För några veckor sedan erbjöd Verdandi surströmmingsskiva till alla som ville deltaga, i sin stuga vid Tisarbaden. Jag följde med för att fånga bilder till HandelsNytt.
Jag följer den snirkliga vägen från Hallsberg mot Tisarbaden. När jag kommer in i det lilla området fyllt med sommarstugor i varierade modeller, blir jag tvungen att stanna och invänta den vita minibussen som är på väg hit ut. Lite svårt att finna rätt stuga är det allt. Utanför fönsterrutan svärmar knotten. Några minuter senare kommer minibussen, och några vägkrokar längre fram når vi stugan.
Den slitna stugan har tillhört Verdandi under många, många år ... och ligger där i slutet av vägen med utsikt över sjön Tisaren. 1926 påbörjades husbygget, och brädorna forslades med cykel fram till strandtomten.
Huset har renoverats i omgångar. Det syns tydligt på de olika stilarna från olika epoker. Verdandi skulle varmt uppskatta ett bidrag som hjälpte dem sätta stugan i ett bättre skick. Den har stora renoveringsbehov, men får fungera tills vidare ändå. Ja för använder den, det gör de verkligen!
Ja, ikväll är det surströmmingsskiva för alla som önskar. En minibuss har hämtat upp deltagare i Örebro, och en annan i Kumla. Personal och gäster samlas vid 18-snåret vid stugan, och vi blir runt 14 personer runt borden. Inledningsvis skiner solen när vi anländer, men snart tornar mörka regnmoln upp sig över sjön. Det är regn i luften, så maten dukas fram på långbord inomhus, på den inglasade verandan. Människorna som sluter upp ikväll är en härlig och brokig skara människor, som alla verkar ha nära till skrattet. En avspänd, välkomnande och mysig stämning infinner sig snabbt runt borden. Vi kan njuta av att beskåda och lyssna på regnet som nu öser ner strax utanför.
På borden finns allt som behövs för en riktig surströmmingskiva. Röda Ulven´s gul/röda konservburkar öppnas utomhus i en plastpåse, för att vi ska slippa den värsta lukten. Sedan hamnar burkarna på långborden invid potatis, finhackad lök, mjukt och hårt tunnbröd, smör, kryddiga ostar och läskedrycker. Det blir Fanta, cider och julmust för alla att dricka.
Medan regnet yr utanför fönstren tar alla ivrigt för sig av maten. Småpratar om maten, vädret, surströmming i allmänhet och i synnerhet.
Lisa sträcker sig efter ännu en burk surströmming.
- "Tänk att någon kan hitta på något så gott!"
utropar hon medan hon ler mellan tuggorna ... och lägger på en ny surströmming på sin tunnbrödmacka.
Det här var premiär för mig. Jag har aldrig varit i närheten av en surströmming tidigare. Jag hade hört att lukten är värst, och om man bara smakar så är det "mums filibaba" ... i alla fall om man har redigt med tillbehör. Jo förutom att en del sagt att det är fantastiskt eller smakar "pyton". Eftersom jag inte tyckte lukten var så farlig som väntat, och deltagarna uppmuntrade vid att smaka, så beslutade jag mig för att passa på att prova.
Jodå, några tuggor fick jag allt ner tillsammans med de goda tillbehören ... men jag måste erkänna att jag inte lyckades få ner hela surströmmingsfilén. Jag beslutade mig snart för att jag inte kunde få ner den ruttna fisken. För dem som ville vara med i det trevliga sällskapet, men inte smaka på surströmmingen, erbjöds även grillad korv med bröd. Själv nöjde jag mig med en enda tunnbrödmacka.
När alla var mätta och belåtna hade regnet lugnat sig och solen sken upp strandtomten och det lilla lusthuset på gräsmattan. Några satte sig och betraktade solstrålarna som smekte bryggan och vassen. Det var helt klart en trevlig kväll, även om jag resten av kvällen hade bekymmer med att få bort surströmmingssmaken ur munnen.
Jag åker gärna på en till surströmmingskiva igen. Ja, och jag sällskapar mer än gärna Verdandi vid fler tillfällen. Men nästa gång hoppar jag nog över själva surströmmingen och håller mig till tillbehören.
Om några veckor ska Verdandi ut med båten här i Tisaren.
Då blir det kräftfiske ... inför kräftskivan!
Länk till Verdandi och deras egen lilla text om sin verksamhet:
Verdandis värderingsgrund är att "alla behöver behövas".
Alla behöver behövas helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar