"Tänk om någon kunde hjälpa mig bära" tänkte jag, varpå en bil i samma sekund parkerade slarvigt vid min sida och en stark ung kille skuttar ut.
-"Vill du ha bärhjälp? ... det där ser tungt ut i snömodden!".
-"Jatack gärna!"
Nu vet ni varför jag hjälper andra så fort jag får möjlighet. Det är nämligen en god cirkel som sprider sig. Jag ger någon hjälp, och någon hjälper mig. Det är sällan man kan ge tillbaks hjälp till just den som hjälpt mig, men med tanke på hur många jag hjälper och hur ofta jag får hjälp så litar jag på att godhet och generositet sprider sig. Tacksam och glad. Hoppas ni också är med i denna vackra cirkel!
Jag försöker hjälpa mina medmänniskor varje dag, och har känslan av att jag själv blir hjälpt när jag hamnat i knipa (även om hjälpen inte alltid kommer ögonaböj för bagateller som för tunga kassar). Det är en stor glädje att kunna ge, härligt att få ge, och underbart att få hjälp när man bäst behöver det.
*
Men jag kan också överraskas över att så många passerar och ser förbi människor som enkelt kan hjälpas.
I förrgår såg jag på långt håll en man irra omkring mitt i gatan i snömodden. Han gick förvirrat rakt fram mot en snödriva, vände och gick över gatan in i en annan snöhög, och vände igen. Med tanke på att han hade en blindkäpp i handen, var påväg att halka flera gånger och gjorde samma procedur igen... var det lätt att se att en hjälpande hand vore på sin plats. Där irrade han medan 5 personer passerade innan jag kom fram.
- "Kan jag hjälpa dig någonstans? Var är du på väg?"
-"Tack, jo det vore fint! Jag ska till busshållsplatsen mot centrum, men i all den här snön har jag helt tappat bort mig och vet inte längre vad som är framåt eller bakåt!".
-"Jag hjälper dig. Du står mitt i fel gata och har gått för långt", sa jag och tog hans arm.
Femton steg senare hade han koll på riktningen.
Så enkelt att hjälpa, och så oerhört betydelsefullt och uppskattad hjälp för en enskild människa!
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar