Adventskalender Lucka 1

Promenad över trottoarer lätt täckta av hal nyfrusen snö. Kvällspass mellan hemtjänstbesök hos de gamla. Mörka kvarter upplysta av gatlampor och varmgula fönsters lysande stjärnor och adventsljusstakar.

- Hallå?
- Godafton, det är från hemtjänsten. Hur står det till?
- Åh, tack det är bara fint med mig! Jag har sovit en stund på midda´n, men nu har jag kommit upp och satt på kaffet... så jag piggnar till litegranna.
- Det låter trevligt. Och gott.
- Jo... jag brukar faktiskt inte fika så här sent, men jag blev sååå fikasugen, och så tänkte jag krypa ner i ett varmt bad sen... och då måste jag se till att vara pigg, så jag inte somnar i badet.
- Det låter som en bra plan. Så mysigt!
- Visst blir det! ... och du, du får ta det försiktigt i vädret. Snöar det ute?
- Jo, det gör det. Har du kikat ut genom fönstret?
- Nej... men oj! Är det halt?
- Jo det är det, så jag går försiktigt ikväll. Törs inte cykla...
- Då får du vara rädd om dig!
- Jag lovar att inte springa. Jag går så försiktigt.
- Vad fint det var att du ringde... nu blev jag glad. Tack så mycket!
- Tack själv, det var bara trevligt. Då klarar du dig nu ikväll?
- Jotack!
- Då önskar jag dig en fortsatt fin afton. Somna inte i badet nu bara...
- Nejdå. Och tack för att du ringde!

***

Efter en mycket trevlig förmiddag med bilder, texter, telefonmöte och telefon och mailkontakter med samarbetspartners, kunder ... Klimatsmart lunch med mina kreativa kollegor på Creative House!

I måndags for jag till skogen, och under mossan fann jag en stor näve med fint fruset guld.
Idag kom de till sin rätt, i en liten lunchrätt. Tillsammans med stekt vitkål, purjolök, ekologiska ägg och annat grönt.

Fasligt billigt och väldigt gott för miljön.
Min lunch kändes både mättande, och framför allt - God!
Och visst smakar maten lite extra fint när du skördat den själv?!

*

Adventkalender 2016

Så kom vintern.

Med mörkret som smiter tätt som sammet, så mjukt kring hus och horisonter. Väl hemkommen från Spanien dröjde det bara några dagar innan vi for mot skogen och kunde göra vår första skidtur. Sedan smälte snön och mörkret tätnade igen. Svart när vi vaknar och svart innan klockan slagit fem.

Jag fotograferar fina företagsporträtt åt kunder, gör bildreportage och miljöporträtt åt facktidningar och fångar bilder på barn och ungdomsverksamheten för Konserthusets räkning. Ordnar arkivbilder till Region Örebro Län, återpubliceringar för olika tidskrifter och från bröllop. Skriver på min bok. Ja och så hjälper jag de gamla i stugor och i lägenheter. I stan och på landet.

Däremellan ska flickor stjutsas till aktiviteter. Dansuppvisningar och läxförhör. Hushållssysslor och tandläkarbesök. Slänga sopor, handla mat och vika tvätt. Laga middag med maken, baka bröd och ordna vinterdäck.

Tiden rusar i sitt bestämda mak.

Plötsligt hörs julsånger i butiken.
Jul?!
Adventskalender?!
Blogg kalender?!

I år funderar jag på att göra något annorlunda. Ja fast som jag brukar, men jag menar på bloggen.
En aktivitetskalender, men inte som förra eller förförra årets.

Då hängde den verkliga uppdragskalendern på väggen och barnen drog uppmaningar att utföra under dagen. Krama fröken. Sjunga julsånger, köpa VI-träd, pyssla egna julklappar, eller baka och bjuda grannen.

På bloggen har jag visat fotografier och skrivit dikter och rim.

Den här gången blir det en aktivitetskalender åt mig, på min blogg.
Men utan förutbestämda uppmaningar. De får istället komma till mig... och om de inte kommer får jag hitta på något ändå.

I år ska jag göra som jag brukar göra... ja varje dag. Försöka göra gott. Men skriva om det också.
Göra någon annan glad, eller världen till en lite bättre plats på något sätt. Det kan vara något miljösnällt eller människovänligt. Att le mot en främling eller att köpa VI-träd. Tillverka en julklapp själv, posta ett julkort till någon, eller krama någon som behöver det. Gott för vår miljö kan ju vara att laga vegetarisk mat istället för kött, göra eget julpynt eller julkort. Redesigna eller köpa begagnat. En kan göra julklappar själv, ge bort upplevelser istället för prylar... eller köpa julklappar som gör gott "här eller där".

Jag försöker ju ändå. Bli lite bättre alltså. Hela tiden. Det är ju så viktigt tycker jag. Och så blir jag själv gladare av det. Dela med mig. Ge lite av min tid, omtanke... eller något annat som verkar kunna få någon att må lite bättre än innan.Det ger ju glädje tillbaks.

Men till skillnad från alla mina andra dagar, när jag försöker göra gott... ska jag skriva om det på min blogg.  Ni ska få ta del i vad som gör mitt liv så meningsfullt. Ja, åtminstone en skymt. Och så får ni självklart se lite fina bilder också... även om de troligen inte alls kommer fångas just när jag försöker göra gott. Jag tycker nämligen det är rätt viktigt att ägna all uppmärksamhet åt just att ge då.

Man kan ju inte slänga upp kameran och säga att "jag vill VISA upp min godhet på min blogg".
Det skulle ju bara sänka värdigheten i ens ambition att göra gott. Nej, det får helt enkelt bli andra bilder att dela. Ja och så får det bli lite reflektioner och tankar kring stunderna, orden, kramen eller vad jag nu gör.

Jag gör förstås också massor med tokigheter. Jag sårar säkert människor jag älskar, slarvar bort saker och andra tokigheter. Eller så är jag bara för trött eller hungrig, och orkar inte vara så där snäll och generös som jag skulle vilja hela tiden. Man orkar ju inte vara duktig jämnt. En är ju bara människa.

Men jag vill verkligen bättra mig. Göra så gott jag ändå kan. Så att jag gjort någon skillnad när jag en gång lämnar den här världen. Både för mänskligheten, jorden och för framtiden. Och eftersom jag bestämt mig för den här decemberutmaningen,  ska jag verkligen försöka sätta fingret på något av godo... varje dag. Om jag ger er det löftet så får jag allt anstränga mig lite extra.

Vem vet, jag kanske utmanar mig själv och gör något jag aldrig gjort förut?! ... bara för jag bestämt mig att dela detta med er ... och kanske inspirerar jag någon att också försöka? Om jag inte gjort något bra på hela dagen får jag väl ändå göra något fint eller bra även om kvällen, fast det blivit sent?

Ja, vad det blir för texter och bilder får vi se. Men ni får räkna med att inläggen dyker upp först om kvällen. Jag kan ju inte skriva om utmaningarna innan jag utfört dem. Det mest spännande blir ju att jag inte vet i förväg vad som ska hända. Ja och precis som livet alltid är förresten. En möjlighet.

Jag ser fram emot min December-utmaning, och hoppas att fler vill vara med!
Detta blir min Adventskalender 2016.

Önskar er alla ...
Allt Gott!

Nina

Spanien

I början av November for jag mot Spanien på semester.

Jag far rätt sällan utomlands nu för tiden, även om jag genom åren besökt nära tjugo länder. Och när jag väl varit på vift har det varit för att uppleva och fånga kulturliv, människor och miljöer på bild. Vanliga sommarsemestrar tillbringar vi helst i Sverige. Njuter skog och sjö.

Sista semestern jag kan minnas vid soliga medelhavsstränder var i slutet av 80-talet. Så sällsynt fint var det att nu i Novembermörkret få möjlighet att njuta av havsbad på soliga stränder bland tropiska fiskar, bergsvandringsäventyr och kortspel på terass i underbart fint resesällskap. Glömma vardag och jobb helt för en stund. Det är inte ofta en får tillbringa så många dagar tillsammans med släkten. Bara vara. 

Fint att samla minnen och upplevelser tillsammans!

Tacksam...

*

Anonyma bilder ...

 

Då och då får jag i uppdrag att fotografera bilder på människor som inte vill synas på bild. 

Kanske är ämnet för känsligt, eller så finns det andra orsaker till att personen inte vill visa sitt ansikte i tidningen, eller på internet. Sedan är det förstås många som går med på att vara med i specifik tidning, men inte vill att bilden ska "snurra på internet och kunna tas ur sitt sammanhang". Därför visar jag långt ifrån allt jag skulle vilja, på min blogg.

Respekt är väldigt viktigt för mig. 

Men många gånger går det att ta sig förbi problemet med att visa just ansikte. Det finns ju så många sätt att fånga bilder på, och som fotograf kan man förmedla mycket både genom att förstärka/dölja genom att välja vinkel, ljus, komposition och bildbehandling. Då gäller det att vara kreativ, och finna sätt att fånga bilder som känns okey både för dem som det handlar om, och för kunden som beställt bilden av mig. 

Fotouppdrag Alfa

I våras gjorde jag ett fotouppdrag för lärarförbundets tidning Alfa. Jag for mot Bredgårdsskolan i Karlskoga och mötte svenskläraren Peter Andersson. Vi hade ett trevligt samtal om ett gemensamt engagemang för böcker, språk, litteratur och läsglädje. Själv slukade jag hela biblioteket under min uppväxt. Läste hyllmeter efter hyllmeter med stort engagemang. Förde loggbok över alla böcker jag läste. Gav dem omdöme. Flera av de böcker som Peter erbjuder sina högstadieelever, var sådana som jag själv läste i tonåren.

Jag är övertygad om att alla de där böckerna jag slukade har påverkat mig mycket som människa. Och naturligtvis har min nyfikenhet och läslust påverkat mitt språk, min känsla för ord och min nyfikenhet på historier och människor. Vi får hoppas att det finns fler engagerade lärare som Peter. Som uppmuntrar sina elever att inte bara välja de  mer lättillgängliga böckerna. Som kanske utmanar dem lite och som väcker andra tankar och känslor. Och så får vi som föräldrar också inse att vi bör göra vad vi kan för att få våra barn och ungdomar nyfikna på böcker. Visa att det är intressant och roligt att läsa.

Jag har vänner som nyligen fått barn. Deras dotter är bara en liten baby, men föräldrarna var redan lätt uttråkade och trötta på bebisböckerna som de läste om och om igen för sin nyfikna bebis. Böcker avsedda för hennes ålder. Jag uppmuntrade dem att istället göra som jag gjorde för mina döttrar när de var riktigt små. Läsa böckerna som intresserade mig. Läsa högt för den lilla litteratur som jag själv ville läsa. När en bara är någon månad gammal, är orden och känslan i högläsningen viktigare än själva historien. Vackra barnböcker med fina bilder för fem eller tioåringar fungerar ju lika bra för en baby också. Och barnböcker kan vara roliga även för en vuxen. Barnböcker med fin språkkänsla kan vara rolig även för en vuxen. Rut och Knut som kokar soppa, Pick och Fläck, Den vilda babyn...

Själv läste jag bland annat högt ur John Bauers mäktiga sagor med vackra bilder, och Jules Vernes spännande historier som jag inte hade läst på 25 år och gärna läste igen. Och för en nyfödd är det lika fint att ligga i famnen och lyssna till mammas eller pappas röst även om det är en vuxenbok. Jag läste till exempel bitvis högt ur Marianne Fredrikssons romaner. Man kan ju ändå välja litteratur med omsorg... om man vill undvika de svartaste deckarna, om det känns olustigt för en själv att läsa om sådant för små öron.

Är övertygad om att min högläsning har varit avgörande för mina döttrars ordförråd, läslust och känsla för språk. Jag tror också att den påverkar deras respekt och förståelse för andra människors liv och öden. Och det glädjer mig att se dem visa intresse för att skriva egna berättelser och hur de har svårt att sluta läsa sina böcker.


Länk till artikeln i Alfa:
http://www.lararnasnyheter.se/alfa/2016/03/29/mina-elever-laste-mein-kampf