Så levde de lyckliga ...

1990 återsåg jag och min blivande make varandra, på en konstutbildning i Örebro. Detta ca 20 år efter vi låg på Örebro BB tillsammans och skrek i korus. Våren 1991 blev vi ett par och året därpå förlovade vi oss. Nyårsafton 2008-2009 friade jag och följande sommar blev jag äntligen hans fru! Mina visioner om hur vårt bröllop skulle se ut, förändrades allt eftersom åren gick. Vid det här laget hade jag insett att jag faktiskt bara ville bli hans fru och få en riktigt glad dag men honom och barnen. Helt utan pompa och ståt. Jag behövde varken släkt och vänner som vittnen, traditionell brudklänning eller fest. Allt jag önskade var ett uppriktigt -"Ja!", en fin ring, att få dela efternamn med min man och våra barn, och en riktigt glad dag tillsammans med dem.

Det var precis vad jag fick!

Vi gifte oss i rådhuset i Örebro helt i hemlighet, på semestern 2009. Imponerande nog lyckades våra döttrar hålla vår gemensamma hemlighet ända fram till bröllopet var avklarat!

Jag sydde en blå lång kjol att bära under en fin mönstrad nyinköpt klänning, som jag gärna bär fler dagar. Vi beställde varsin ring ... varav min med en liten diamant. Vi planerade ingenting av dagen efter vigseln utan tog dagen som den kom. For till en café på landet och valde lyxigt fika där. Barnen tog fina och glada bröllopsbilder på oss i blåsten. Sedan strö-åkte vi lite i bilen, köpte god "Take away- middag" med oss hem och roade oss med umgänge, skratt och lite TV-spel hela familjen tills vi somnade goa och glada.

Jag fick min man och han fick mig till fru. Jag fick mitt uppriktiga "Ja!" och han fick detsamma av mig. Vi fick en underbar dag tillsammans med våra döttrar, som även de fick varsin ring under vigseln. Att det hela var vår familjehemlighet tyckte vi gav en extra liten knorr på dagen. Tänk vad alla släktingar och vänner blev överraskade!

Varför måste man krångla till det?
Det behöver varken vara komplicerat eller kosta särskilt mycket pengar.

Jag fick precis vad jag önskade!

Idag firar vi vår bröllopsdag, och efter mer än tjugo år tillsammans är jag helt övertygad om att vi kan leva lyckliga ...

... i alla våra dagar!