Upprörande prioriteringar

Jag måste bara få skriva några ord om hur upprörd jag blir över de ekonomiska prioriteringar som just nu sker i Örebro Kommun. Vård och omsorg ska göra besparingar på 20 miljoner under 2012. USÖ (UniversitetsSjukhuset i Örebro) ska göra besparingar på 150 miljoner kronor. Detta ska ske samtidigt som 29 miljoner prioriteras för "giraffen", en robot som ska hjälpa de gamla att bli "trygga i sina hem".

Patienter och gamla önskar sig inga robotar i sina hem. Kanske känner de sig inte alls tryggare, med en giraff som följer dem genom rummen. Kanske blir det en övervakare som skrämmer dig. "Storebror ser dig".  De har ju redan larm, som hjälper dem att få personal raskt på plats om de är i nöd.

Nej, de gamla önskar sig inte MINDRE tid, FÄRRE besök och mer stress av omvårdnadspersonal än de redan har. Professionella och kunniga läkare och sjuksystrar är vad de behöver, samt vårdbiträden och andra medmänniskor som bryr sig om dem. Någon som ser dem i ögonen och sänder lite värme genom kroppskontakt och varma ord, under sina besök med stödstrumpor, duschhjälp och utdelning av läkemedel.

Jag har idag fått lyssna på engagerade gamla människors upprörda röster, över "giraffen" och besparingarna. Nu ska de vårdande springa ännu snabbare.

Vad kommer att hända med patienterna när USÖ ska spara 150 miljoner kronor?

Jo, de sänder förstås hem gamla människor som brutit benet, innan ens gipset hunnit torka. Utan att kontrollera om de har någon som hjälper dem när taxin lämnat dem vid porten. De skickar hem dem som försökt ta sitt eget liv, innan de ens fått möta en psykiatriker. Det här är sådant som hände innan årsskiftet, INNAN besparingarna som nu "klubbats". Ja vart ska det barka nu?

Det är klart att det drabbar de sjuka människorna, som skulle behövt några timmar (eller dagar) till i en vårdsäng med läkare och sjuksystrar nära till hands. Det är klart det påverkar tillgången till hjälp och sjukvårdsrådgivning. Kanske förändrar det även råden? Kanske bör vi ignorera bröstsmärtor som strålar ut i vänsterarmen och invänta hjärtinfarkten innan vi sänder en ambulans? Den som så tydligt fått en stroke, kan nog vila hemma några dagar innan läkaren har tid för en kontroll? Det är ju ändå mer ekonomiskt lönsamt för alla parter om en del patienter dör ...
... eller?

De som tar besluten bryr sig kanske inte alls om människorna?
Nej de är nog frisk och krya, i en hurtig ålder och med en trygg "fallskärm" när de tar sådana här idiotiska beslut.

Men vad händer den dagen när beslutsfattaren väl blir sjuk? ... eller dennes mamma? ... eller kanske hans eller hennes barn?

Ändras reglerna då? Är det först då som det omprioriteras? Eller är det då beslutsfattaren lämnar sin stol för att sitta i telefonköer till försäkringskassan och bråka med myndigheterna ... eller sitta vid sjuksängen och hålla handen istället?

Det är något sjukt fel med hela systemet upplever jag. Vi skulle behöva röra om i grytan och tänka om. Ställa allt på huvudet och titta på vårt samhälle från en annan vinkel. Sunt förnuft verkar ibland så långt, långt borta från besluten som tas.

Att Örebro renoverade alla stadens torg för en skopa miljoner, är bara ett exempel på hur dumt det kan bli. Var det värt pengarna? Nu ska Örebro "dra åt svångremmen" på områden som faktiskt inte bör sparas på över huvud taget. För vad kan vara viktigare än våra medmänniskor?

Nej snälla beslutsfattare, ta er en funderare nästa gång ni sitter där med slantarna, kassorna och beslutsklubban.

-Vad får detta beslut för konsekvenser?
... är en fråga som ofta verkar ställas alldeles för sällan
... och alldeles för sent.