Återseende ...

Jag vill berätta för er om en speciell bild. Den har för mig vuxit sig stark och berättar många olika historier för mig, på en och samma gång.

Det hela började med att LäkemedelsVärlden (en av mina återkommande kunder) ringde mig och frågade om jag ville göra ännu ett jobb för deras huvudartikel, denna gång på temat "Åldrande". Självklart ville jag det. Det skulle bli en omslagsbild samt 6-8 sidor inuti tidningen på samma tema. Jag började förstås genast skissa på idéer och fundera på vem som lämpligen skulle kunna tänka sig att ställa upp som modell för mig. Jag behövde en riktigt gammal person. Samtidigt som jag fick "napp", i form av en härlig dam i 85 års åldern insjuknade bägge mina döttrar i streptokocker. Alla vet att jag inte bör klampa in hos gammalt folk med en sådan sjukdom. Nu gällde det att komma på en alternativ plan. 

Så jag började fotografera och laborera med mina sjuka döttrar som modeller, tillsammans med min egen hand, i vårt kök. Jag skrynklade huden på handen och provade olika idéer och miner, ljus och kombinationer av barn och rynkig hand. På denna exponering såg jag till att min dotter höll i min hand så att den blev ordentligt skrynklig. Jag fotograferade många varianter där på kökssoffan vid köksfönstret. Denna bild valde jag att jobba vidare med i photoshop. Jag jobbade med kurvor och kontraster, solarisationer och jobbade i lager. Parti för parti. Jobbade med att få min hand att bli riktigt gammal och med att skapa ett speciellt konstnärligt uttryck. Jag vet inte om du någonsin suttit i min situation och arbetat med en bild, men vissa bilder har en egen vilja. Det gäller att finna den rätta vägen för att nå dess bestämda mål och arbeta lyhört på vägen. Ibland lyckas man, ibland inte. Här någonstans var jag till sist framme vid bildens slutmål ... och det är många långa timmars arbete innan jag nådde fram hit. 

Jag tycker så mycket om min bild, både i färg och i svartvitt. Den kan vara bred eller beskuren på olika sätt, men det var hit den ville komma. Jag kan titta hur länge som helst på min bild av flickan och den gamla. 

Det var nervöst att sända bilden till min kund, som bad mig beskriva den över telefon, men det kändes mer eller mindre omöjligt. Eftersom jag verkligen älskar bilden var jag också lite nervös för reaktionen, men hon ringde och sa att redaktionen jublade ... och det är väl den bästa reaktionen som går och få av en kund. Den fick bli omslagsbild ... och i tidningen blev det bilder på den vackra 85-åriga modellen, som tordes träffa mig innan tidningens deadline.

Jag är med i en förening vid namn Nordic Delight, med ambition att stärka samarbeten mellan entreprenörer och konstnärer  "på tvärs över Norden"(se mer på hemsidan: www.nordicdelight.eu )

Under sommaren 2009 hade vi (ca 100 Finska och Svenska konstnärer och designers) en samlingsutställning i Nora bryggeri. Gemensamt tema för utställningen: Återseende- Second Sight. Förutom våra egna alster uppmuntrades vi att delta med en 40x40 förstoring på temat. Jag valde att beskära min älskade bild, för den stämde så väl in på temat. Jag ser en ung och en gammal människa mötas och förenas i en kär gest. Det finns värme men också sorg och dramatik i bilden. Är det något de varit med om, eller är det den åldrade som vet att det oskuldfulla barnet kommer få vara med om mycket jobbigt framöver? Jag talade med många personer som besökte utställningen, och många fastnade en stund framför bilden. Jag frågade vad de såg i bilden, och där fanns många äldre som associerade till finska kriget och krigsbarnen. 

Själv ser jag även hur det känns att betrakta ett barn som växer. Om du varit med tillräckligt länge hinner du lära känna ett barn som växer och blir vuxen ... men hur stor den där människan än blir, kan du fortfarande skymta det där barnet inuti honom eller henne. Ju äldre jag blir, dessto oftare händer det mig själv. För mig ser den här gamla kvinnan även sig själv som barn, när hon betraktar och håller om den här flickan (som kanske är hennes barnbarnsbarn?). Att flickan håller så ömt och hårt i den åldrade handen betyder också flera saker. De flesta av oss vet (eller kommer få uppleva) hur det känns att förlora en älskad vän eller familjemedlem. Hur gammal än personen är, så vill man hålla i dem så ömt men hårt. Samtidigt finns det ett lugn i flickans blick. Hon är inte rädd.

Hennes sätt att hålla i handen ger mig en känsla av att hon håller i sig själv som både ung och gammal. Hon håller hårt och kärleksfullt om sig själv bortom tiden ... och det känns både lite vemodigt och mycket vackert. 

Återseende

Åter seende

Åter se ende

Återse ende

Åt er seende

Åt er se ende

Återseende