Fantasimålning ...

Ikväll så har min stora tös, målat mig i fantasin. 

På fritids har hon skapat sig sin egen färgpalett. 

Den är ett enkelt papper som hon målat glada prickar på, 

med färgpennor och tillklippt form för då blir målningen så lätt. 

Med pensel mjuk och helt perfekt, 

startar hon sitt sminkprojekt. 

Först så får jag önska, vilket djur jag helst vill bli. 

Omsorgsfullt får jag sen njuta, av en tös som mig bemålar. 

Hennes varma blick först granskar mig med mun på sned, 

sen blandar hon sin färg alltmedans hennes ögon strålar.

Hon blandar sina färger till en alldeles perfekt nyans, 

jag ska ju bli giraff så det blir gul färg med orange. 

Hon för sen penseln flyktigt över anletsdrag, som i en vals. 

Bruna fläckar noggrant sprids på öron, kinder och min hals. 

Mjuk är penseln mot min hud och underbar är dotterns målning.

Tänk att efter denna färd så krävs det inte alls nå´n tvålning.

Så när jag väl är färdig som giraff blir jag ett lejon gult ...

och tänk med fantasibemålning, kan det aldrig någonsin bli fult!

Ja tänk så härligt kreativa flickor som vi har. 

Att deras vänner gillar påhitt, ja det är underbart. 

Men jag undrar när vännerna blir för stora för fantasi? 

Snart vill de kanske bara göra TV-tittar koreografi.

Att vara 8 år för fantasilek är okey 

... men går det lika bra när man är nio eller kanske tio säg?

Jag hoppas många mammor och pappor bejakar sina barns lekar i fantasin ... och att de inte måste skynda sig till konsumtion och praktisk verklighet. För än förgylls vår värld till svindlande nivåer av barnens kreativitet. De bygger älvfällor, blir till prinsessor, detektiver och ballerinor. Vi bjuds på modeshower, dockteatersagor, blir bjudna på café och påhittiga äventyr ... vi har så roligt så. Vardagen blir fantastisk rik på innehåll, med en levande fantasi ... och tänk det kostar ingenting att vara rik då!

Min vinterväg ...

Nu blåser vinden hårt i mörka träd

flingor virvlar på min vackra väg

I skymningsljuset rör sig svarta stammar

och framför mig är marken täckt av snö.

Och kölden biter hårt i kinden

men skön är känslan inuti mitt bröst

Hemma väntar mig små varma famnar

som vill se mig i mitt öga

och som vill somna till min röst.

Fotograferat under lång exponering och med kameran i rörelse. Jag har rört kameran åt många håll under exponeringen vilket skapar en diffust förvirrande rörelse i trädens grenar. Dikten passar till melodi av Anna-Lotta Larsson.

Återseende ...

Jag vill berätta för er om en speciell bild. Den har för mig vuxit sig stark och berättar många olika historier för mig, på en och samma gång.

Det hela började med att LäkemedelsVärlden (en av mina återkommande kunder) ringde mig och frågade om jag ville göra ännu ett jobb för deras huvudartikel, denna gång på temat "Åldrande". Självklart ville jag det. Det skulle bli en omslagsbild samt 6-8 sidor inuti tidningen på samma tema. Jag började förstås genast skissa på idéer och fundera på vem som lämpligen skulle kunna tänka sig att ställa upp som modell för mig. Jag behövde en riktigt gammal person. Samtidigt som jag fick "napp", i form av en härlig dam i 85 års åldern insjuknade bägge mina döttrar i streptokocker. Alla vet att jag inte bör klampa in hos gammalt folk med en sådan sjukdom. Nu gällde det att komma på en alternativ plan. 

Så jag började fotografera och laborera med mina sjuka döttrar som modeller, tillsammans med min egen hand, i vårt kök. Jag skrynklade huden på handen och provade olika idéer och miner, ljus och kombinationer av barn och rynkig hand. På denna exponering såg jag till att min dotter höll i min hand så att den blev ordentligt skrynklig. Jag fotograferade många varianter där på kökssoffan vid köksfönstret. Denna bild valde jag att jobba vidare med i photoshop. Jag jobbade med kurvor och kontraster, solarisationer och jobbade i lager. Parti för parti. Jobbade med att få min hand att bli riktigt gammal och med att skapa ett speciellt konstnärligt uttryck. Jag vet inte om du någonsin suttit i min situation och arbetat med en bild, men vissa bilder har en egen vilja. Det gäller att finna den rätta vägen för att nå dess bestämda mål och arbeta lyhört på vägen. Ibland lyckas man, ibland inte. Här någonstans var jag till sist framme vid bildens slutmål ... och det är många långa timmars arbete innan jag nådde fram hit. 

Jag tycker så mycket om min bild, både i färg och i svartvitt. Den kan vara bred eller beskuren på olika sätt, men det var hit den ville komma. Jag kan titta hur länge som helst på min bild av flickan och den gamla. 

Det var nervöst att sända bilden till min kund, som bad mig beskriva den över telefon, men det kändes mer eller mindre omöjligt. Eftersom jag verkligen älskar bilden var jag också lite nervös för reaktionen, men hon ringde och sa att redaktionen jublade ... och det är väl den bästa reaktionen som går och få av en kund. Den fick bli omslagsbild ... och i tidningen blev det bilder på den vackra 85-åriga modellen, som tordes träffa mig innan tidningens deadline.

Jag är med i en förening vid namn Nordic Delight, med ambition att stärka samarbeten mellan entreprenörer och konstnärer  "på tvärs över Norden"(se mer på hemsidan: www.nordicdelight.eu )

Under sommaren 2009 hade vi (ca 100 Finska och Svenska konstnärer och designers) en samlingsutställning i Nora bryggeri. Gemensamt tema för utställningen: Återseende- Second Sight. Förutom våra egna alster uppmuntrades vi att delta med en 40x40 förstoring på temat. Jag valde att beskära min älskade bild, för den stämde så väl in på temat. Jag ser en ung och en gammal människa mötas och förenas i en kär gest. Det finns värme men också sorg och dramatik i bilden. Är det något de varit med om, eller är det den åldrade som vet att det oskuldfulla barnet kommer få vara med om mycket jobbigt framöver? Jag talade med många personer som besökte utställningen, och många fastnade en stund framför bilden. Jag frågade vad de såg i bilden, och där fanns många äldre som associerade till finska kriget och krigsbarnen. 

Själv ser jag även hur det känns att betrakta ett barn som växer. Om du varit med tillräckligt länge hinner du lära känna ett barn som växer och blir vuxen ... men hur stor den där människan än blir, kan du fortfarande skymta det där barnet inuti honom eller henne. Ju äldre jag blir, dessto oftare händer det mig själv. För mig ser den här gamla kvinnan även sig själv som barn, när hon betraktar och håller om den här flickan (som kanske är hennes barnbarnsbarn?). Att flickan håller så ömt och hårt i den åldrade handen betyder också flera saker. De flesta av oss vet (eller kommer få uppleva) hur det känns att förlora en älskad vän eller familjemedlem. Hur gammal än personen är, så vill man hålla i dem så ömt men hårt. Samtidigt finns det ett lugn i flickans blick. Hon är inte rädd.

Hennes sätt att hålla i handen ger mig en känsla av att hon håller i sig själv som både ung och gammal. Hon håller hårt och kärleksfullt om sig själv bortom tiden ... och det känns både lite vemodigt och mycket vackert. 

Återseende

Åter seende

Åter se ende

Återse ende

Åt er seende

Åt er se ende

Återseende

Konstgranar ...

 Så får ni se den sista granen från Krämarens granutställning och det är en gran av Petra Svanbäck!

Petra Svanbäck arbetar med illustrationer i sitt företag "Fiskrens design". Petras gran är en traditionell plastgran fylld med fiskrens design-illustrationer som pynt. Förutom dekorativa hängande pappers-illustrationer finns även polkagriskäppar i passande kulör. Stjärnan är skapad av vadderad gul textil. Nedanför granen ståtar ett glatt gäng med tomtenissar, i vikformation. Associationen är förstås de gamla spiselkrans-dekorerna av papper, med spegelvända motiv.

Jag tycker mycket om Petra Svanbäcks illustrationer, alla med unika karaktärer. Jag upplevde granen som just en reklampelare för hennes produkter. Vik-tomtarna förstärkte känslan av en gran på ett affärscentrum. Med tanke på de andra granarnas stilar och uttryck valde jag därför att presentera Petras gran som just en PR-gran i butik. Ljuset är "rakt på" precis som i en galleria. Fullständigt avslöjande och utan hemligheter.

Tomtarna i nederkant var dock lite för få för att klara denna symmetri. En ful nederkant på väggens ena sida blev tydlig utan tillräckligt många tomtar och bilden kändes ojämn i sin komposition utan några extra tomtar. Jag valde därför att "lägga till" lite tomteveck i photoshop för bästa harmoni (jo, jag har alltså "fuskat" lite). Hade vi haft tid och ekonomi hade Petra lätt kunnat ordna längre dekorationstomtar, så detta hade kunnat vara helt korrekt antal vik-tomtar på bilden (vilket känns lätt förlåtande för mitt tillägg). Jag tycker att bilderna på Petras gran fungerar som planerat (särskilt bredvid de andra granarna). Bilden utstrålar köpcentra, precis som jag vill ... även om jag kan känna att det är något som saknas för att jag ska vara riktigt nöjd. Inser att det är stämningen jag inte är riktigt belåten med, men målet var ju inte heller att skapa en mysig stämning ... så jag får vara nöjd då. Rakt på, helt enkelt.

Titta gärna in på Petras hemsida där ni får se fler av hennes busiga karaktärer!
www.fiskrens.com

Konstgranar ...

Ja så var det dags att presentera Lena Attar-Larssons gran. 

Lenas gran talar verkligen tydligt om vad den vill oss. Den berättar om alla familjer som inte får till en sådan där jul som vi alla drömmer om. Den berättar om dem som istället tillbringar sin jul som oroade själar, där alkoholen förstör familjelyckan. På toppen tronar det lysande korset. Finns det hopp? ... eller är det någons undergång som nalkas? Är det en stilla bön för dem som ingen ser, som tronar på den alkoholstinna granen? Är det symbolen för den högre makten som ser dem?

Lenas gran är stark ... och hennes avsikt var aldrig att den skulle bli vacker att beskåda. Den vinner kanske inga skönhetspriser ... men är den som berör mig mest. 

Granen vill påminna oss om att många genomlider förskräckliga jular. Jular med misshandel, hunger, kyla och gräl. För oss som har det fint och njuter familjefrid, julklappar, kärleksfulla tankar, handlingar och god mat i överflöd ... kan det vara nyttigt att påminnas om detta. Har vi tillräckligt lyhörda ögon för att upptäcka de utsatta barnen, som kanske trippar på tå av rädsla för slag och dessutom får omhänderta fulla föräldrar på sitt jullov? Granen berättar även om de utsatta och ensamma, som kanske inte har någon att fira sin jul med. Ja, den berättar även om dem som kanske inte har något hem att fira den i. Kanske tillbringas julen ensam utomhus med en flaska sprit? Hur viktig är alkoholen för oss vuxna? Hör den verkligen julen till?

För egen del blev julen "vit"(=alkoholfri). Inte på grund av Lenas gran och inte för jag bestämt mig för det. Det finns helt enkelt inte med något alkoholsug på min jul ... t.o.m glöggen glömde jag bort helt, den har jag inte ens öppnat korken på, trots att jag köpte mig en flaska lagom till första advent. Julmust, vatten och te med honung och mjölk var vad jag njöt av att dricka till julen.

Så lite tankar vid fotograferingen. Som ni ser ville jag förstärka känslan av mörker och dramatik i Lena Attar-Larssons gran. Jag valde ett ljus riktat lågt nedifrån sidan för att skapa skuggor och för att få flaskorna under granen i fokus. Bildbehandlingen förstärkte känslan. Ölburkarna som dekorerar granen syns inte på långt håll ... men kommer man närmare så blir katastrofen tydligare. Det är en gran som vattnats för lite, med mycket fallande barr som följd. Att sätta "krus" på ölburkarna tycker jag var en kreativ idé som förstärker associationen kring att en del vuxna tycker att ölen "liksom är grejen med att fira något".

Jag hoppas att Lenas gran fick åtminstone några människor att fundera på hur deras jul ser ut och vad de har för relation till alkohol. För sin egen skull ... men framför allt för barnens skull.

Kan du fira jul utan alkohol, eller hör den till?