Ordets makt...

Jag funderar mycket kring ord. Deras makt, och respekten inför dem... eller den obefintliga respekten för dem.

För om du verkligen tänker efter så har orden en oerhörd kraft. Ja de kan verkligen förändra din värld fullständigt.

Du får som liten höra att du är älskad, eller till besvär. Dina föräldrars liv skulle varit så bra om du inte fanns, eller var ingenting innan du kom till dem... som en guldklimp och gjorde dem fullkomliga. Fula ord från vuxna och barn kan ge dig allvarliga men för livet. Få dig att förlora självkänsla och tron på din egen förmåga. Tro att du är ful eller bara helt fel. Jämnt. Eller så får du höra att du är duktig, och fin som du är. Att det var ett gott försök även om det inte gick så bra, och att man blir bättre av att träna... vilket får dig att känna dig stolt över det du faktiskt klarar och nyfiken på att lära mer. Kanske får du höra att du kan bli vem du vill och göra vad du vill, bara du är tillräckligt nyfiken och tränar tålmodigt. Det är klart att du formas av orden! Det är klart att du känner deras kraft, när de riktas mot dig.

Ord har läkande kraft. Och ord kan skrämma eller till och med döda. Ord kan förändra hela vår verklighet på ett ögonblick. På gott och ont. Ord upplyser människor dagligen i olika frågor. Orden får oss att bli duktiga och utvecklas inom våra olika intressen och yrken. Om orden kommer från dem som vet mer än oss, kan orden vi hör och läser i böckerna få oss att bättre förstå vår omvärld och människorna i den. Vi kan få nya idéer av att inspireras av andras erfarenheter och uppfinningar. Vi kan sprida vår egen kunskap och våra erfarenheter. Vi kan också luras att tro på vad som helst. För dem som vet hur man använder orden kan man luras att köpa saker man inte vill ha, eller bli med i en sekt eller grupp människor som lever i en förvrängd värld. Vi kan luras att se något som någon sjuk ser, om denna person har förmågan att förmedla denna känslan med sina ord och vi är känslomässigt instabila eller upprörda. Ord kan vara kritiska och ifrågasättande, och få oss att ändra åsikt i en fråga på bara några minuter om ämnet och orden är väl valda och övertygande.

Vi kan dela våra egna tankar och funderingar. Dela våra erfarenheter och kunskaper med våra medmänniskor. Lära andra genom att använda våra egna ord, genom att berätta eller skriva ner dem.

Ord kan få oss att bli fullkomligt lyckliga. Och ord kan förstöra oss, för resten av våra liv.

Jag ser hur respekten för orden och deras kraft upplöses mer och mer. Fler och fler människor menar inte längre vad de säger. På skolgården ropar barn fula ord till varandra. Många gånger vet de inte ens vad de betyder. Vad är ett svärord? Vad är ett könsord? Vad är en kränkning? Finns det orsaker som vi bör ta till oss, för att fundera på om vi verkligen måste släppa ut de där otrevliga orden ur vår mun. Första gången är de kanske spännande för en del att prova i sin mun, men betyder de något den hundrade gången? Har de förlorat sin kraft och "smutsar" istället bara ner vår gemensamma omgivning med sin närvaro?

Bryr vi oss om vad orden gör mot oss?

Jag HATAR korv!
Personligen är det inte mycket jag hatar. Hat är ett starkt ord. För mig lika starkt som mord ungefär. Kanske måste den som hatar en korv vara vegetarian och vara så upprörd över att djur dödas, så att hatet sitter i att ett djur dött och måste bli en sorglig korv. Jag kan inte komma på en enda maträtt eller ingrediens att hata. Jag kan känna avsky, eller tycka något är vidrigt eller äckligt att äta (typ soppa med simmande koögon i) men hata?!

Svordomar är en fråga för sig. Vuxna svär högt och lågt nu för tiden. Det är lite olika hur mycket, beroende på vilka människor man rör sig med. Religiösa kretsar klarar sig lätt undan, medan det bland övrig befolkning både kan vara vanligt och ovanligt. Men varför svär så många barn redan i lågstadiet? Vet dom var svordomar har för bakgrund och varför man svär? Funderar ingen över det faktum att om man använder vissa ord dagligen så förlorar dom sin kraft?

Om vi använder fula ord hela dagarna så förlorar de både sin innebörd och sin kraft. Till vems glädje? Nu för tiden är det väl inte en enda människa som ropar "shit!", som tänker på att de egentligen ropar ut en "bajskorv". För hundra år sedan betydde det att man kallade på djävulen, när man sa jävlar.  Man "missbrukade sin guds namn" när man sa "Herregud". Men nu för tiden är det nog starkare att skrika "JÄRNSPIKAR" om man slår sig på tummen, än att använda en riktig traditionell svordom.

Varför har det blivit så här?
Vill vi verkligen att orden och språket ska fortsätta att utvattnas?

Jag går vidare i tanken. I att säga/skriva saker som man inte menar eller står för.. 

Jag har många vänner och bekanta. Det finns de som är mig likasinnade och andra med åsikter och värderingar som inte stämmer med mina. Jag tycker det är spännande att höra hur de tänker och varför de har valt att tycka som de gör. Jag har upptäckt att en del av dem säger saker som de egentligen inte menar. Det är först när jag frågar vad det är de egentligen säger, som det kommer fram att de "bara sa så", för att uttrycka frustration eller ilska. Menar du verkligen att ..., säger jag. Nej, det menar jag ju inte egentligen, jag ville bara uttrycka...

Men varför inte istället säga och skriva det man verkligen menar?

Det behöver inte bli fler ord eller ta längre tid att säga. Man väljer bara ord som man står för helt enkelt. Blir det helt fel ord som skuttar ur munnen på en, kan man ju faktiskt också uttrycka en ursäkt eller förklara sig. Ja i alla fall om inte alla närvarande är införstådda. 

Jag ser också en mycket otäck utveckling. Det är att när man möter människor oftare över en mobiltelefon eller internet, istället för öga mot öga... då kan man börja tycka och skriva både ord och meningar som man varken menar eller skulle säga till varandra i verkligheten. De har liksom förlorat sitt värde. Det blir också lättare att tycka saker, eller kommentera främmande människors tankar. Det är lätt att glömma att det är många som läser inlägg och kommentarer på till exempel bloggar, facebook och forum. Människor man inte vet något om. Det är lätt hänt att trampa i klaveret förr eller senare, hur vänlig man än är. Ibland kan konversationerna spåra ur, för att man inte känner varandra personligen. Man vet inte vem man talar till. Riktigt illa kan det bli om man har motsatta åsikter i en fråga. Om tonen blir hotfull eller rå. Kanske känner man sig anonym och som "en i mängden" när andra redan skrivit otrevligheter. Inser man att varje enskilt ord kan såra eller skada då? Bryr man sig? Eller är det just vad man vill? För det finns människor som verkar gilla maktkänslan som de hårda orden innebär. Att ha makten att med ord kränka och trycka ner någon, och dessutom kanske med en känsla av att man kan vara anonym ... och inte behöver stå för dem i verkligheten?

Det där sista jag skrev om nu, det kan jag inte alls förstå mig på. Att hota eller skrämma vänner eller främlingar, bara för att man har tillgång till orden. Så meningslöst.


Jag vill fortsätta att tycka att vårt språk, våra ord och dess kraft är värt att vårda. För vad har vi för framtid om vi inte längre bryr oss om orden och hur de påverkar oss och vår omgivning. Jag vill att våra kraftord ska få fortsätta vara just kraftord, och jag vill att vi ska visa dem och varandra respekten att uttrycka dem när vi vill säga något av vikt och som förstärker våra känslor och det vi menar.

I många världar är det vanligt med ironi nu för tiden. Man säger en sak och menar tvärtemot. Men att säga till någon skämtsamt "Fan, vad du var ful idag då!" även om man inte menar det, är faktiskt inte särskilt roligt. I alla fall inte i min värld. Det här är numera ganska vanligt, och oftast sägs det inte alls med några onda avsikter. Men jag tycker det är sorgligt, om det är kul i din värld. För om du är van att säga otrevliga saker till dina medmänniskor, men mena något annat, då kanske du en dag säger något sådant till en främlig. En person som inte känner till din jargong. Då kan du plötsligt börja såra, oavsiktligt... och även om det verkligen är kul både för dig och den som hör det, så tror jag att orden någonstans landar i den som det riktar sig till. Även om denne person inte bryr sig.

Ord HAR makt. Massvis med makt. Och jag hoppas att vi är fler som funderar på vad vi vill säga, vilka ord vi använder och till vem vi riktar dem.

Jag önskar våra medmänniskor och våra ord mer respekt!

*