Folk at Heart 2018

Första parkett på fantastisk konsert med den talangfulla gitarristen Salomon Jakobsson, 

i ett litet hotellrum den 6 Januari kl 02.20. Musik när den är som bäst. Folk at Heart 2018.

Om du älskar musik bör du ta dig till nästa Folk at Heart!

Här finner du härlig musik i bred variation. Nejdå, det är inte alls bara traditionella spelmanslag, fioler, nyckelharpor och gamla visor du kan höra på Folk at Heart. Här hör du härligt ljuva toner i vänligt tillåtande variation. Jazz, blues, pop, visor, akustiskt eller med bonga-trummor, snäckhorn, elgitarr eller synthesizer. Men visst också vanlig svensk traditionell folkmusik. Och så finns det ju fin mix av varierade stilar och instrument. Folkligt helt enkelt?!

Själv älskar jag både att njuta av andras toner, träffa trevliga människor och är dessutom alltid spelsugen. Jag är visserligen bara en hyfsat duktig amatör med min fiol, men jag har spelat i nära 40 år och har ett fint gehör... och då spelar det mindre roll att de som jag jammar med, spelar låtar jag inte hört förr. Jag hänger på helt enkelt, och snart har jag en hoper nya repertoarer. Och erkännas bör att har jag inte fiolen går det egentligen fint att spela andra instrument också. Ja och så älskar jag stämmor, så det brukar lösa sig fint, oavsett om jag kan låten eller aldrig hört den.

I år fick jag fint sällskap av min goda vän till Folk at Heart. En av hennes döttrar har högtflygande drömmar och har kommit långt på väg som artist, som Sofia Vivere. Nu 18 år och med ett eget band. Fantastiskt fint för mig och se och höra henne sjunga och spela. Vilken härlig utstrålning, röst och scennärvaro hon utvecklat, och så fint med helt egenskrivna låtar, både text och musik! Henne får ni hålla koll på.

Förutom Sofias fina uppträdanden tillsammans med kompande grabbar, kunde alla besökare vandra runt efter behag mellan olika konserter i lokaler och på små hotellrums-spelningar. Jag tyckte mycket om Dimpker Brothers vackra stämmor, och de kommer snart ut med CD. Ad Hoc - orkestern är jag bekant med sedan tidigare och deras framträdande och fartfyllda låtar gör en alltid glad (vem blir inte glad av arrangören Andreas Svenssons smittande energi som sprudlar?!). Graham Lindsey från Kanada spelar fantastiskt fin keltisk musik (och det var dessutom supertrevlig för mig att återse och "jamma" med honom i år med. Jag mötte honom på förra Folk at Heart, då vi jammade med andra proffsiga spelglada så gott som hela natten). PHIA levererade härlig musik... men tyvärr hann jag bara höra några låtar eftersom jag kom i slutet av konserten. Jag blev också överraskad när ett band spelade eget material som klingade lite Beatles...  och Riverside blues överraskade med en underbar röst för solosången, och med sköna toner därtill. 

Bakom dörrar och rum hörde jag dessutom obestämbara fina melodier, instrument och röster... som jag tyvärr inte hann ta reda på vem de tillhörde. Jag hörde glada saxofoner och jazz från Loungen ... som jag missade för jag var på väg i annan riktning, Ja, jag missade till och med invigningen med efteråt omtalade häftiga snäckhorn och Landshövdingen... för jag var just då försjunken i ett spännande samtal i restaurangen, medan jag åt en räkmacka och drack ett glas bubbelvatten.

Slutligen blev jag uppmanad att inte missa sista konserten på ett litet knökfullt hotellrum kl 02.20. Där fick jag njuta och imponeras av Salomon Jakobssons fenomenala hanterande av sitt instrument. Intensivt och suggestivt, vackert och rofyllt. Jag köpte två ex av hans CD efteråt, och ångrar att jag inte bad om hans signatur... för han kommer garanterat bli en av mina favoritartister att följa. Ung och fenomenalt talangfull. Han hade tagit sig förbi accord och melodier och nyfiket funnit nya sätt att ta sig an instrumentet. Snarast likt gitarristen Tim Raynolds (en favorit!)... så om du vill höra en talangfull musiker skapa helt unika och vackra skapelser på gitarr, bör du hålla ögonen öppna för spelningar och konserter med Salomon! För det ska garanterat jag (hans nästa spelning är tydligen i Malmö, men han vill gärna hålla konsert i Örebro om någon lockar hit honom!). 

