Porträtt

Människomöten är bland det allra finaste med att arbeta som frilansfotograf. Kunden beställer till exempel ett reportage, ett gäng symbolbilder, eller ett porträtt på någon speciell person. Ibland har kunden mycket specifika önskemål, och ibland har jag fullständigt fria händer. Det är spännande oavsett, för oftast är det en överraskning för mig vem det är jag ska möta och hur miljön och ljusförhållandena ser ut väl på plats. Även om jag har en skiss i mitt huvud av vad jag vill fånga, så blir det oftast överraskningar. Jag uppskattar utmaningar och att se möjligheter. Bra bilder går att skapa och fånga i alla sorters miljöer och ljus. Men hur resultatet blir beror förstås på hur stor frihet, och vilka möjligheter man får som fotograf för ett uppdrag.

När det gäller porträtt är det oftast så att jag ska kontakta personen ifråga, finna en tid vi kan sammanstråla, på lämplig plats och inom tidsram för leverans innan kundens deadline.

Det finns så många spännande människor att möta, historier att lyssna till, berättelser och personligheter att fånga. Det gäller att kunna vara lyhörd både på kundens önskemål och personen som ska porträtteras. Jag måste ju kunna leverera en bild som helst båda kan bli nöjda med. De flesta jag fotograferar eller porträtterar är helt vanliga människor som är mer eller mindre ovana (många även obekväma) framför kameran.

Som den här mannen jag träffade för någon vecka sedan. Jag ringde och bokade träff en torsdag morgon, och mötte honom i hans röda stuga strax utanför Örebro. Jag hade med en blomsterkvast så som kunden beställt, och som ska synas på bilden tillsammans med mannen. Bara en enda bild skulle levereras. "Liggande bild med porträtt på mannen med blombukett", är allt jag behöver veta enligt kunden.

Vi möts inne i stugan en kort stund. Eftersom tiden finns och jag har möjlighet, vill jag möta mannen innan jag tar fram kameran. Det blir ett ganska kort men trevligt och öppenhjärtligt samtal. Han berättar om hur det kommer sig att han ska posera med blomsterkvasten och varför han blivit intervjuad. Vi pratar om möjligheter och svårigheter i vardagen. Glädjeämnen och sorger. Kärlek, familj och boende. Sedan vandrar vi genom trädgården och letar efter fint ljus. Pratar om hur olika fotografer arbetar och om livsdrömmar. Innan jag åker därifrån får jag en vänskaplig kram. Vi har haft en trevlig stund tillsammans när vi skapat det här porträttet.

Trots att det är mindre än en timma sedan jag först hälsade på honom, vet jag vad just den här mannen tänker om sitt liv. Vad han drömt om och vad han drömmer om ... och jag vet också varför han har en blomsterkvast i sin famn. 

Han tycker dock det räcker med uppmärksamhet nu och får vara anonym på min blogg (även om jag får visa hans bild). Han och alla andra underbara människor som jag möter i mitt jobb, är en av anledningarna till att jag älskar mitt jobb som fotograf!