Våra flickor har länge längtat hett efter ett eget husdjur. Helst en hund eller kanin, kanske en katt eller annars gärna en hel häst. På grund av allergier, trångbodd lägenhet och obefintlig trädgård är det dock inte många husdjur som fungerar för oss. Några veckor med grodyngel är det närmaste vi kommit att vara djurägare.
Jag och maken hade dock en idé som vi uttryckte för ungefär 1,5 år sedan: om barnen regelbundet städar och håller fint på sitt rum, så kunde det bli aktuellt med fiskar. Det visade sig dock inte vara så lätt som de själva trodde, för kreativa och energirika är våra döttrar ... men inte lika motiverade att röja upp efter sig.
I mellandagarna insåg flickorna att de fått så mycket julklappspengar, så att de tillsammans med tidigare ihopsparad vecko-peng, skulle räcka till akvarium och fiskar! Och eftersom vi fick medge att flickorna blivit riktigt duktiga på att hålla städat på sitt rum på sistone, så fick de äntligen vårt medgivande. Två dygn senare var akvariet på plats i barnens rum, tillsammans med sex stycken små fina fiskar.
Barnen har nu faktiskt förstått varför vi ställt krav på deras ansvarsförmåga innan beslutet, för det visade sig innebära mer ansvar än de förstått att vara fiskägare. Det ska vara lagom varmt vatten i akvariet, lagom med syre, rätt sorters fiskar tillsammans och rätt antal för att de ska trivas. Vattnet ska bytas och akvariet städas regelbundet. Ja och så ska fiskarna ha rätt sorts mat i rätt mängd också, om de ska må prima.
Jag måste erkänna att jag är väldigt glad över akvariefiskarna. Jag anar att flickorna annars lätt hade kunnat handla ett gäng med dyra, plastiga och häftiga leksaker ... som blivit tråkiga om kanske bara ett halvår.
Nu har vi något nytt att vila ögonen på och samlas ikring. Fina är fiskarna, och en del av barnens veckopeng planeras framöver gå till fler fiskar, istället för godis och leksaker. Det tycker jag inte alls är någon dum idé.
