Nu på fredag ska jag ta mina flickor på deras första balett. Vi ska se "Törnrosa" på Hjalmar Bergman teatern.
Jag blev först lätt chockad över priset och tänkte att jag inte kan betala 1230:- för en kväll med mina döttrar (410:-/person). Vi har ju inte obegränsat med resurser direkt, och det är en rejäl slant för några timmar med två töser under 10 år (ingen rabatt ges för minderåriga/ungdomar på denna föreställning). Man kan göra väldigt mycket annat bra och roligt för så mycket pengar.
Men sedan begrundade jag min egen barndom, och vad alla kulturupplevelser betytt för mig, och beslutade jag mig för att det för en gångs skull får kosta. Att det faktisk är en viktig prioritering. Båda töserna är ju ändå uppriktigt intresserade av balett, och det vore väl ändå fel att låta Barbies tecknade filmer med balettinslag, bli deras enda erfarenhet av denna konstform. Särskilt när de börjar drömma om att bli balettdansöser.
För mig har kulturen varit mycket naturlig och en viktig del i min uppväxt. Trots att vi hade en mycket begränsad ekonomi har jag och min syster fått ta del av fantastiskt mycket teater, musik och konstupplevelser. Jag anar att vi på den tiden kunde köpa abonemangskort för familj, och att vi utnyttjade det flitigt (det är min egen gissning). Helt klart står det i alla fall, att kultur var något som prioriterats före mycket annat under min barndom. Och det anser jag var en väl vald prioritering, så här i efterhand.
Det som är så oerhört spännande nu som vuxen, är hur mycket de där första barndomens upplevelser betytt för mig. Jag talade nyligen med min syster, och vi minns så otroligt många detaljer från de där tillfällena. Väl hemkommen fortsatte vi prata, leka och sjunga, bitar ur föreställningarna. Självklart har de påverkat oss och vår världsbild. Helt klart är kultur viktig för oss båda idag. Även upplevelser som vi inte tyckte om eller förstod oss på var ju viktiga upplevelser. Det gjorde ju att vi fick lära oss något om oss själva och varandra. Att prata och diskutera upplevelserna och vad vi kände inför dem, hjälpte oss att sätta ord på våra känslor och märka hur olika uppfattning man kan ha. Att något som den ena tyckte var vackert och spännande, väckte kanske obehagliga känslor, eller var bara långtråkigt för någon annan. Det berättade ju något för mig själv, om mig själv och om andra.
Jag minns till exempel Romeo och Julia, Don Quichote, Svansjön, Maratondansen, En midsommarnattsdröm och att vi gick på en Operett. Jag och min syster minns många texter och melodier från sånger ur föreställningar vi såg som barn. T.ex ur Up with People, Joe Hill mm.
I tonåren började jag själv med amatörteater och fick kompisar med intresse för teater. Vi såg och deltog i amatörteaterföreställningar och festivaler och Amatörspel. När vi blev lite äldre drog vi iväg på konserter och föreställningar i stan och i Stockholm. Vi såg bl.a "Möss och människor", Fria Pro Teaterns "sånger av Vysotskij", Fågelpappan, Vem är rädd för Virginia Woolf?, Birdie, En uppstoppad hund, Peer Gynt m.m.
Jag är mycket glad att mina barns skola engagerar sig för att ge barnen kulturupplevelser. De går titt som tätt till Örebro Konserthus, eller tar sig till teatrar för att se skolföreställningar. Det ger även barn med föräldrar som inte har intresse eller ekonomi att besöka kulturevenemang, möjlighet att få uppleva kultur.
För kultur är något som många konstigt nog känner sig lite rädda för har jag förstått. Något som de tror är svårt att förstå sig på, eller som de inte tror sig uppskatta. Men kultur är något vi alla mår bra av. Vi måste bara låta den bli ett naturligt inslag i vårt samhälle, och låta det bli uppenbart att kultur är brett, roligt, spännande och något vi alla kan ta del av på vårt sätt. Det behöver inte hänga i ett fint galleri eller kosta "skjortan" för gemene man. Det behöver inte vara svårt att förstå sig på. Kultur kan ju även vara en liten syjunta hos en kompis, eller en picknick i Stadsparken med levande musikinslag på utomhus-scenen. Det kan vara att sjunga en stump med en arbetskollega på lunchrasten, eller att gå på bio.
Kultur är däremot något som samhället måste förstå är viktigt att prioritera. Det är ju vetenskapligt bevisat att kultur ger välfärd och livsglädje åt människorna, och har kraft att läka sjuka människor. Professionella kreatörer måste förstås få betalt för det viktiga jobb som de faktiskt utför, oavsett om de är konstnärer, balettdansöser, illustratörer, författare eller skådespelare. Kultur är livsbejakande. Den ger oss insikt, väcker nya tankar och känslor. Välbehag och obehag. Ge oss energi.
Jag tror också att det är extra viktigt att få ta del av verkliga upplevelser med alla sina sinnen. Det ÄR inte samma sak att se en digital variant på TV eller datorn, även om det också kan vara ett sätt att ta del av kultur. Det är en sak att uppleva kultur hemma i soffan, och något helt annat att få ta sig till en miljö och få uppleva den tillsammans med andra.
Att fundera på om man vill byta om efter jobb/skola, fundera på hur man ska transportera sig, frysa lite under en promenad i tunna strumpbyxor eller samåka med en vän? Känna känslan av att vara förväntansfull, trött eller stressad inför upplevelsen som väntar. Kanske någon bekant att hälsa på i pausen, eller tid för att prata med vänner/bekanta efteråt om vad man upplevt. Trängas några stycken i en bil dit och hem, eller sällskapa över en tekopp eller ett glas vin. De där tankarna och känslorna går förlorade över en skärm.
...
Jag ser fram emot Törnrosa!
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar