I fredags njöt jag av Västanå Teaters fantastiska föreställning Nils Holgersson!
Jag har sett en handfull av Västanå Teaters föreställningar och alltid lämnat Berättarladan inspirerad och med ett leende på läpparna. Jag har under alla år varit förälskad i alla Inger Hallström-Stinnerboms kostymer. De är verkligen fantastiskt inspirerande. Både vackra, smarta, roliga och välsömmade. Folkmusiken av Magnus Stinnerbom är likaså alltid underbar. Scenografi och scenlösningar intressanta och smarta. Historierna har varit varierade och berört mig på olika sätt och i olika omfattning. Men Nils Holgersson träffar helt rätt som helhet. Den är stark och varm.
Det som gör just föreställningen Nils Holgersson så flödande, stark och berörande är rörelsen som skapats och hur den för historien så vackert framåt. Skådespelarnas nyanserade förmåga att med ljud och kroppsspråk förmedla olika djur och deras karaktärer och egenheter. Joel Sköld gör en fin tolkning av den bråkige gossen som under färden som växer till en redig yngling. En människa. Föreställningen är fantastiskt väl koreograferad av koreografen Jimmy Meurling, och skådespelarna lyckas förmedla alla personligheter och karaktärer hos de olika djuren som de föreställer. Vildgässen och tamgåsen. Tranor, örn, tjäder. Björnfamiljen och den listiga räven. Hur de olika fåglarna flyger. Hur de landar. Deras grupprelationer. Ola Stinnerbom har som rörelseinstruktör lotsat skådespelarna till härliga karaktärer. Evalena Jönsson Lunde, har även gjort ett fint jobb med alla masker. Leif Stinnerbom har som regissör gjort ett fantastiskt jobb, och håller ihop föreställningen på ett underbart sätt. Björn Söderbäck gestaltar på ett trevligt sätt Mårten Gåsakarl. Adriana Savin i rollen som vildgässens ledare, Akka, är en av dem jag blir mest betagen i. Jag tycker om hennes självklara sätt att styra sin flock, och den pondus hon har. Ja alla djuren är så fint presenterade med sina gester, kackel, flaxande, rumpvick, bensprätt och väsningar. Och de små gässlingarna är verkligen just små söta gäss, som försöker flyga duktigt med flocken på sina unga vingar.
Och trots att föreställningen är flera timmar lång tappar jag inte intresset eller uppmärksamheten på historien och skönheten i rörelserna en enda gång. Vid ett tillfälle lyckas de förmedla en stark känsla av att jag befinner mig ute i naturen vid soluppgång. Då befann jag mig inte längre i berättarladan utan mitt ute i underbar natur tillsammans med vildgässen och Nils - "Tummetott".
Så om ni inte redan tagit er till Västanå Teater, så uppmanar jag er att boka biljetter och ta er dit. Nils Holgersson är så eftertraktad så den kommer att spelas även nästa sommar!
Och Leif Stinnerbom har helt rätt. Det här är en föreställning som man vill se en gång till... och som många fler vill se. Jag tar gärna med mina barn nästa gång, och min pappa som intresserar sig för naturliv och fåglar i synnerhet. Och gärna alla mina övriga vänner, som uppskattar underhållning och upplevelser i form av teater, musik, koreografi och sömnad!
Jag hade i fredags gott sällskap av min kära mor och syster. Vi njöt serveringens underbara smörgåsar både innan föreställningen och i pausen. Med kärlek gjorda syntes oss... med brieost, jordgubbar, päron, skinka och alfa-alfagroddar. Och efter föreställningen fick vi en skön cykeltur i sensommarkvällen, till Selma Spa förbi Frykens strand i vackert månsken.
Varmt tack Leif Stinnerbom och hela Västanå Teaters ensamble för en underbar kväll!
Länk till inslag från svt: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/varmlandsnytt/favorit-i-repris
Länk till Västanå Teater: http://www.vastanateater.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar