Eva Magnusson ...

Eva Magnussons mord är äntligen löst. Men Eva är förevigt borta. Mördad på ett sätt så vidrigt så det inte går att ta till sig, av den man hon var förälskad i. Han nekade in i det sista, men tog sitt eget liv när han insåg att hans spår av mordet på Eva var uppdagade.

Eva Magnusson var min klassföreståndare och engelsklärare på Karolinska skolan i Örebro. Unders tre års gymnasietid hade jag henne framför mig vid katedern några gånger per vecka. Kvar av henne har jag små lösryckta stycken av minnen från klassrummet och engelsklektionerna. Jag minns hennes röst, hennes leende och hennes disciplin i klassrummet. Jag minns min respekt för henne och mitt missnöje över betygen som inte blev så bra som jag önskat. Jag har glada minnen av henne. Bland annat minns jag henne i hennes trädgård i Nora, dit hon bjöd hela klassen på fika i majsolens sken ... och några gånger senare när jag stött på henne som vuxen.

I verkligheten finns av Eva bara lösryckta kroppsdelar, som hennes kärlek styckat och lagt i svarta plastpåsar som han spridit på olika platser i Kilsbergen. Inte ens alla bitar av Eva är ännu funna. Hur ska man kunna få frid efter döden när bara delar av ens kropp är funnen?

För mig finns inga ord för det som hänt henne. Jag kan bara inte begripa hur den man hon både hade en kärleksrelation till och var arbetskamrat med, får för sig att lösa sina bekymmer på ett så grymt sätt. Än svårare måste det vara för dem som stod mannen nära. Dem som älskade honom och trodde honom om gott. Ett planerat utstuderat, vidrigt mord. Hur någon är kapabel att fullfölja alla delar som ett sådant här styckmord innebär är för mig helt obegripligt. 

Det här är min enda bild på Eva. Fotografering under lektionstid blev aldrig av och var nog inte tillåtet. Men på studenten lyfte jag kameran strax innan betygsutdelningen och fångade en reflektion av ljuset som föll på vår Eva. Ett negativ och en dammig kontaktkarta är det enda jag kan återvända till för att möta Eva. Eva med två händer som kunde mötas framför hennes varma kvinnokropp, iklädd en somrigt blommig klänning.

Eva vid liv. 

Hel och hållen.

Isfilurer ...

Kära fina isfilur

Låt mig aldrig bliva stur!

-"Stor menar du väl?" 

-"Nej, säger jag stur så menar jag stur. Jag vet en pojke som sa stor. Han blev så lång som en giraff och fick gå och beta bland äppelträden!" 

citat från Pippi Långstrump

Dessa fann jag på dagens vårpromenad i Svartåns is. Det är egentligen samma isfilur, men från olika håll blir den två olika isfilurer. Det är inget fejk med bilden. De blå ögonen är alltså inget jag satt dit. Det måste vara luftbubblor i isen där himlen speglar sig. Jag är så tacksam över att jag har min fantasi i behåll. Att jag tar mig tid att se, och att jag tar mig tid att uppskatta mina upptäckter. Jag hoppas även ni behållit barnasinnet och uppskattar filurerna. Eller är det kanske någon som blivit så vuxen och förlorat all sin fantasi ... så de inte längre kan se isfilurerna? Pippis ramsa, som jag "svor" som barn, fungerade nog i alla fall på insidan av mig! ("Fina lilla krumelur. Jag vill aldrig bliva stur.") 

Vinter eller vår ?

Idag kan vi njuta av vår och av sol

igår föll det snö och var mulet

i helgen satt barnen på balkong i kjol

men igår var det iskallt och kulet

Nog vore det skönt om vårt väder till sist

bestämmer sig för att bli vår

För nu vill jag se vackra små knoppar på kvist

utan att jag i snöfall sen åter står

Vinterbilderna fotograferade jag 18 Mars i ett snötäckt Örebro. Då hade vi haft vårkänsla några dagar innan. Sedan dess har vårkänslorna hunnit återkomma, liksom en ny omgång snö. Igår förmiddags snöade det hela förmiddagen, idag sol från molnfri himmel. Vårbilder fotograferade idag i Örebro. Längtar efter att vädrets makter ska bestämma sig för vår!

Porträtt

Här visar jag tre bilder som jag fotograferade inför en teaterföreställning för några år sedan. Det var fler skådespelare, men alla har inte gett okey till att visas på internet, så därför får ni inte se alla. Vi försökte få lite känslan som man har med en kompis i en fotoautomat, trots att de är fotograferade i naturligt ljus vid ett fönster. Jag fotograferade dem vid en vit vägg i Baronbackarna, där föreställningen hölls. "Sure baby" hette föreställningen och handlade än vänskap.

Bakterier & Marie-Louise Danielsson-Tham

Strax före jul hade jag förmånen att få porträttera Marie-Louise Danielsson-Tham, vid hennes laboratorium i Grythyttan. Marie-Louise är veterinär och professor i livsmedelshygien och även programledare för Rent hus. Det var för tidningen Origos räkning som jag fångade henne. De önskade porträttbilder och gärna i laboratoriemiljö eftersom tidningen vänder sig till ämneslärare inom matematik, NO-ämnen och teknik. Att Marie-Louse har mycket små ögonspringor som är svårfångade är jag inte den första fotografen att upptäcka.

Det var trevligt att träffa Marie-Louse, och vi pratade om allt möjligt under fotograferingen. Innan vi traskade till laboratoriet bjöds jag en kopp maskinkaffe, och informerades samtidigt om hur osunda mjölkprodukterna är i dylika maskiner. Mjölken fick jag därför serverad direkt ur kylskåpet. Marie-Louse har skrivit en artikel på ämnet, så framöver ska jag (och ni) helst ta bara rent kaffe ur maskinerna, och undvika mjölk/latte-varianterna. Jo, det här är förstås ett annat kylskåp, där ingen mjölk ryms på hyllorna. I laboratoriets kylskåp förvaras istället bakterieodlingarna. 

I laboratoriet fick jag ta en titt på olika odlingar av bakterier. De var tagna från bland annat en helt vanlig mobiltelefon och en plånbok. På bilderna ser ni hur en av odlingarna ser ut! 

Efter att ha besökt Marie-Louise med sina odlingar, och vi haft magsjuka i familjen må ni tro att jag blir nogrann med att sanera handtag, spolknappar mm. Efter att ha sett baktieriesamlingen på några av våra föremål vi använder dagligen är det enkelt att förstå hur smittor sprids. Normalt är jag inte rädd för bakterier, och tror att det är sunt med lite lort i hörnen ... men det finns tillfällen när man gärna skrubbar rubbet för att få bort alla spår av de otrevliga bakterierna. Sedan får vi inte glömma att det finns goda bakterier som vi behöver också ... men vid sjukdom i familjen (eller i barnens klasser) skadar det nog inte att ha lite kolla på vad vi fingrar på.

Länk till Marie-Louse Danielsson-Tham på Örebro Universitet

http://www.oru.se/rhs/Marie-Louise_Danielsson_Tham

Länk till information om Origo

http://www.lararnasnyheter.se/origo?%2Fdefault_asp=