Sandkvinnan...

*

Jag bygger ett sandporträtt 

på en Svensk sommarstrand

Brusande vågor

blöter regelbundet mina fötter

som vore de jordens andetag

medan jag samlar våt sand

i mina kupade händer

ritar linjer som markerar

ögon och läppar 

formar sandkvinnans 

anletsdrag

Hon ler mot mig

och jag tänker

"Av jord är du kommen

av jord skall du åter varda"

Allting är förgängligt

och allt är ändå ett

Hon påminner mig om mig...

Känner gemenskap 

och tillhörighet

till den förgängliga

kvinnan av sand...

*