Min familj var med och släckte våra lampor. Vi hade först glömt bort tiden och var mitt i "laga middag" när jag en minut i tid upptäckte vad klockan var. Vi behöll spisen på, stängde av den pågående diskmaskinen och stekte vår köttbit vid ett tänt blockljus. Vi tände bara lampan för att kontrollera att det blev lagom tillagat. Sedan åt vi vår middag vid tända ljus, och efter maten smög vi ut på balkongen i varsin filt. Njöt av tystnaden och värmen från varandra, tätt ihopkrupna på vår utesoffa ... vid våra tända ljuslyktor. Betraktade Venus som blinkade vänligt åt oss under vår tysta stund i den nollgradiga kvällen, tills timmen var slut och kylan lockade oss tillbaks in i värmen.
Jag tycker att den där timman både är viktig och fånig. Den är viktig, för att den påminner oss om hur mycket energi vi använder varje dag. Den är viktig för att visa att vi bryr oss. Men den är fånig, eftersom det är en enda timma varje år, och om vi bara spar på energi en timma om året så hjälper det föga för jorden och människans framtidsutsikter.
Vi är väl ungefär som de flesta barnfamiljer inbillar jag mig. Vi har tända lampor ibland i rum där vi inte befinner oss. Datorn får stå påslagen i onödan även när vi ägnar oss åt annat, och visst använder vi "stand bye"-läget på en del apparater. Samtidigt försöker vi engagerat att spara på jordens resurser, på det sätt vi kan. Fylla våra tvättmaskiner, sopsortera, redesigna, laga trasigt och vänta med ny-inköp.
Vi är nog duktigare än de flesta på att inte handla möbler och kläder. Vi handlar inte kläder i onödan, och tar tacksamt emot begagnat till barnen. Vi har aldrig som familj rest utomlands (jag har de senaste tio åren rest utan make och barn utomlands två gånger), och i Sverige bilar vi mest några mil ut i skogen när vi är lediga. Övervägande fritid ägnar vi oss åt att njuta skog. Där bränner vi inte mycket energi alls för jorden. Vi eldar möjligen en och annan brasa, och åker med bilen en sväng för att plocka bär eller svamp.
Kläder slänger vi bara om de inte går att laga, är de urväxta eller vi bara tröttnat på dem syr jag om dem till något annat eller skänker dem till vänner/Myrorna. En gammal socka med hål i kan bli ett fint dockplagg med hatt om man är lite pysslig.
Möbler som går sönder försöker vi laga, eller bygga om. Förresten tycker jag att begagnade och gamla möbler har charm och personlighet, på ett annat sätt än nyproducerat. Visst handlar vi nytt ibland, men jag letar gärna först efter en vacker begagnad. Jag försöker se de fungerande materialen på gamla prylar innan de kastas. Vad har materialet för styrkor och går de använda på något nytt sätt? Den trasiga garderoben blev ett nytt skrivbord till döttrarna. IKEAs TV-möbel (som var ett felköp och vi bara använt ett år), sågades om till en fungerande låg bokhylla. Vi blandar gammalt och nytt i en salig mix.
Det kan låta som att vi lever helt spartanskt och "präktigt", men så är det på sätt och vis inte alls. Vi har mobiltelefoner, datorer, TV-spel, diskmaskin och annat som andra"genomsnitt-Svenssons". Hittar vi en ny produkt som vi absolut anser oss behöva eller vilja ha, så köper vi den. Det är bara det att vi handlar genomtänkt. Min gamla mobiltelefon hade spräckt skärm ett helt år innan jag köpte ny till exempel. Jag kunde ju använda den bra ändå både till telefonsamtal och sms. Vi äter ofta kött, men försöker att välja ekologiskt och närproducerat kött om det finns och ser gott ut, vi försöker äta upp våra rester och inte slänga mat i onödan, samt äta vegetariskt ibland och sopsorterar.
Vi är många som engagerar oss och gör vårt bästa för att dra vårt strå till stacken, när det gäller att vårda vår jord och mänsklighetens framtid. Samtidigt både läser jag artiklar och möter människor som inte bryr sig alls. De tror inte att vårt handlande spelar någon roll alls. Personligen kan jag inte förstå hur de tänker. För även om det skulle vara ett faktum att mänskligheten kommer gå under så småningom, så spelar ju vårt handlande stor roll för vår egen framtid och för våra barn och barnbarn. Kanske kan vi ge mänskligheten några år till att utveckla nya resurser, våra barn eller barnbarn några lyckliga år till. Kanske kan vi lyckas vända vår framtid från nattsvart till hoppfull?
Ibland är det ju så små saker som kan ge så stora förändringar. Är vi verkligen så lata och egoistiska så vi inte kan åtminstone försöka fundera över vad vi håller på med? Hur jobbigt kan det vara att laga en grönsaks-soppa eller äggrätt istället för en köttbit några måltider/vecka? Att släcka lampan när man lämnar rummet? Att när du ser ett fint klädesplagg du vill köpa, fundera på om du verkligen behöver en till eller om du har för många i garderoben? Att sträcka sig till kompostpåsen istället för sophinken med bananskalet?
Jag klarar mig bra med ett par stövlar, ett par vandringskängor, ett par gympaskor, ett par sandaler och ett par finskor. Varför finns det folk som köper ett par skor till när de redan har 100 par i garderoben? Bara för att de KAN, eller för att de önskar äga alla modeller som de gillar?
Det är klart det spelar roll hur vi nyttjar jordens resurser!
Så vi kan väl i alla fall fundera på varför vi lever som vi gör idag, och inom vilka områden vi kan handla annorlunda? Kan vi lära oss att uppskatta sådant som redan finns och fungerar? Kan vi börja med att se om det vi saknar redan finns i bättre begagnad modell, innan vi köper en nyproducerad? Kan vi lära oss att uppskatta våra material? Kan vi lära oss att uppskatta kvalité? Kan vi lära oss att uppskatta närproducerat och ekologiskt? Naturliga energikällor? Vår egen energi och muskelkraft?
Det enkla som finns helt nära och i vårt nu ... och inte alltid tro att gräsmattan är grönare långt bort?
För vi ÄR delaktiga i hur vår och våra barns vardag kommer te sig om 50 år.
Så vi kan väl hjälpas åt?! ... och inte nöja oss med att vi var ganska många som släckte en eller annan lampa igår kväll?
Låt oss hjälpas åt med att spara på material, energi och resurser även idag, och imorgon och alla andra dagar framöver. Åtminstone välja vilka resurser vi nyttjar och vara medvetna om varför vi väljer att leva som vi gör. Förutom att hjälpa våra barn och barnbarn och vår jord, kommer vi att lära oss att uppskatta vår tillvaro och det vi har.
För så småningom kommer allt fantastiskt vi nu faktiskt har bara vara gamla minnen, om vi fortsätter i samma hjulspår som alla dem som inte bryr sig. Kanske har vi ingenting alls. Kanske finns vi inte alls. Då kan man undra varför 100 skor i en garderob, en TV i varje rum eller 20 solsemestrar i Thailand kändes så viktiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar