Vi har semester. Familjen har slagit upp tältet vid en av Sveriges största sjöar och solen är på väg att gå ner vid horisonten. Himlen som speglas i de små vågorna är intensivt röd och vågorna skiftar i varma och svala färgskalor. Vinden är mjukt ljum och inte ett knott stör vår sommarkväll. Vi har badat länge och många gånger i det långgrunda vattnet. Sedan har vi ätit oss mätta på bröd, skinka, ost och räkröra. Jag smuttar på en mugg med rött vin och mina bara fötter har krupit ner i den svala sanden.
Jag öppnar den gamla boken som saknar både rygg och pärmar. Den bär titeln "Skeppsbrutna i rymden". Boken var en sådan där övergiven bok, som någon lämnar kvar på vandrarhemmet vi besökte föregående natt. Den har lite ruffsig frisyr i hörnen och är redigt gulnad. Själv lämnar jag ibland mina utlästa böcker kvar i vandrarhemsbokhyllan, så jag tror ingen tar illa upp att denna bok medtogs och läses av mig här i skymningen.
Medan solen dalar läser jag om framtidsvisioner som skrevs på femtiotalet. Vågorna kluckar mot stranden och färgerna skimrar på himlen och i vattnet. Jag är närvarande i mitt paradis, medan jag samtidigt läser om människor som landar utan rymddräkt på en främmande planet långt bort i universum (det har kanske inte slagit författaren att vi eventuellt inte kan andas i andra planeters atmosfär). Jag läser om förberedda skinande och funktionella robotar, maskiner och blänkande städer, perfekt anpassade för oss jordbor. Städer skapade av utomjordingar som dött ut för miljoner år sedan, men praktiskt nog förberett för vår ankomst.
Medan jag låter mina fötter sjunka djupare ner i sanden och smuttar på mitt vin, småler jag åt historien som aldrig skulle ha kunnat skrivas idag.
Utomjordingarna har faktiskt varit vänliga nog att lämna fina enorma lager med mat, som praktiskt nog nedfrysts i miljoner år, men går fint att äta för alla oss överlevare. Vårt verkliga universums vackra sol sjunker ännu en gång över kanten på vår horisont, medan författarna till min bok har sänt även Ryssar och Japaner med egna skepp till den avlägsna planeten. De har hunnit före de engelsktalande människorna och fått kontroll över planetens energi, flygplan och de största städerna (utomjordingarna hade ordnat så allt startade så fort vi knackade på städernas portar). Det är klart upprörande får man förstå att "de andra" har kontroll över energi och teknik på planeten ...
Min familj strosar i strandkanten och efter en stund kryper barnen in i tältet för att läsa serietidningar i ficklampornas sken. Själv läser jag smått leende en stund till i boken. När det blir svårt att skönja texten ger jag upp, och njuter av småvågors kluckande mot stranden i mörkret. Sedan kryper vi in i tältet och somnar till ljudet av vågorna. Vågor på en vacker och frisk sjö i Sverige år 2011. Vågor vid en nordisk sommarstrand där vi får övernatta med vårt tält. Vi släcker ficklamporna och somnar snart sött.
Skeppsbrutna i rymden ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar