållen.