Höst

Jag känner höst i luften! 

... och ett leende sprids på mina läppar.

Nu är sommaren slut. Det räcker att öppna fönstret och ta ett djupt andetag, för att känna skillnaden. Ja trots att det var sommar för bara några dagar sedan, så finns det något i luften som är annorlunda. En ton. En doft. Något i fuktigheten. Kylan. Visst kan du känna den ? ... den lilla förändringen?!

Jag har njutit av en underbar sommar. Ja, vi har haft det mest fint hela tiden, trots att många "Svennar" och närkeslättsbor gnäller över allt regn. Vi har ju inte brytt oss om alla regnskurar, och det är jag glad för. För regnet gör mig inget så länge det är varmt i luften, och mellan regnskurarna skiner solen. Det är lika härligt att vandra barfota på en skogsstig i solsken, som i regn. Det handlar om inställning, och förstås om att vi har ett varmt hem att komma hem till, och torra kläder att sätta på om man blir kall. 

Hösten har alltid varit min favoritårstid, trots att alla årstider har sin egen charm. Det är något med stämningen, luften och tankarna som jag är så förtjust i. Hösten känns som en mjuk filt av filosofisk värme, broderad i sköna kulörer likt en vacker folkvisa ... och kantad med en gnutta melankolisk poesi. Förutom det är jag ju en bildmänniska, och färgerna som hösten erbjuder är fantastiska och innehåller alla färgskalor. Den blir som ögongodis för mig och min kamera. Dessutom gillar jag att värma händer och kropp med en varm tekopp vid några tända ljus (eller en brasa!). Särskilt efter att ha varit ute och blivit lite väderbiten.

Så välkommen sköna höst ... 

jag famnar dig!

*