Semester

Njuter min semester. Sista helgen innan jobbet drar igång ägnar jag en del tid åt att reflektera över tillvaron. Undrar lite vad jag vill ha mer av i min vardag, och vad jag önskar mindre av. 

Vad har jag prioriterat och vad har jag skjutit framför mig? 
Vilka omprioriteringar bör jag göra? 

Det gäller både i mina olika uppdrag/jobb och på min lediga tid. Engagemang och åtaganden, familjen, släkten, vänner, intressen och nöjen. Ja och så hushållsstök och andra saker som en lätt glömmer. Föräldramöten, enkäter och logistik mellan olika jobb och administrativa sysslor. 

En av mina reflektioner är att jag vill dela mer. Dela mina tankar, reflektioner, erfarenheter. Mina alster i varierade former. Om jag vill ha mer av det jag älskar är det ju ingen dum idé att visa vad jag gör och vill göra mer! 

Det sägs att "om du/det inte syns på nätet, så finns du/det inte". 
Det är något jag inte alls tycker är sant, även om jag inser att det på sätt och vis kan upplevas så, beroende på hur man ser det. Alla människor är ju värdefulla i sig själv, utan att "prestera" så det syns runt hela jorden vad en kan och vad en gjort.

Närvaro är något av det viktigaste, om du frågar mig. Och den är mer påtaglig i den verkliga världen. Där den kan upplevas med alla sinnen.

Det står jag för, och jag känner mig inte mindre lyckad för att jag också arbetar på detta vis. Jag försöker vara närvarande oavsett vad jag gör och vem jag möter, i arbete och övrig tid. 

Jag gör faktiskt väldigt mycket, och känner mig uppskattad för det oavsett om det syns eller ej på min blogg, hemsida eller i sociala medier (även om det är roligt när det gör det också förstås!). Bilder eller texter på ett företags hemsida, i en tidning, broschyr, affisch, trycksak eller kanske i ett familjealbum sen. Oavsett om det jag fångat/skapat syns på en busskur, sprids i sociala medier eller det omskrivs på internet. Eller om den inte gör det. 

Om jag känner att jag gjort ett bra jobb och min kund är nöjd, då är jag också tillfredställd med mitt jobb. Och i mitt arbete i hemtjänsten vill jag göra skillnad för de gamla och med mina kollegor som ett team. Jag vill dela de gamlas glädjeämnen och sorger. Få dem att skratta, berätta, le mot mig eller kanske sjunga. Ge och dela med mig av min omsorg och omtanke. Ja, så känner jag med mina andra uppdrag och på ledig till också. Det viktigaste är vad som utspelat sig mellan mig och mina medmänniskor, inte hur många andra som fått se det sen.

Men det är klart att om jag var en fena på att sälja mig själv, slå mig för bröstet och visa alla bilder och texter jag levererar, uppdaterade hemsidan, bloggen och tillbringade mer till på internet och med att "sälja", så skulle jag kanske ha ännu fler kunder som uppskattade mina fotografier, texter, illustrationer, workshops och annat jag skapat. Musik jag skrivit. ReDesignade alster. Eller så kunde jag utvecklas i nya riktningar som stämmer med mina värderingar och visioner? Jag vill ju vara en kraft och inspirera med tankar och handlingar. Sprida engagemang i skog, natur, hållbarhet och samhällsfrågor.

Kanske ännu fler människor skulle uppskatta mig och det jag kan, som företagare, samarbetspartner, medarbetare och som medmänniska?! Kanske leder det till ännu mer av godo... ?

*

Så jag hoppas att jag kan ta mig i kragen och bli lite duktigare på att visa vad jag skapar med olika medel här på bloggen. 

Men eftersom jag fortfarande har semester ska jag först njuta av min sista helg med familjen, hemma och i naturen. Tja och blir det en stund över därutöver syr jag kanske på en av de beställda tygkassarna av återbruka material (ReDesign Viola- tygkassar). 

På måndag börjar jag med firmans arbete, i form av urvalsarbete och bildbehandling till kunder som väntar på bilder. Men självklart kommer jag också att fortsätta njuta sommar!

Älskar allt med den Svenska sommaren i varierad väderlek. Tacksam vi fått just vad jag önskat. Regn och sol. Värme och svalka. Underbart!

Önskar er alla Allt Gott!
Nina

Vildmarksliv - Natt i vildmarkshammock

Jag har två jobb. Dels mitt företag som frilansfotograf och kreatör, och mitt andra som vårdbiträde i äldreomsorgen. I helgen har jag jobbat 16 timmar i hemtjänsten. Dagpass lördag och kvällspass söndag. Men jag har också tillbringa ca 16 timmar i skogen. 