Extra tacksam är jag över att jag fick möjlighet att sitta på första parkett i det lilla hotellrummet, så jag kunde se och höra varenda fingerberöring från knappt en meters avstånd. Sådana personliga publiknära konserter får vi (nästan) bara på Folk at Heart!

Eftersom jag inte köpt helgpass fick det räcka med musikladdning nära 11 timmar, mellan 18.00-04.40 (fredag-lördag). Men jag missade förstås mycket. Långresta och flera lokala band, och duktiga spelemän/kvinnor av alla de slag. Självklart hörde jag också musik som inte riktigt föll mig i smaken, men det var kul ändå att höra. En del band och spelglada vet jag sedan förr att jag gillar, men hann inte höra för att uppträdanden krockade med en annan spelning som jag ville prioritera, eller för att de spelade på lördagen. Men det är härligt att vi har så många lokala talangfulla musiker och band, som vi kan njuta när tillfälle och konserter är på gång i krokarna. Och så har vi förmånen att ha några riktigt drivna och engagerade personer som orkar rådda projekt som Folk at Heart. Varmt tack till er! 

Ja sedan "jammade" jag som sagt i lobbyn med de ännu spelsugna till 04.40, när de andra musikerna måste upp på rummen och få sig lite sömn innan hotellfrukosten stänger kl 11. De ska ju också orka ett dygn till får en betänka. Själv nöjde jag mig "halva" Folk at Heart, och fick ordna frukost själv hemma efter en välbehövlig sovmorgon.

Haka på nästa år och njut musik på Folk at Heart!

Tills dess får vi googla de spännande artisterna och finna deras musik på annat vis. Förra året upptäckte jag artister jag tidigare aldrig hört talas om, och som jag nu följer (i år var det både nya och återkommande band/artister, och så blir det nog nästa år med). Och för oss som spelar men som inte har något eget band, finns möjlighet till nya möten med spelglada och musikälskande människor. Härligt!

Länk till Folk at hearts anmälda artister 2018, där du finner länkar till deras kontaktsidor och prov på musik de spelar. Klicka dig vidare. Det ska jag göra!
http://folkatheart.se/anmalda-band/

Sommarstämmor

Västanå Teater- Nils Holgersson

I fredags njöt jag av Västanå Teaters fantastiska föreställning Nils Holgersson!

Jag har sett en handfull av Västanå Teaters föreställningar och alltid lämnat Berättarladan inspirerad och med ett leende på läpparna. Jag har under alla år varit förälskad i alla Inger Hallström-Stinnerboms kostymer. De är verkligen fantastiskt inspirerande. Både vackra, smarta, roliga och välsömmade. Folkmusiken av Magnus Stinnerbom är likaså alltid underbar. Scenografi och scenlösningar intressanta och smarta. Historierna har varit varierade och berört mig på olika sätt och i olika omfattning. Men Nils Holgersson träffar helt rätt som helhet. Den är stark och varm.

Det som gör just föreställningen Nils Holgersson så flödande, stark och berörande är rörelsen som skapats och hur den för historien så vackert framåt. Skådespelarnas nyanserade förmåga att med ljud och kroppsspråk förmedla olika djur och deras karaktärer och egenheter. Joel Sköld gör en fin tolkning av den bråkige gossen som under färden som växer till en redig yngling. En människa. Föreställningen är fantastiskt väl koreograferad av koreografen Jimmy Meurling, och skådespelarna lyckas förmedla alla personligheter och karaktärer hos de olika djuren som de föreställer. Vildgässen och tamgåsen. Tranor, örn, tjäder. Björnfamiljen och den listiga räven. Hur de olika fåglarna flyger. Hur de landar. Deras grupprelationer. Ola Stinnerbom har som rörelseinstruktör lotsat skådespelarna till  härliga karaktärer. Evalena Jönsson Lunde, har även gjort ett fint jobb med alla masker. Leif Stinnerbom har som regissör gjort ett fantastiskt jobb, och håller ihop föreställningen på ett underbart sätt. Björn Söderbäck gestaltar på ett trevligt sätt Mårten Gåsakarl. Adriana Savin i rollen som vildgässens ledare, Akka, är en av dem jag blir mest betagen i. Jag tycker om hennes självklara sätt att styra sin flock, och den pondus hon har. Ja alla djuren är så fint presenterade med sina gester, kackel, flaxande, rumpvick, bensprätt och väsningar. Och de små gässlingarna är verkligen just små söta gäss, som försöker flyga duktigt med flocken på sina unga vingar.

Och trots att föreställningen är flera timmar lång tappar jag inte intresset eller uppmärksamheten på historien och skönheten i rörelserna en enda gång. Vid ett tillfälle lyckas de förmedla en stark känsla av att jag befinner mig ute i naturen vid soluppgång. Då befann jag mig inte längre i berättarladan utan mitt ute i underbar natur tillsammans med vildgässen och Nils - "Tummetott".

Så om ni inte redan tagit er till Västanå Teater, så uppmanar jag er att boka biljetter och ta er dit. Nils Holgersson är så eftertraktad så den kommer att spelas även nästa sommar!

Och Leif Stinnerbom har helt rätt. Det här är en föreställning som man vill se en gång till... och som många fler vill se. Jag tar gärna med mina barn nästa gång, och min pappa som intresserar sig för naturliv och fåglar i synnerhet. Och gärna alla mina övriga vänner, som uppskattar underhållning och upplevelser i form av teater, musik, koreografi och sömnad!

Jag hade i fredags gott sällskap av min kära mor och syster. Vi njöt serveringens underbara smörgåsar både innan föreställningen och i pausen. Med kärlek gjorda syntes oss... med brieost, jordgubbar, päron, skinka och alfa-alfagroddar. Och efter föreställningen fick vi en skön cykeltur i sensommarkvällen, till Selma Spa förbi Frykens strand i vackert månsken. 

Varmt tack Leif Stinnerbom och hela Västanå Teaters ensamble för en underbar kväll!

Länk till inslag från svt: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/varmlandsnytt/favorit-i-repris

Länk till Västanå Teater: http://www.vastanateater.se/

skolavslutning ...

Jag är så stolt över våra två fina töser som idag haft skolavslutning i finklänningar och välkammade frisyrer. Stortösen lämnar lågstadiet och fick ta emot ros och kramar från lågstadiefröknarna ... för till hösten är det dags att börja mellanstadiet. Här sjunger hon ut årskurs tre, tillsammans med sin klass:

Yngsta tösen avslutade sitt första skolår med diplom.

Nu ska jag berätta om vad som gör minsta tösens dag lite ovanligt speciell: Hon började ta sina första fiollektioner nu i januari 2012, och har redan blivit duktig med både fingrar och stråke. Fiolen har länge varit hennes vän, men innan lektionerna har hon hållt sig till lösa strängar och tjusiga stråk.

Hennes skolfröken berättade det här för mig:
Två veckor före skolavslutningen räckte hon upp handen på en lektion och sa:
-"Vad synd att vi inte ska sjunga Idas sommarvisa på skolavslutningen, för den kan jag på fiol nu!". Så klassen beslutade sig för att byta sång, så att hon skulle få en chans att spela på sin fiol till sången. Så idag har vår tös fått stå stolt med sin fiol och spelat på scen för alla barn, fröknar och föräldrar som gästade skolavslutningen. Jag kunde varken skymta nervositet eller oro, trots att skolans gymnastiksal rymde flera hundra lyssnande barn och vuxna. Jag såg bara stolthet, koncentration och självsäkerhet. Glädje! Imponerad blev jag av hennes självsäkra toner. Här fanns ingen tvekan!

Det känns häftigt att själv minnas hur jag gjorde mitt första uppspel på skolavslutningen när jag var i hennes ålder. Jag har aldrig varit så självsäker som min 8-åringen när jag spelat för publik. Det glädjer mig att hon inte ärvt min rädsla för att stå på scen. Att fiolmusiken får leva vidare i generationer gör mig riktigt glad ... för vi har den "i blodet". Även maken och den äldsta tösen har musikalitet i blodet, men den kommer ut ur andra instrument. Lika härligt det förstås!




Jag visar er bilder på min 8-åring från hennes första uppspel som den enda med fiol på scen, tillsammans med sin sjungande klass. Alla bilder jag visar här har fått varsin kreativ bildbehandling i photoshop. En av anledningarna till att jag leker med bilderna i photoshop, är att personer som är identifierbara på bilder, enligt svensk lag ska ge sitt godkännande till att synas på bild på internet. Det försöker jag respektera, och för att kunna visa en del bilder gör jag de som ej tillfrågats mer anonyma/ diffusa genom kreativ bildbehandling. En annan anledning till kreativ bildbehandling är förstås att jag själv tycker det är spännande och roligt att göra det. Att det ibland förstärker en stämning/känsla jag vill förmedla ... eller bara blir tilltalande helt enkelt. Mina egna töser får se bilderna på sig själva och ge sitt godkännande innan jag visar dem på min blogg.

Jag har stor respekt för att olika människor tycker om/ inte vill synas på bild på internet. Det är också därför jag inte visar upp alla jobb jag gör här inne på bloggen och på min hemsida. Många har jag inte frågat om lov, och andra har avböjt. Om jag inte är säker på att det går bra så visar jag dem inte här.

Idag visar jag med stolthet upp bilder på mina musikaliska flickor!

Zornuppspelningar och Ola Bäckström ...

I Örebro har Zornuppspelningar pågått hela denna vecka. Ett fantastiskt tillfälle att försöka prova sin spelförmåga, och med möjlighet att låta en jury kommentera ditt spel ... om du spelar svensk folkmusik och kan hantera ditt instrument. Själv är jag än så länge för feg för att ställa mig framför en jury. Jag spelar glatt och gärna, men har en hyffsat stor scenskräck. Ja, den mildras ju fler som står på scen, men vid denna uppspelning för Zornmärke ska man spela ensam. Att domare sedan ska sätta pris på tonerna ... nej det dröjer innan jag försöker (även om jag gärna vill försöka någon gång). Hur som helst är det många glada spelemän och kvinnor som gjort sitt försök denna vecka. Några av dem kan numera kalla sig riksspelemän.

Själv tog jag mig ner till Wadköping en kväll för lite glatt spel, och till Ola Bäckströms konsert på Felan. Han är verkligen fantastisk med sin fiol. Han spelade många sköna låtar, och några låtar som jag själv kan. När Ola spelar dem känner jag knappt igen dem dock. Med hans sätt att hantera fiolen blir melodierna till ett vattenfall av drillar som gömmer sig mellan de toner jag känner igen och hinner med. Vackert och vant spelar han dem, som om han aldrig gjort annat.

Härligt att folkmusiken fick ljuda lite mer än vanligt i Örebro denna vecka. Tyvärr har jag inte kunnat ägna så mycket tid som jag velat på konserter och i Wadköping, men jag hoppas det blir mer folkmusik framöver. Kanske har konserterna och mediabevakning fått fler att upptäcka folkmusiken och föreningarna i Örebro som arbetar för att skapa platser där musiker och dansare kan mötas. Örebro Läns Folkmusikförbund och Felan, är två av dem som jag själv tillhör.

Tack alla ni som engagerat er i arbetet med att skapa en fantastisk vecka fylld av folkmusik här i Örebro, med glada möten, dans och konserter! Tack ni glada spelemän & kvinnor som jag fick spela tillsammans med, och för de nya låtar jag lärt mig. Jag spelar gärna mer med er. Ja och tack Ola Bäckström för din sköna konsert!

Länk till Felan och information om veckan som varit

http://sites.google.com/site/zorn2011/information/program

http://www.felan.se/