Verdandi´s surströmmingsskiva ...

För några veckor sedan erbjöd Verdandi  surströmmingsskiva till alla som ville deltaga, i sin stuga vid Tisarbaden. Jag följde med för att fånga bilder till HandelsNytt.

Jag följer den snirkliga vägen från Hallsberg mot Tisarbaden. När jag kommer in i det lilla området fyllt med sommarstugor i varierade modeller, blir jag tvungen att stanna och invänta den vita minibussen som är på väg hit ut. Lite svårt att finna rätt stuga är det allt. Utanför fönsterrutan svärmar knotten. Några minuter senare kommer minibussen, och några vägkrokar längre fram når vi stugan.

Den slitna stugan har tillhört Verdandi under många, många år ... och ligger där i slutet av vägen med utsikt över sjön Tisaren. 1926 påbörjades husbygget, och brädorna forslades med cykel fram till strandtomten.

Huset har renoverats i omgångar. Det syns tydligt på de olika stilarna från olika epoker. Verdandi skulle varmt uppskatta ett bidrag som hjälpte dem sätta stugan i ett bättre skick. Den har stora renoveringsbehov, men får fungera tills vidare ändå. Ja för använder den, det gör de verkligen!

Ja, ikväll är det surströmmingsskiva för alla som önskar. En minibuss har hämtat upp deltagare i Örebro, och en annan i Kumla. Personal och gäster samlas vid 18-snåret vid stugan, och vi blir runt 14 personer runt borden. Inledningsvis skiner solen när vi anländer, men snart tornar mörka regnmoln upp sig över sjön. Det är regn i luften, så maten dukas fram på långbord inomhus, på den inglasade verandan. Människorna som sluter upp ikväll är en härlig och brokig skara människor, som alla verkar ha nära till skrattet. En avspänd, välkomnande och mysig stämning infinner sig snabbt runt borden. Vi kan njuta av att beskåda och lyssna på regnet som nu öser ner strax utanför.

På borden finns allt som behövs för en riktig surströmmingskiva. Röda Ulven´s gul/röda konservburkar öppnas utomhus i en plastpåse, för att vi ska slippa den värsta lukten. Sedan hamnar burkarna på långborden invid potatis, finhackad lök, mjukt och hårt tunnbröd, smör, kryddiga ostar och läskedrycker. Det blir Fanta, cider och julmust för alla att dricka.

Medan regnet yr utanför fönstren tar alla ivrigt för sig av maten. Småpratar om maten, vädret, surströmming i allmänhet och i synnerhet.

Lisa sträcker sig efter ännu en burk surströmming.

- "Tänk att någon kan hitta på något så gott!"

utropar hon medan hon ler mellan tuggorna ... och lägger på en ny surströmming på sin tunnbrödmacka.

Det här var premiär för mig. Jag har aldrig varit i närheten av en surströmming tidigare. Jag hade hört  att lukten är värst, och om man bara smakar så är det "mums filibaba" ... i alla fall om man har redigt med tillbehör. Jo förutom att en del sagt att det är fantastiskt eller smakar "pyton". Eftersom jag inte tyckte lukten var så farlig som väntat, och deltagarna uppmuntrade vid att smaka, så beslutade jag mig för att passa på att prova. 

Jodå, några tuggor fick jag allt ner tillsammans med de goda tillbehören ... men jag måste erkänna att jag inte lyckades få ner hela surströmmingsfilén. Jag beslutade mig snart för att jag inte kunde få ner den ruttna fisken. För dem som ville vara med i det trevliga sällskapet, men inte smaka på surströmmingen, erbjöds även grillad korv med bröd. Själv nöjde jag mig med en enda tunnbrödmacka.

När alla var mätta och belåtna hade regnet lugnat sig och solen sken upp strandtomten och det lilla lusthuset på gräsmattan. Några satte sig och betraktade solstrålarna som smekte bryggan och vassen. Det var helt klart en trevlig kväll, även om jag resten av kvällen hade bekymmer med att få bort surströmmingssmaken ur munnen.

Jag åker gärna på en till surströmmingskiva igen. Ja, och jag sällskapar mer än gärna Verdandi vid fler tillfällen. Men nästa gång hoppar jag nog över själva surströmmingen och håller mig till tillbehören.

Om några veckor ska Verdandi ut med båten här i Tisaren. 

Då blir det kräftfiske ... inför kräftskivan!

Länk till Verdandi och deras egen lilla text om sin verksamhet:

Verdandis värderingsgrund är att "alla behöver behövas".

Alla människor behövs i kampen för ett rättvist och solidariskt samhälle och alla behövs i samhället. Alla har erfarenheter, kunskaper och resurser som kan frigöras och tas tillvara.
Alla behöver behövas helt enkelt.

http://www.verdandi.se/index.asp?dir=om_verdandi

Upprörande prioriteringar

Jag måste bara få skriva några ord om hur upprörd jag blir över de ekonomiska prioriteringar som just nu sker i Örebro Kommun. Vård och omsorg ska göra besparingar på 20 miljoner under 2012. USÖ (UniversitetsSjukhuset i Örebro) ska göra besparingar på 150 miljoner kronor. Detta ska ske samtidigt som 29 miljoner prioriteras för "giraffen", en robot som ska hjälpa de gamla att bli "trygga i sina hem".

Patienter och gamla önskar sig inga robotar i sina hem. Kanske känner de sig inte alls tryggare, med en giraff som följer dem genom rummen. Kanske blir det en övervakare som skrämmer dig. "Storebror ser dig".  De har ju redan larm, som hjälper dem att få personal raskt på plats om de är i nöd.

Nej, de gamla önskar sig inte MINDRE tid, FÄRRE besök och mer stress av omvårdnadspersonal än de redan har. Professionella och kunniga läkare och sjuksystrar är vad de behöver, samt vårdbiträden och andra medmänniskor som bryr sig om dem. Någon som ser dem i ögonen och sänder lite värme genom kroppskontakt och varma ord, under sina besök med stödstrumpor, duschhjälp och utdelning av läkemedel.

Jag har idag fått lyssna på engagerade gamla människors upprörda röster, över "giraffen" och besparingarna. Nu ska de vårdande springa ännu snabbare.

Vad kommer att hända med patienterna när USÖ ska spara 150 miljoner kronor?

Jo, de sänder förstås hem gamla människor som brutit benet, innan ens gipset hunnit torka. Utan att kontrollera om de har någon som hjälper dem när taxin lämnat dem vid porten. De skickar hem dem som försökt ta sitt eget liv, innan de ens fått möta en psykiatriker. Det här är sådant som hände innan årsskiftet, INNAN besparingarna som nu "klubbats". Ja vart ska det barka nu?

Det är klart att det drabbar de sjuka människorna, som skulle behövt några timmar (eller dagar) till i en vårdsäng med läkare och sjuksystrar nära till hands. Det är klart det påverkar tillgången till hjälp och sjukvårdsrådgivning. Kanske förändrar det även råden? Kanske bör vi ignorera bröstsmärtor som strålar ut i vänsterarmen och invänta hjärtinfarkten innan vi sänder en ambulans? Den som så tydligt fått en stroke, kan nog vila hemma några dagar innan läkaren har tid för en kontroll? Det är ju ändå mer ekonomiskt lönsamt för alla parter om en del patienter dör ...
... eller?

De som tar besluten bryr sig kanske inte alls om människorna?
Nej de är nog frisk och krya, i en hurtig ålder och med en trygg "fallskärm" när de tar sådana här idiotiska beslut.

Men vad händer den dagen när beslutsfattaren väl blir sjuk? ... eller dennes mamma? ... eller kanske hans eller hennes barn?

Ändras reglerna då? Är det först då som det omprioriteras? Eller är det då beslutsfattaren lämnar sin stol för att sitta i telefonköer till försäkringskassan och bråka med myndigheterna ... eller sitta vid sjuksängen och hålla handen istället?

Det är något sjukt fel med hela systemet upplever jag. Vi skulle behöva röra om i grytan och tänka om. Ställa allt på huvudet och titta på vårt samhälle från en annan vinkel. Sunt förnuft verkar ibland så långt, långt borta från besluten som tas.

Att Örebro renoverade alla stadens torg för en skopa miljoner, är bara ett exempel på hur dumt det kan bli. Var det värt pengarna? Nu ska Örebro "dra åt svångremmen" på områden som faktiskt inte bör sparas på över huvud taget. För vad kan vara viktigare än våra medmänniskor?

Nej snälla beslutsfattare, ta er en funderare nästa gång ni sitter där med slantarna, kassorna och beslutsklubban.

-Vad får detta beslut för konsekvenser?
... är en fråga som ofta verkar ställas alldeles för sällan
... och alldeles för sent.