Skogstrött efter lördagsjobbet 7-15 (jag är en kvällsmänniska och har svårt att somna innan midnatt, så jag är aldrig riktigt utsövd när klockan väcker mig vid 5.45). Men jag tänkte att "jag kan ju faktiskt lika gärna vara skogstrött i skogen, som hemma". Så jag och maken packar raskt in övernattningspackning och matsäck, och far mot skogen.

Jag älskar våra vildmarkshammockar. De är så enkla att slå upp, och skyddar oss från att ligga på knöligt eller blött underlag, och ifrån småkryp. Allt som krävs för att slå upp dem, är två träd på lagom avstånd. Med tre närstående träd, kan vi dela tarp. Och med en tarp spänd över hammockarna ifall det regnar, har vi tak över huvudet om natten. Regnfria nätter kan vi blicka rakt upp i himlen. Se trädkronorna vaja och molnen röra sig högt ovan. Kanske till och med få blicka upp i en stjärnhimmel, om natten är molnfri. Det tar bara ca 5-7 minuter att hänga upp en vildmarkshammock, och 5 minuter att ta den ner. 

Jag älskar regnet, brasan, maten, sjödoppet. Jag älskar barren under fötterna och fågelsången. Ljudet av naturelementen, och skogens insekter och djur som rör sig i närheten. Tja, kanske inte myggen... men jag får bara ett enda myggbett under denna afton, och det kan jag gott leva med.

Tänk, jag ogillar inte alls regnet som gör mig blöt medan brasan sprakar, den närproducerade köttbiten grillas över elden tillsammans med en gul lök. Vi äter den med några färska tomater, med utsikt över sjön. Regnet blir mer intensivt och droppar ner i min cappuccino som jag efter maten smuttar ur kåsan. 

Jag glädjes istället över att marken och alla små och stora varelser får livskraft och vätska. Och åt hoppet om att få plocka lite bär och svamp senare i sommar om det får regna lite mer. 

Just där vi sover denna natt, finns ett vindskydd. När regnet blir intensivt kan vi därför just denna kväll, tillbringa en stund i skydd från vädret, innan vi blir trötta och kryper ner i våra hammockar. Och tänk jag ogillar inte ens att jag fryser lite en stund sen om natten, och drar mig för att byta till en varmare och torrare kofta. Istället låter jag vildmarkshammocken vagga mig stilla när jag byter ställning och drar filten lite tätare omkring mig. Jag hör hur regnet smattrar mot tarpen. Mitt i natten är jag uppe en stund för att tömma blåsan, och hör ett stort djur som hoppar i sjön. Skymtar jag månne en älg på andra sidan sjön? Det är fortfarande mörkt, men börjar ljusna. Somnar snart om, vaggad till sömns, när jag krupit tillbaks ner i sovsäcken.

Jag älskar frukostkaffet med smörgåsen, med ägg och hembakt kanelbulle efter. Älskar tystnaden, dofterna och ljuden av regnet, brasan som sprakar och hammocken som rör sig. Folk undrar vad vi GÖR i skogen?... Mest "ingenting och allt"?! ... tänker jag. Varför måste man GÖRA något särskilt hela tiden? Jag hade med mig en bok, men det blev aldrig aktuellt att öppna den. Jag har som vanligt fullt upp med att uppleva naturen. Mata brasan, grunna på vilken fågelart som kvittrar i busken, betrakta trollsländorna i sjökanten, smaka granskott, laga mat, äta och sova tillsammans med mitt sällskap och naturen. Och så ägnar jag en del tid åt att fånga bilder på upplevelsen förstås.

Nu hoppas jag bara att det ska regna mer hela sommaren. Tja, i alla fall fler blöta dagar än heta dagar. Så att jag ska få njuta mer av nätter i skogen med brasa (bara om det blir mer regn, slipper vi skogsbränder och eldningsförbud). Och så hoppas jag att se de söta små blåbärsblommorna bli till fylliga blåbär i mängder. Och att den fuktiga mossan ska få kantarellerna att växa, så vi får njuta dem smörstekta till middag på semestern.

Efter vildmarksnatten hann jag vila en stund och äta lunch hemma, innan jag for mot jobbet och de gamla i stugorna på landet. Jag får låna ett dragspel i en stuga, och spela några gamla låter för en musikglad gammal man innan kvällsmålet. Jag får dela samtal, omsorg och kramar under kvällsbestyr hos gamla fina människor, innan hemfärd i fantastisk solnedgång mot stan.

Hemkommen efter kvällspasset sent om kvällen somnar jag sött... i lägenhetsbädden. Drömmer om härliga dagar och nätter, bland folk och skogens väsen...

Klicka Bekräfta...

Emellanåt känner jag mig verkligen som en 1800-tals själ.

Jag vill prata med en VERKLIG människa, tack! ... och visst vore det fint om jag förstod alla blanketterna och vad frågorna innebär. Ofta undrar jag vad de menar, och varför mina frågor och svar inte finns med som alternativ. 

Jag ska klicka 1 om det gäller verkstad eller 2 om det gäller fakturor. Ja, men om jag vill få en offert eller prata med Bengt, vad klickar jag då? 

Och inte blir det lättare av att man har flera jobb, att man långa tider haft ojämn inkomst eller flera uppdragsgivare. Menar de Norrby, eller Grenadjären? Det är inte lätt att gissa årsinkomsten i förväg när man frilansar... och inte heller när man har flera olika jobb. Menar de Örebro Kommun eller firman nu? Är jag anställd eller företagare (varför finns inget alternativ för mig som både är anställd och egen företagare?). 

Menar de inköpsvärdet när jag köpte eller begagnat värde nu? 
Vilken ålder döttrarna har? ... ja, om hon fyller imorgon när jag ska klicka, ska jag svara hennes ålder idag eller blir det fel då sen? Vuxen eller barn... och vad händer om jag missförstått? Straffavgift ...eller blir hon inte insläppt då? Och telefonkön där man har nummer 78... men faller ur när det är min tur... Eller så kommer jag äntligen fram och får veta att jag borde ringa ett annat nummer, där jag hamnar i ny telefonkö som nummer 63... till någon som "gått för dagen".

Jag ska nu välja att bekräfta köpet. Jag måste välja mellan 

"jag är dansk medborgare och förstått innehållet", eller klicka "nej" 

... men jag har ju förstått innehållet, men är inte dansk medborgare... hur gör jag då? Vad är rätt? Och vad händer om det blir fel? Gör inte köpet igenom då?

Suck...

Ska jag klick hit eller dit? Nu eller sen? ...Och så blir jag sååå stressad på kuppen, så jag slinter, klickar fel eller förlorar inloggningen för det tagit för lång tid... eller för att min engelska inte är bra nog för att förstå. Eller så ger jag upp och tänker att jag "får ta det imorgon". Måste jag välja allt de vill att jag ska klicka i? .... sittplatsbiljett, bagage och försäkring... eller är det bara sätt att lura på mig kostnader jag egentligen inte behöver? 

På heder och samvete lovar jag att mina uppgifter är korrekta... 

Varför finns ingen rad för mig att förklara eller utveckla ifall det finns frågetecken?...

Chatt-roboten förstår inte mina problem och chattsuportern formulerar sig svårförstått. Jag lyckas äntligen få tala med en "chattverklig människa". Och när vi lagom verkar reda ut det hela får jag plötsligt veta att "thankyou, an other suporter will help you now".... och då får jag upprepa frågor, och nya svar som inte stämmer med den första hjälpen (som jag äntligen förstod och kände mig hjälpt av!!!). 

Tänk så mycket lättare det var förr. Då kunde man gå på en buss, fråga var den gick och betala med sina pengar från fickan. Idag blir det så krångligt, när en ska ha förberett sig långt i förväg. Laddat ner appar. Bokat i förväg...
Och jag som har så dåligt lokalsinne behöver minst en kvart för att hitta till bussen jag ska byta till... vad gör jag när resrutten ger mig fyra minuter från tåget? Om jag missar den fungerar ju inte biljetten?!

Bekräfta? Kan jag skriva ut sen då, eller försvinner all information?

Har jag skrivit upp numret?

Blir jag lurad nu?

Suck... 

Tack o lov att jag inte är ensam. Det är fler som fyller i fel. Andra har liknande problem eller frågor. Och så bra att det oftast går att lösa, även om det kan ta timmar av grunnande och sökande, eller till och med veckor eller månader att reda ut (och ibland dessutom kostar en slant att lösa/förstå/rätta). 

Och varmt tack till alla vänliga människor som hjälper mig (och andra) rent praktiskt eller mentalt genom bekymren. 

Ikväll tackar jag min lyckostjärna för min kära syster, som är bästa hjälpen genom dagens bekymmer... och äldsta dottern som är en hejare på engelska (när min är rätt bristfällig). Förhoppningsvis har jag i alla fall ett problem mindre ur världen. :) Tack! <3

Glad Påsk!

Tillit...

Jag försöker ständigt vila i känslan av tillit, även när orosmoln emellanåt dyker upp på himlen. Det går varierat bra förstås, och ibland går det inte alls. Men när jag lyckas väl, när jag vågar vila fullständigt i tilliten, oavsett hur verkligheten ser ut. När jag liksom vandrar i den... bär den. Ja då får jag ofta de svar jag verkligen behöver och ber om. 
Vill stanna i den känslan. I tilliten.

Tacksam att jag emellanåt får bära den.

Nu bär jag den... !

Älskar känslan, och önskar att den gick att dela... <3