Barn, teknik och virtuella världar...

Igår läste jag en intressant artikel i DN. Den handlar om barnet, "paddan" och pedagogiken. Jag känner igen mig i skribentens tankegång, och vi har liknande tankar i vår familj... även om vi ännu inte äger någon "padda".

Jag är uppvuxen utan TV och dataspel, medan maken fick spela spel och se på TV rätt obegränsat under sin uppväxt. Vi har insett att våra döttrar behöver ta till sig tekniken, och utnyttja dess möjligheter... samtidigt som vi vill se till att de inte blir stillasittande och glömmer hur man leker och lever i verkligheten.

Jag försöker se det positiva och kreativa med spelen och tekniken, trots att jag egentligen helst ser barnen pyssla med annat. Uppriktigt sagt har jag varit mycket motvillig till både dataspel och TV över huvud taget. Men samtidigt vill jag att de ska bli barn av sin tid, och inte hämma dem på grund av min rädsla för att de ska välja TV, teknik och data före den verkliga världen. Jag ser hur tekniskt begåvade de redan är, hur mycket förvärvad kunskap som utvecklat dem... och att barnens kreativitet går igång på andra varv genom spelen och program de följer på webben. Ja, när jag ser deras utveckling, då känns inte dataspelen och tekniken som ett särskilt stort bekymmer eller hot egentligen. Visst får vi se till att barnens tid vid dator, mobil och TV inte blir för stor, så att andra verkliga saker och lekar har en stor roll i deras liv, och att annat inspirerar och förgyller deras vardag. Jag vill inte att de bara pratar och fantiserar om sina virtuella världar. Jag vill inte att de tjatar och längtar till TV och dataspel all sin lediga tid. Men jag ser inte tekniken och utvecklingen som ett så skrämmande hot, som den kändes för mig för några år sedan.

Intresset för virtuella världar och hur man utvecklas och roar sig i dem, har ju även påverkat barnens pysslande och skapande. Jag ser hur smarta lösningar de utvecklar av inspiration de fått av program och youtube-filmer. Hur de googlar sig till instruktionsvideos och tar till sig information på olika främmande språk, för att skapa egna idéer. Hur deras engelska blir bättre av att se och höra engelskspråkiga program, spel och filmer.

Sommarens besök vid Alvastra klosterruin blev otroligt intressant för barnen, och gav dem inspiration till både uppbyggnad av en by i Minecraft och ett fördjupat intresse för modeller, arkitektur, arkeologi och historia. Fram med mobilkamera och anteckningsblock, för att ta med hem till inspirerande skapelser i både den virtuella världen och i form av pysselprojekt. Virtuella världar kan ge inspiration till skapelser i verkligheten och den verkliga världen kan ge inspiration till virtuella projekt. Ena tösen fick i uppgift av slöjdfröken att skapa en 3D-skylt. Hon valde att skapa ett Minecraft-ansikte i 3D, som blev en väggdekoration.

Vi tittar inte mycket på TV-utbudet alls i vår familj... men bl.a. Kunskapskanalen rymmer mycket intressanta program både för vuxna och barn. Hos oss blir det gärna program om ekologi och miljö, främmande kulturer, konst, historia, arkeologi, astronomi och psykologi. Vetenskap och forskning. Eftersom de flesta av dessa program har engelskspråkiga programledare blir det mycket god träning i engelska dessutom. För mig är det en gigantisk skillnad om barnen ser tre timmar teknik & vetenskapsprogram, eller två timmar "Bratz-film".

Jag är övertygad om att barnens tekniskt förvärvade kunskap i kombination med kreativa hjärnor, kan ta dem långt. Det blir tydligare och tydligare för mig. Och så länge vi ser till att de också får prioritera att leka med kompisar, springa i skogen, spela instrument, läsa, skapa med händerna och bara vara... så ska vi nog inte vara så rädda för tekniken och de virtuella världarna.

Istället får min rädsla handla om att vi inte kommer kunna kontrollera allt VAD de ser och tar till sig över internet, dataspel och TV. Så vi pratar mycket med barnen. Vilka spel och filmer är okey att sätta på? Varifrån kommer informationen som man läser/ser? Vi manar till försiktighet, både med vad man klickar på, säger i sociala medier och vad man delar med andra. Vi får vara uppmärksamma på vad de kikar på och prata om det med dem. Vad man klickar på eller inte klickar på. Hur man hanterar sin mobiltelefon och när man bör ha den framme eller undanstoppad. Påslagen eller avstängd. Om de inte får träna sig i att hantera vardagen med tekniken kommer det bara bli svårt senare när föräldrar inte kan påverka. Läxor före TV-spel. Att kunna ha med mobilen utan att ha den i handen med något som "blippar" till varannan minut. Att sätta sig och läsa i soffan när man kommer från skolan istället för att slå på TVn.

