Jag är så stolt över våra två fina töser som idag haft skolavslutning i finklänningar och välkammade frisyrer. Stortösen lämnar lågstadiet och fick ta emot ros och kramar från lågstadiefröknarna ... för till hösten är det dags att börja mellanstadiet. Här sjunger hon ut årskurs tre, tillsammans med sin klass:
Yngsta tösen avslutade sitt första skolår med diplom.
Nu ska jag berätta om vad som gör minsta tösens dag lite ovanligt speciell: Hon började ta sina första fiollektioner nu i januari 2012, och har redan blivit duktig med både fingrar och stråke. Fiolen har länge varit hennes vän, men innan lektionerna har hon hållt sig till lösa strängar och tjusiga stråk.
Hennes skolfröken berättade det här för mig:
Två veckor före skolavslutningen räckte hon upp handen på en lektion och sa:
-"Vad synd att vi inte ska sjunga Idas sommarvisa på skolavslutningen, för den kan jag på fiol nu!". Så klassen beslutade sig för att byta sång, så att hon skulle få en chans att spela på sin fiol till sången. Så idag har vår tös fått stå stolt med sin fiol och spelat på scen för alla barn, fröknar och föräldrar som gästade skolavslutningen. Jag kunde varken skymta nervositet eller oro, trots att skolans gymnastiksal rymde flera hundra lyssnande barn och vuxna. Jag såg bara stolthet, koncentration och självsäkerhet. Glädje! Imponerad blev jag av hennes självsäkra toner. Här fanns ingen tvekan!
Det känns häftigt att själv minnas hur jag gjorde mitt första uppspel på skolavslutningen när jag var i hennes ålder. Jag har aldrig varit så självsäker som min 8-åringen när jag spelat för publik. Det glädjer mig att hon inte ärvt min rädsla för att stå på scen. Att fiolmusiken får leva vidare i generationer gör mig riktigt glad ... för vi har den "i blodet". Även maken och den äldsta tösen har musikalitet i blodet, men den kommer ut ur andra instrument. Lika härligt det förstås!
Jag visar er bilder på min 8-åring från hennes första uppspel som den enda med fiol på scen, tillsammans med sin sjungande klass. Alla bilder jag visar här har fått varsin kreativ bildbehandling i photoshop. En av anledningarna till att jag leker med bilderna i photoshop, är att personer som är identifierbara på bilder, enligt svensk lag ska ge sitt godkännande till att synas på bild på internet. Det försöker jag respektera, och för att kunna visa en del bilder gör jag de som ej tillfrågats mer anonyma/ diffusa genom kreativ bildbehandling. En annan anledning till kreativ bildbehandling är förstås att jag själv tycker det är spännande och roligt att göra det. Att det ibland förstärker en stämning/känsla jag vill förmedla ... eller bara blir tilltalande helt enkelt. Mina egna töser får se bilderna på sig själva och ge sitt godkännande innan jag visar dem på min blogg.
Jag har stor respekt för att olika människor tycker om/ inte vill synas på bild på internet. Det är också därför jag inte visar upp alla jobb jag gör här inne på bloggen och på min hemsida. Många har jag inte frågat om lov, och andra har avböjt. Om jag inte är säker på att det går bra så visar jag dem inte här.
Idag visar jag med stolthet upp bilder på mina musikaliska flickor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar