Jag läser min text om att våga tro ... och tänker att jag ju samtidigt missat något väldigt viktigt.
För jag är ju helt övertygad om att alla de där spännande krafterna som omsluter oss, både påverkar oss och allt annat som existerar, oavsett om vi tror på dem eller ej. Det finns en kraft som är så mycket större än vi kan se och förstå, helt oberoende av om det finns någon mänsklighet eller ej, oberoende om vi tror på den eller inte. Den kraften kommer att finnas där och verka även när vi alla en dag försvunnit från jordens yta. Precis som den kraften verkade långt innan vi människor vandrade här.
Se vilken fantastisk värld vi lever i!
Vilken mångfalld!
Vilken skönhet!
Även om vi inte tror på något alls, så måste vi ändå förundras över mångfalden av väsen, liv, färg och form som fyller jorden och världen. Vi vet ju också att all energi förändras och ändrar form genom tiden. På grund av det är vi ju också ett med allt. Vattnet vi dricker har en gång även druckits av dinosaurierna.
Våra kroppar kommer att leva vidare i ny form när vi dött, oavsett om vi bränns till aska eller förmultnar i jorden. Vad som händer med de icke fysiska bitarna av oss, vet vi dock inte mycket om. Men vem har sagt att vi måste ha svar på allt? Kanske finns det en mening med det med? Bara tanken på hur liv uppstod en gång och hur den utvecklats är en svindlande tanke. Bara i en enda människokropp pågår så många förunderliga processer. Som förälder kan man förundras över att våra barn är en mix av två personer, samtidigt som barnet är helt unikt och har en helt egen personlighet. Var kommer själen ifrån? ... och vart tar den vägen sedan? ... och vem kan besvara frågan om ägget eller hönan kom först?
Vår mänskliga hjärna använder vi bara små bitar av, och som individer har vi olika spektrum för vad vi kan se, känna och förnimma. Den som är blind tränar upp sin hörsel på ett sätt som vi andra har svårt att föreställa oss, liksom deras fingertoppar blir känsliga nog för att lära sig läsa blindskrift. De får en annan känsla för rum, och tränar upp sina sinnen så de kan känna människors energier på ett tydligare sätt än oss som har seende ögon. Är det så konstigt då om en del människor kan känna av andra energier? Är det så konstigt att en närvaro och minnen kan sitta kvar i föremål, platser och i husets tapeter? ... eller att det finns de som känner av elektriciteten som tränger genom golv och väggar? Är det konstigare än att extrema jordnötsallergiker inte kan befinna sig i samma lokal som en jordnötspåse öppnas?
Bilderna tagna under regnig bilfärd. På den högra himmelsbilden är motivet inte manipulerat, men jag har i bildbehandlingen förstärkt färg och kontrast för att förtydliga vad jag såg. För mig liknar molnformationen en havsgud. Bilden var med i min del av Brudarnas utställning "Från hjärtat". Klicka på bilden för att se den i större format!
Vi är som individer helt unika, med personligheter och upplevelser som utvecklar oss i spännande riktningar. Det är spännande att fundera över var just jag kommer ifrån, både min kropp, min själ och min personlighet. Vad som är genetiskt betingat och vad som format mig i livet. Vad som är kärnan i just mig och vad jag gör här.
Men för att komma tillbaks till vetenskapliga bevis och tro, så utvecklas ju hela tiden tekniken och de vetenskapliga bevisen både för att tro fungerar och att det finns mycket som kan förmedlas bara med goda/onda tankar.
Det är spännande att ta del av vetenskapliga bevis av olika slag. T.ex om vattenkristaller som förändrar utseende beroende på vilka ord som uttalas och vilken musik som spelas. Om vatten bevisligen kan ändra form av vänliga/elaka ord, så kan man ju fundera på vad ord och musik gör med vattnet i vår kropp. Vi består ändå av en hel del vatten. Det kanske inte är så konstigt att vi kan börja skratta, gråta eller bli arga när vi lyssnar på olika sorters musik?
Ibland undrar jag om det är när människorna försökt förmedla och tolka krafterna, som problemen uppstår? När människor nedtecknat regler och uttalat hot och bestraffning åt människor som inte lyder dem? Det är också människor som startat de religiösa krigen. Om Gud verkligen är personlig, suckar han kanske över människans dumheter och över alla missförstånd. De flesta religioner har väl ändå kärleken som bas? Är det kanske samma kraft/Gud som alla religioner känt av, tolkat och sedan valt att förmedla med vår mänskliga hjärna på olika sätt? Jag har svårt att tro att en god Gud skulle vilja att vi förstör vår värld, andra människor och vår verklighet. Precis som det finns olika slags energi, som plus och minus, finns det bevisligen energi som inte är av godo. Den kan vi ju också se, höra och känna av, både inom oss och se runt omkring oss.
Det är spännande att läsa om forskning som handlar om tankens kraft. Det är kanske inte heller så konstigt att telefonen ringer strax efter att jag tänkt på min vän? Kanske inte heller att jag överraskar mig själv med att svara i telefon med mitt barndoms smeknamn (som jag aldrig använder), när telefonen ringer ... och det visar sig vara en släkting som normalt aldrig ringer, och som tilltalar mig med smeknamnet ännu (...och nej, eftersom vi aldrig brukar ringa känner jag inte igen hennes telefonnummer).
Det är spännande att tala med människor om allt och inget. När vi samtalar om tro och religioner, är jag mycket glad att jag haft förmånen att få samtala med så många olika människor, med vitt skilda tro. De är allt emellan ateister, kristna, buddister, muslimer och varianter av andra eller egna trosuppfattningar. Att vi har olika tro gör samtalen intressanta, tänkvärda och inspirerande.
Bilden var även denna med i min del av Brudarnas utställning "Från hjärtat". Klicka på bilden för att se den i större format!
Titt som tätt tackar jag för allt jag har, för allt vackert och skönt jag får uppleva, och för att jag är närvarande och medveten om allt underbart runt ikring mig. Jag är tacksam över att jag vill och kan försöka sprida glädje och god energi ikring mig. Vem det är som jag ibland tackar är egentligen ganska ointressant. För i mina sinnen förnimmer jag att jag får leenden tillbaks ... och oavsett om det är människor, träd, andar, Gud eller vinden som ler ... så värmer det att jag verkligen kan se eller förnimma dessa leenden.
Ja faktum är att det positiva som möter mig, gör mig själaglad!