Jag tänker också på strålning och gifter som barnen utsätts för på ett helt annat sätt än tidigare generationer. Hur påverkar det våra barns psyken och kroppar att ständigt vara uppkopplade med teknik och plast i fickan, knät eller vid örat? Och sedan är det en annan "femma" att jag som miljökämpe vill att vi tar oss en rejäl funderare över vilka tekniska prylar vi egentligen behöver. Prioritera genomtänkt. Ett av skälen till att vi inte har några "paddor".

Vi får hantera rädslan för vad sociala medier och annat kan göra dem för skada. Vilka förebilder och förvrängda idéer de kan få, av varierade källor och reklam. Vi försöker lära dem att vara försiktiga och inte tro på allt de ser och hör. Än så länge har vi ganska stor koll på det, men jag anar det blir svårare och svårare ju större de blir.

Så vi väntar med facebook, spel och "grupper" som vi inte vet tillräckligt mycket om eller anser olämpliga, även om barnen har kompisar med konton, och som spelar och deltar i allt möjligt... som vi ännu inte godkänt. Alla föräldrar sätter sina egna gränser och regler för vad som är okey, lämpligt eller olämpligt.

Det finns fördelar och nackdelar med teknik och den virtuella världen, precis som allt annat här i verkligheten. Tekniken har enorm pedagogisk potential, även om den också kan te sig skrämmande på många sätt. Vi måste vara kritiska förstås, och se till att barnen använder tekniken på ett bra sätt. Hamnar i positiva och kreativa virtuella världar. Och om de är otäcka fundera på vad barnen lär sig av dem.

Vi måste framför allt lära våra barn att visa respekt både för sig själv och för andra.
Ja, och just det gäller ju både i den virtuella världen...
och i verkligheten.

*

Jag fann tyvärr inte hela artikeln på internet, men här är en länk till inledningen:
http://www.dn.se/livsstil/reportage/barnet-paddan-och-pedagogiken/

Frisering ...

Bildreportage för bok om kreativa kvinnor. Frisören Maria tar sig an Lovas hår och ger henne nya och fler lockar:

Måla med smaker ...

Igår kväll var det dags igen för tisdagens kreativa kväll med de vuxna funktionshindrade och förståndshandikappade. I vår leder vi en kurs på ett boende i Örebro, och träffas vid 8 tillfällen. Eftersom vi anpassar varje kurs efter deltagarnas önskemål och möjligheter, så blir varje kurs helt unik. 

Då några av vårens deltagare är allra mest intresserade av att smaka på de härliga färgerna, använder vi oss av färger som inte ska skada mun eller mage. Det blir filmjölk, karamellfärg och olika glassåser av olika slag. Det är roligt att få vara med och se minspelet förändras under vår målartimma. Lakrits-såsen som är svart, är en favorit som orsakar en hel del leenden och svarta målningar. Just dessa deltagare är först lite misstänksamma över varför ingen vill hindra dem från att kladda med "färgerna", men sedan dyker de glada minerna upp ... och inte blir det sämre av att det smakar jordgubb, cola, choklad och lakrits!

Mönstren och motiven som uppstår är inte alltid medvetet skapade. Men visst blir det ibland både vackert och intressanta målningar. I lakritsmönstren ovan skymtar jag skumma figurer, och visst är det en fröjd för ögat att blanda karamellfärger i filmjölk, med cola- choklad- och jordgubbsåser på ett vitt papper. Jag förstår att deltagarna gärna vill smaka!

För dem som är mer intresserade av att måla än att smaka på färgerna blir det målning med akrylfärg. Om man har svårt att hålla en pensel eller nå papper på bordet är inte det något bekymmer. Vi målar med det som fungerar, och pappret går att fästa på en styv bakgrund som någon kan hålla upp till lämpligt avstånd. Om man har en bestämd vilja, men svårt att tala kan man välja färg genom att nicka, skaka på huvudet eller peka ... och så finns ju personliga assistenter eller teckenspråk som kan hjälpa till i vårt samarbetsprojekt. 

Och det viktigaste är ju att vi har trevligt tillsammans ... även om det förstås också är så att det blir riktigt fina alster!

Länk till Vild Vacker Vuxens hemsida ... missa inte den fina filmen på förstasidan:

http://www.vildvackervuxen.nu/

Ett av mina tidigare blogg-inlägg i år om Vild Vacker Vuxen:

http://ninahellstromfotokreator.blogspot.se/2012/01/vild-vacker-vuxen.html

Vild Vacker Vuxen -utställning 2012:

http://ninahellstromfotokreator.blogspot.se/2011/05/vild-vacker-vuxen-utstallning.html

Vild Vacker Vuxen ...

Ikväll har jag haft en kreativ skaparstund tillsammans med vuxna funktionshindrade och förståndshandikappade på ett boende i Örebro. Vi är två ledare som för första gången träffade vårens nya kursdeltagare. Eftersom deltagarna har olika handikapp, styrkor och svagheter, ägnade vi oss idag åt att upptäcka just vad som fungerar bra och vad som kanske inte lämpar sig för just dessa härliga personligheter. Det här var första gången jag var med och höll denna typ av kurs direkt på ett boende, vilket jag uppskattade. Nu känner deltagarna sig hemma och vi blir deras gäster, som kommer med material och ger dem ett kreativt avbrott i deras vardag. När de inte orkar mer, är det bara att tvätta av sig och avrunda. Då gör det inget om deltagarna har olika mycket ork, och så slipper deltagarna boka och  vänta på färdtjänst både före och efter kursen. 

Vi hade alla trevligt, och det var roligt att se resultatet ... och nu blev det tydligt för oss vad våra deltagare verkligen skulle uppskatta. Ikväll målade vi med färg på ett stort papper, och flera av deltagarna ville väldigt gärna smaka på alla härliga färger. Det är klart att de lockar till smak, där de ligger som färgglada klumpar och ser ut som små lockande godisbitar. Därför kommer vi nästa gång satsa på att måla med helt andra färger än ikväll. Det blir till att köpa glass-såser med trevliga smaker som vi kan fingermåla med! Så vi satsar på lakrits, kola, choklad och hallon-såser. Ja, nästa gång blir det alltså nya färgskalor ... eftersom blått och turkost verkade gå åt mest av idag. Det viktigaste är förstås inte resultatet, utan att vi får vara kreativa och ha roligt tillsammans. Det utvecklas både deltagarna och vi ledare av!

Nu ser vi alla fram emot nästa tillfälle, och det kommer kanske bli ännu roligare att måla, när man också FÅR äta av färgen! ... även om vi naturligtsvis måste dosera "färgen" i rimliga doser (och vilken tur att ingen av dessa deltagare har diabetes, för då hade denna idé inte fungerat förstås).

Känner du någon som passar in på vår målgrupp - "vuxen med utvecklingsstörning och/eller autismspektrum"?  Vild Vacker Vuxen (VVV) har ett fint utbud av kurser, med duktiga pedagoger och kreaktörer som ledare, som hälsar alla inom målgruppen varmt välkomna!

Här kommer en länk till "Vild Vacker Vuxen´s" hemsida, med en riktigt fin film som visar lite hur vi jobbar och hur trevligt vi har det!  http://vildvackervuxen.nu/

Nyårsmorgon

Hemma hos oss 

är det inte svårt 

att tro på älvor 

sagoprinsessor

 och andra
väsen

...

*

Klicka på bilden för att se den större

Pecha Kucha Night ...

Jag hemkom nyss från Pecha Kucha Night, Örebro. Jag hade parkerat min bil i ett parkeringshus som stängde kl 22.00 och tvingades därför tyvärr lämna Konserthusets Wirénsal tidigare än önskat. Jag kommer hem några nya människo-möten rikare, har mött en del av mina tidigare knutna bekantskaper, och har fått både inspiration och tankar av de olika föreläsarna. 

Som alltid på Pecha Kucha visas ett brett och varierat innehåll av föreläsningar, och de har alla olika sätt att presentera sig själva, sina tankar och sina valda ämnen. Varje föreläsare visar 20 bilder x 20 sekunder. Den väldigt tydligt begränsade tiden, gör presentationerna lärorika, inspirerande och intressanta ... för under så begränsad tid kan även (för dig) ointressanta ämnen vara värda att lyssna på! Om inte annat lär du dig själv något om presentationsteknik.

Det är alltid intressant att möta och lyssna på olika inspirerande människor. Som fotograf och kreatör finner jag det extra spännande med en plats där jag möter andra människor som är kreativa på olika sätt. Här får vi höra olika individer berätta om sina drivkrafter, om sin inspiration och så finns även möjlighet att byta tankar om livet, arbetsprocesser och vad som driver oss till att arbeta med det vi gör, i paus eller över ett glas innan hemgång. Självklart halkar man in på helt andra ämnesområden under samtalen, men det är ju det som är så spännande med en sådan här kväll!

Det bästa med de Pecha Kucha Night jag besökt, är att de alltid varit givande. Att stämningen är varm och avspänd oavsett om den som talar tappar bort sig eller tekniken krånglar. Det är också spännande att se bredden på föreläsarnas ämnen och deras sätt att föreläsa. Någon läser innantill efter en färdig mall. Någon pratar oavbrutet och snabbt, men hinner ändå inte få med vad de vill säga till vald bild. Andra talar långsamt och begrundande. Låter tystnaden tala till bilderna. Någon är busig, ivrig och talar med hela kroppen, medan någon annan står still och ser ner i pappret. Förutom föreläsningarna, är Pecha Kucha ett utmärkt tillfälle att bredda sitt nätverk och knyta nya kontakter.

Ikväll har jag och de andra närvarande bland annat fått fundera kring vad som är Integritet. Vi har fått tänkvärda och busiga modetips, och vet mer om dystopier än vi gjorde innan. Vi har betraktat vackra målningar till filosofiska tankar om livet. Vi har fått lära oss hur vi ska fuska med keramik, hur roliga verktyg en bokbinderska fyller sitt hus med, och se en mängd varianter av skulpturala busiga hundar kan te sig. Ja, och så har vi fått se exempel på hur bilder kan förändras i ett samarbete mellan fotograf och AD.

Att tillfället välkomnar mig att hälsa på nya ansikten och samtala lite med både främlingar och vänner, gör Pecha Kucha till en mycket trevlig stund. Så missa inte en Pecha Kucha om du har möjlighet att gå. Kanske gör du en ny bekantskap, och garanterat är det någon föreläsare som väcker inspiration eller spännande tankar hos dig!

Ja vem vet ... kanske är det du som håller en Pecha Kucha föreläsning nästa gång?

Länkar om Pecha Kucha i Örebro (jag finns med i bildspelet, när jag gjorde min presentation på ämnet "Kreativitet" våren 2011):
http://www.pecha-kucha.org/night/orebro/


http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_orebro?title=pecha_kucha_har_kommit_till_orebro&videoid=1057646

Workshop återbruk

Idag har jag hållit två workshops på Navets skola, tillsammans med elever från åk 4-9. Min förhoppning om att inspirera ungdomarna gick med varierat resultat. Några elever hade egna spännande idéer, medan några andra mest kände sig frustrerade över att resultatet inte blev som önskat eller p.g.a prestationsångest. Hur som helst fanns det ett gäng ungdomar som glatt högg in i skaparverkstan. Vissa fick fram fina skapelser som de kan använda/ glädjas över, medan andra resultat hamnade i papperskorgen. Några arbetade effektivt, tyst och koncentrerat, medans några fnissade från start till slut.

Lite busiga resultat blev det i alla fall, tex i form av en välarbetad och fin fuskpälsbeklädd häst, med stomme av plastförpackningar. En tjej skapade en rolig och fungerande plånbok av tidningspapper och tunn plast, som dekorerades med urklippta bilder. En tjej sydde glatt in alla sina föremål i handväskan i vadderade tapetpaket. Med avsikt sydde hon med hjälp av symaskin in sin mobiltelefon, film, kamera, läppglans etc i helt stängda paket (utan öppning). När mobilen väl ringer får hon kämpa med att slita upp sina paket.

Det skapades ett flertal girlanger av tapet och gamla boksidor, som dekorerades med bokstäver och text av olika slag. En kille var först oerhört frustrerad men skapade så småningom en liten ask i guldtapet och minialster av urklippta boksidor. Några sydde fina kuvert av olika tidningar och tapeter ... ja och så ville de flesta lära sig att vika askar i olika format av tapet och annat papper, och en del av dem dekorerades både på in och utsidan.

Själv hade jag inte med mig kameran, men vid tillfälle kommer jag visa några av alstren som jag själv skapat innan workshopen, för att inspirera och visa dem olika sätt att arbeta med varierade material.

Så småningom dyker det troligen upp lite bilder på Navets 7A-blogg:
http://7anavet.blogspot.com/

Kreativiteten i fokus!

Igår njöt jag av en glad dag med kreativiteten i fokus. Två vänner bjöd återigen in ett gäng väninnor för en inspirerande glad dag med sina olika kreativa projekt att pyssla med under skön samvaro. Själv fick jag i 40-års present en overlock- symaskin, som jag inte ännu provat (hur gör man?!).



En perfekt dag att ta med nya maskinen till, för att ta del av andras erfarenheter och få hjälp med trådträdning och komma igång med sömmarna. Jag måste erkänna att halva nöjet med de här kreativa dagarna, är den sociala biten. Vi åt god mat, bytte erfarenheter och tankar både kring kreativitet och annat som rör oss alla som står mitt i livet.

En rask promenad i vårvädret innan solen gick ner. Ja och så arbetade vi på med våra olika projekt förstås. Det är alltid skönt med lite olika människor som bollplank. Hur lång ska klänningen vara? ... blir den här modellen bra? ... Är det någon som förstår sig på det här mönstret?



Några virkade alltifrån mormors-rutor till sjalar, en kvinna provade sy sömmar med "gummibandstråd" och sydde sedan flera klädesplagg med "smock". Ett lapptäcke blev avslutat och flera gosedjur sömmades och virkades i olika material och tekniker. Någon lappade barnjeans, en annan sorterade fotografier och satte in i album, samtidigt som ett par harembyxor syddes. Några sydde på egna lajv-kläder och andra målade loppisramar. Själv klippte jag till delar och började sy på en lång sommarklänning ... till mig själv. Jag kom dit runt 12 snåret och kom hem 12 timmar senare, några minuter före midnatt. Månen lyste klar över en stjärnklar natthimmel ... och efter en sådan dag somnar man gott vill jag lova.



Det finns många som skulle uppskatta en sådan här dag, så låt dig inspireras och kör en liknande dag med några vänner! Vill man göra det enkelt för sig kan man ha knytkalas, så blir det enkelt och billigt att genomföra (mina två generösa väninnor stod för allt, och har alltså både lagat lunch, fikabröd och middag för ett ganska stort gäng människor. Varmt tack!). Det som behövs är annars lite yta, samt bord, stolar och några eluttag (+ ev skarvsladdar). Samla några i din vänkrets så blir det säkert en glad dag. Ett gott humör och ett kreativt projekt är förstås fint att ta med sig.

Låt kreativiteten smitta!

Det var en gång ...

Det var en gång en liten flicka som så gärna ville bli konstnär. Hennes unga moder målade vackra akvareller och deltog i en del utställningar med dem. Medan modern finslipade hemma på sina målningar,  satt den lilla flickan bredvid med penna och pensel. Fantasifulla figurer och människor tog form på papper och målarduk. Hon målade glatt på där hemma vid köksbordet bredvid sin moder. Ibland drömde hon om att få ha en utställning med sina egna teckningar och målningar.

Så en dag arbetade modern med ett verk till Länets Konst. Den lilla flickan frågade om hon också fick söka med en av sina målningar. Mamman sa att det var en rolig tanke, men att utställningen inte var för barn. Efter att ha läst igenom reglerna för antagningar till utställningen insåg dock modern att det faktiskt inte nämndes något om lägsta ålder. Därför talade hon om för flickan att de kunde försöka, liksom på skoj ... även om det nog inte var så troligt att hon skulle komma med.

Flickans alster var nog inte bättre än genomsnittliga 6-åringars alster, men kanske tyckte även juryn att det var något intressant eller roligt med det hela trots allt ... för hur det nu kom sig blev den lilla flickan antagen. Nu ringde det i telefonen, och tidningar från när och fjärran hörde av sig för att få träffa den unga "konstnärinnan". Det blev ett riktigt stort rabalder.



Så blev det vernissage, med cider och salta pinnar på Länets museum. Där höll den lilla flickan blygt mor i kjolen. Bekanta och obekanta ville förstås hälsa på den lilla konstnären och titta på hennes tre alster. Stolt men lite pirrigt var det allt att bli konstnär vid så låg ålder. En liten oljemålning i guldram köpte flickans pappa, till hennes stora glädje. Reglerna för intagning till Länets konst ändrades raskt därefter, så att inga fler små barn skulle kunna uppröra länets konstnärer. Många tyckte det var roligt att juryn valt ta med den lilla flickans alster, men förstås inte de konstnärer som inte kom med det här året.

På så sätt började sen lilla flickans konstnärliga bana. Sedan dess har åren gått. Hon har fortsatt arbeta konstnärligt och kreativt, även om vägen burit åt andra håll än hon föreställde sig när hon var 6 år. Nu ska hon snart delta i Länets konst igen, men numera som medelålders fotograf. På bilden som är med på utställningen skymtar hennes  två döttrar. Den ena av dem vill bli konstnär när hon blir stor, och tänk den flickan hade redan i somras sin första konstutställning ... en liten egen utställning med barnteckningar och målningar, på mormors bakgård.

Mamma ...

Idag fyller min underbara mamma år, och jag vill därför berätta för er om min fantastiska mamma och delar av vårt liv tillsammans. Ingen har en mamma som min!
... ja utom min fina lillasyster då förstås ...

För precis 40 år sedan firade min mamma sin 19:e födelsedag på Örebro BB. Där vankade hon i trappor med sin lilla bula till mage, i hopp om att jag snart skulle komma ut ur den. Två dagar senare blev hon mamma ... till mig. Min mormor hade en vecka tidigare fyllt 36 år.

Min mammas uppväxt var av den sort hon inte ville ge sina egna barn. Tillsammans med min pappa fick hon börja fundera på vilken sorts person hon själv ville vara, och hur hon ville vara som mamma. Först försökte de leva Svensson-liv. Jag fick en lillasyster och vi bodde några år i en vit mexi-tegelvilla i ett mindre samhälle några mil utanför Örebro.

De förstod dock snart att det inte var det liv de ville leva, och att de nog hade olika mål i livet ... så de skiljde sig och båda flyttade till varsin lägenhet inne i centrala Örebro. Vänskapen har de behållit genom åren, och båda gjorde allt vad de kunde för att jag och min syster skulle få en fin uppväxt trots deras skilsmässa. Till att börja med flyttade de till samma kvarter, så vi bara kunde springa över bakgården när det var dags att besöka pappa.

Genom åren har min fina mamma provat på en mängd olika yrken och pluggat på universitetet. Jag och min syster bodde hos mamma, men var regelbundet med pappa också. Mamma följde vi både på jobbet och fritiden, vilket har format mig till den person jag är idag. Pappa var vi hos lite nu och då. Oftast tog han med oss på naturäventyr. Även mamma tog oss ut i skog och mark. Till fjällen åkte vi alla tillsammans, och tog med oss mammas och pappas nya sambos för trevligt umgänge i stugan och i skidspåret. Hemma i pappas lägenhet täljde vi träfigurer eller lekte med asfaltskritor och tennisbollar på den asfalterade innergården. Med mamma levde vi vardagsliv, som bestod av skola, fritids och sedan fick vi följa med henne oavsett vad som var gå gång. Vi sällskapade henne bl.a. på kvällar och helger när hon startade butik och syateljé med några väninnor på 70-talet. Vi lärde oss alla sånger som hon tecknade ner när hon vis-forskade på universitetet, och följde med på fester där vi somnade till ljudet av glada skratt, fioler och sång ... under borden på mysigt lurviga ryamattor.


Vi besökte vid åtskilliga tillfällen ödehus, där mamma målade vackra akvareller medans vi gick på upptäcksfärd. Vi följde med henne på vernissager och utställningar, både när hon skapat egen konst och när hon jobbade som musei-intendent på Örebro Länsmuseum. När hon jobbade som ledare på fritidsgård, fick vi hänga med på ungdomsgården och när de skulle på hajk.

Vi hade ont om pengar under långa perioder av min barndom. Jag minns att vi under knapra tider saknade varmvatten, tvättade håret i gulsåpa och uppmanades att äta så mycket vi orkade när vi var bortbjudna. Mamma sydde alltifrån manchesterbyxor till skinnryggsäckar åt oss, både för att hon kunde, ville och det var bra för familjeekonomin. Jag minns att vi bara fick torka oss med tre rutor toapapper per besök och bara ta ett pålägg per smörgås. Det fanns ändå alltid något att äta, så vi gick inte hungriga.

Mamma uppmuntrade oss också att gå på aktiviteter som intresserade oss.



Jag ville bli konstnär och målade flitigt på precis som mamma. Jag dansade balett som liten, och senare var jag med i scouterna, spelade fiol, dansade folkdans och jazzdans. Jag var med i olika teaterföreställningar, som "Änglavakt och barnarbete", "Momo- eller kampen om tiden" och "Amatörspelen" och skapade en egen teatergrupp med några goda vänner.

Kultur och kreativitet fanns det gott om under alla år oavsett om vi hade det knapert eller lite bättre ställt. Förutom att vi fick vara aktivt kreativa och att vår mamma bejakade våra intressen, fick jag och min syster ta del av den kultur som intresserade henne. Vi har fått vara med i diskussioner om allt mellan himmel och jord genom åren.



Vi har varit barnmodeller åt hennes pojkvän, den fotograf som väckte mitt intresse för fotografi, och gav mig och min syster en systemkamera 1979. Vi har fått följa med på möhippa, bröllop, begravningar och festligheter. Vi har analyserat fotografier, konst och skulpturer på kända och okända museer och gallerier. Vi har demonstrerat emot kärnkraften, lyssnat på Nationalteatern och "Kåldolmar och kalsipper". Vi har fått gå på teater- och dansföreställningar, happenings och shower som t.ex Romeo och Julia, Svansjön, "Up with people" och"Joe Hill".



När hon mötte en ny man blev det efter några år ännu ett äktenskap. Vi byggde hus på landet. Han tog in annat fokus och kultur i våra liv, som gav oss andra och nya erfarenheter och infallsvinklar. Under de åren hade vi bättre ekonomi och reste en hel del. Vi tog bl.a. bilen till Paris, cykel-semestrade på Bornholm, reste runt med bil genom Skottland och  flög till Florida. Det var inte tal om lyxiga hotell, eller så, men fina resor med konst, kultur och spännande upplevelser. Det finns många kreativa knep för att få ner kostnader under resor. Vi var även med på kristna läger och numera fick vi äta flera pålägg på samma smörgås om vi ville. Denna man närde ett brinnande intresse för historia och politik, vilket gav oss andra erfarenheter och frågor att diskutera och fundera kring.

Min barndom och uppväxt har varit fylld av kreativitet, konst, kultur, musik, naturupplevelser och en stor dos med härliga och spännande människor!

I slutet av min tonårstid skiljde mamma sig från sin andra man. Nu hade mamma funnit sin självfrände i Sune, som hon startat Himlajorden AB tillsammans med. De blev ett sammansvetsat par, och gifte sig några år senare. De levde ett intensivt kreativt liv tillsammans, ända tills Sune dog i cancer för snart två år sedan. Tillsammans skapade de en uppsjö av kreativa alster i olika former, bland annat ett nätverk av underbara människor. Deras hem blev en varm mötesplats för människor spridda över hela vårt stora jordklot. De drev sitt företag Himlajorden AB, och fullföljde små och stora projekt av olika slag tillsammans. Jag har haft glädjen att få samarbeta med dem i ett flertal projekt. Vi har även rest tillsammans, bland annat till Ryssland och Kina! Sune gav mig också en ny bonus-familj. Hans fina barn som jag blivit så god vän med: två söner,en dotter och dessutom hans fina tidigare fru, blev vår utökade familj. Så småningom fick de respektive och barn att lägga till vår släkt, som nu blev en riktigt stor familj att träffa vid högtider.

Nu lever mamma ensam. Sune får vara närvarande på ett annat plan, men värderingar, alster och nätverket som de skapat finns kvar. Snart reser hon till Japan för att arbeta med ännu ett spännande projekt!

Min mamma har en bred och djup kunskap i en mängd ämnen som berör kultur, konst, etnologi, historia, filosofi, olika kulturer, religioner och ideologier mm.

Förutom allt detta och en massa annat som inte ryms just nu och här, har hon en alldeles unik personlighet. Hon är envis, högljudd, intensiv och har bestämda åsikter om allt och inget ... och kan lätt hålla en spontan föreläsning eller ett tal för hundratals personer och få dem att lyssna på det hon har att säga ... för hon gör det också riktigt bra! Hon är en oerhört generös och varm person. Hon är nyfiken, intresserad av andras historier och värderingar, och ibland är hon fokuserat lyhörd. Hon kan se sammanhang och tendenser, är driftig, effektiv och jobbar ständigt med spännande stora projekt. Hon inspirerar och berör människor. Ibland blir jag förstås alldeles matt och toktrött på min knasiga, envisa, intensiva och unika mor, och visst händer det att hon "trampar i klaveret" ... men det gör vi ju alla emellanåt. Ibland kan hon med sin kraft nästan förflytta berg!

Som mamma är hon i alla väder omtänksam och välvillig. Detta är något som lyser starkt oavsett om vi har det fantastiskt tillsammans eller om hon sagt eller gjort något som känns helt åt skogen.

Allt som mamma gör för mig och min syster är av välvilja ... oavsett om vi är tacksamma eller arga över det hon sagt eller gjort.

Ja, min mamma är helt unik!

Hon är också en fantastiskt stark person, och har tappert kämpat sig igenom svårigheter som barn, sin egen cancer och sin makes död. Samtidigt är hon förstås skör ... men hennes envist positiva sätt att hantera svårigheter känns ibland helt omänsklig.

Jag har kommit ur min mamma, och är i mångt och mycket som hon. Kreativiteten är kärnan i mitt liv, liksom i hennes. Vi är också olika, men jag ser helt klart att jag är hennes dotter i mångt och mycket. Vi delar många gemensamma intressen och idag kan vi samarbeta inom olika projekt. Vi kan fungera som bollplank för varandra och ibland arbetar vi tillsammans med inspirerande idéer som vi vill genomföra tillsammans. Även om vi i stort sett delar samma värderingar och idéer, så gör jag andra val än min mamma och väljer egna sätt att hantera dem på. Vad mamma tänker vet jag dock alltid. Något annat som jag och min syster alltid vet, är att mamma alltid vill hjälpa oss om vi hamnar i knipa på något sätt. Om hon kan och får hjälpa till, så gör hon gärna det i alla väder.

Min mamma är unik på många sätt ... och nu passar jag på att vara offentlig med min tacksamhet till min mamma.



Tack min kära mamma, Lena ... för att du gett och ger mig så mycket! Jag älskar dig!

För alltid din Nina

Självklart vill jag medsända en länk till min fantastiska mors hemsida:
www.lenahellstrom.se

Kreativiteten i fokus!

Två väninnor beslutade sig för att ordna en kreativ dag tillsammans med ett gäng kreativa väninnor. Trots att jag var en av dem som anlände först framåt lunch hann jag njuta av 11 timmars kreativitet i glatt umgänge! 

Det är fantastiskt inspirerande att sitta tillsammans med projekten. Några av kvinnorna var för mig bekanta, andra nya bekantskaper. Några kom tidigt och avvek efter några timmar, andra droppade in när de kunde komma ifrån jobb och familj. God mat och samtal om kreativa projekt och allt emellan himmel och jord. Vi kunde hjälpa och inspirera varandra. 

Tiden rann iväg. Jag hann inte alls så långt med mina kreativa projekt som man skulle kunna tro, men å andra sidan hade jag ju med mig en ny symaskin att försöka förstå mig på. Det var verkligen bredd på vad vi valde att ägna oss åt. Exempel på kreativa projekt som pågick: Sortera in fotografier i album, sticka raggsockor och laga dragkedja i overall. På mini-pärlplattor skapades påskpynt med pärlor och pincett. Det syddes marsvinskojor, docktäcke i lappteknik, lagades jeans och målades akvareller. En kvinna sydde sittpuff och kuddar i velour, en annan broderade och några andra vek origami. Att vi dessutom kunde hjälpa varandra när maskinerna krånglade eller projekten låste sig i bekymmer, var mycket positivt för projekten och gemenskapen. 

Fram för fler kreativa dagar!

"Pinn teckning" ...

Det är en strålande vacker vinterdag. Det gäller att komma ut innan mörkret faller ... för snabbt går det. Jag och barnen ger oss ut efter en något sen lunch, för att njuta lite snö och sol. 

Barnen åker pulka och tillsammans gör vi en teckning av pinnar i snön. Det blir en kvinna med baby i famnen och med hundkoppel till en liten hund. Vi är så gott som ensamma ute. Kanske har andra barn och familjer redan gått hem, eller så myser de inomhus i värmen. Solen närmar sig horisonten över hustaken. Himlen glöder och molnen färgas rödrosa medan mörkret tätnar runt omkring oss. Vi traskar hem rosiga om våra kinder och glada i hågen. Vi har haft en glad stund utomhus i vädret och nu ska vi njuta lördagskväll!

                                                              

Fantasimålning ...

Ikväll så har min stora tös, målat mig i fantasin. 

På fritids har hon skapat sig sin egen färgpalett. 

Den är ett enkelt papper som hon målat glada prickar på, 

med färgpennor och tillklippt form för då blir målningen så lätt. 

Med pensel mjuk och helt perfekt, 

startar hon sitt sminkprojekt. 

Först så får jag önska, vilket djur jag helst vill bli. 

Omsorgsfullt får jag sen njuta, av en tös som mig bemålar. 

Hennes varma blick först granskar mig med mun på sned, 

sen blandar hon sin färg alltmedans hennes ögon strålar.

Hon blandar sina färger till en alldeles perfekt nyans, 

jag ska ju bli giraff så det blir gul färg med orange. 

Hon för sen penseln flyktigt över anletsdrag, som i en vals. 

Bruna fläckar noggrant sprids på öron, kinder och min hals. 

Mjuk är penseln mot min hud och underbar är dotterns målning.

Tänk att efter denna färd så krävs det inte alls nå´n tvålning.

Så när jag väl är färdig som giraff blir jag ett lejon gult ...

och tänk med fantasibemålning, kan det aldrig någonsin bli fult!

Ja tänk så härligt kreativa flickor som vi har. 

Att deras vänner gillar påhitt, ja det är underbart. 

Men jag undrar när vännerna blir för stora för fantasi? 

Snart vill de kanske bara göra TV-tittar koreografi.

Att vara 8 år för fantasilek är okey 

... men går det lika bra när man är nio eller kanske tio säg?

Jag hoppas många mammor och pappor bejakar sina barns lekar i fantasin ... och att de inte måste skynda sig till konsumtion och praktisk verklighet. För än förgylls vår värld till svindlande nivåer av barnens kreativitet. De bygger älvfällor, blir till prinsessor, detektiver och ballerinor. Vi bjuds på modeshower, dockteatersagor, blir bjudna på café och påhittiga äventyr ... vi har så roligt så. Vardagen blir fantastisk rik på innehåll, med en levande fantasi ... och tänk det kostar ingenting att vara rik då!