Tälta ...

-"Det här var den bästa tältningen i mitt liv!", utropar ena tösen när vi packat bilen och ska fara hem efter ett dygn i skogen med tältet. Ja, för visst blev det ett fint dygn. Fantastiska moln har farit över Närke-slätten de senaste dygnen. Ömsom regn, ömsom sol. Jag älskar moln och kan inte se mig mätt på dem. 

Tälta eller campa ... det har jag gjort sedan barnsben och maken gillar ju friluftsliv och tältar gärna han med. Det är klart vi ska tälta! 

Bada, plocka kantareller, blåbär, mata eld, och doppa sig i den ljumma sjön. Grilla korv över elden och packa in några bananer fyllda med choklad som får smälta i brasan innan den avnjuts som dessert ... Ja det är fint vill jag lova. Vi hjälps åt allihopa att mata elden med kvistar. Trots att det regnar och regnat finner vi torra pinnar som håller elden vid liv ända tills vi somnar.

Flickorna har med sig lite spel och en bok, ifall de vill vila i tältet medan regnet smattrar mot tältduken en stund. 

Tid i skogen är skönt för alla själar. Särskilt när jobb snart åter står för dörren. Som tur är har vi lite mer semester att njuta, även om  den sammanhängande och gemensamma  ledigheten snart tar slut. Vilken tur att vi tagit till vara på dagarna, oavsett väderlek!

Ikväll sover vi gott i våra sängar efter en natt på skogsmark. Töserna har invigt sina egna nya sovsäckar, och är nöjda med dem då sov djupt och gott i dem. 

Jag avrundar med att visa lite fina blåbär. 

Har ni sett vilka fina bär skogen har att bjuda på redan?

... det är nog mycket tack vare allt regnande vi har så mycket gott i skogen nu!

Inspiration och semester ...

Vi far runt med familjen. Tar dagen som den kommer. Bryr oss inte så mycket om väderprognoser, utan gör det vi har lust med. Ibland blir vi hemma, pysslar, läser spännande böcker eller tar en cykeltur i krokarna. Jag skissar på nya projekt och idéer som har tid att gro, syr, spelar på fiolen, njuter smörstekta kantareller till lax och sallad (vår absoluta sommarfavorit) och ser på film eller spelar något spel. 

Andra dagar sätter vi oss i bilen och far mot spännande mål. Ofta far vi till vårt smultronställe, där vi badar, grillar korv och maschmallows, strosar, bygger koja eller plockar vad skogen bjuder. Vi låter alltid lusten styra vår kosa, vilket än så länge bland annat tagit oss till Västkusten, Vättern-bad, rökt röding, ett gäng glassar på olika platser och till Falköpings ost. Vi har bott på några vandrarhem i bl.a. Borghamn, Hällekis och någon mer plats jag glömt namnet på ... och så varit till Havets hus i Lysekil. En och annan loppis har vi hamnat på, där vi fyndat något smått. 

Medan vi färdas i vår resa samlar jag på bilder. Jag inspireras och jobbar i hemlighet (jag har ju semester) med att samla in bildmaterial som ska bli grundmaterialet till den barnbok jag arbetar med. Jag har en skiss i huvudet och har påbörjat några av bilderna till boken, men behöver mer bildmaterial som stomme till de illustrationer boken ska innehålla. Jag samlar miljöer och motiv ... och utvecklar historien som klarnar mer och mer i mitt sinne. 

Jag älskar verkligen Svensk natur. Att det regnar en del gör bara våra bilfärder lite skönare (vi har ingen AC), och så slipper vi smörja oss med solkrämer. Vackra himlar och vyer som passerar är något som förgyller resorna. Vi har ofta skön musik i bilen. Blandad kompott av rock, jazz, visor, folkmusik, synth, klassiskt och även en del nostalgi från 80- och 90-talet. Tillsammans med de vackra vyerna hamnar jag "mitt i min egen film". Jo, för eftersom jag sitter helt still medan vyerna passerar till musik som förstärker känslan ... och en glad familj sitter vid min sida, är det just en skön filmkänsla jag får. "Njuta just nu i mitt eget liv-filmen". Att ibland veva ner rutan och känna doft av hav eller skog, sträcka ut min hand och känna varm, kylig eller fuktig luft mot min hand. Jo det kallar jag en "Alla sinnen-film". Släng dig i väggen 4D-film. "Här och nu"-film är så mycket mer!

Idag visar jag tre bilder från några av våra sommardagar. De berättar något om hur jag samlar inspiration, bilder och ögonblick till min bok, samtidigt som jag njuter av tillvaron och allt vi har.

Idag är bilen laddad för en ny spännande utflykt som står för dörren. Högarna med kantareller som vi plockat har inte hunnit rensas, men de får vila utspridda på kökshandukar tills vi kommer hem. Vi har plockat 4,5 kg de senaste dagarna ... och detta trots att vi inte far ut för svampens skull, vi bara skördar den när den passerar oss under våra utflykter för att njuta bad och natur.

Jag älskar min semester och mitt nu med familjen.

Min vy på livet och det vi upplever gör det bara mer guldkantat och spännande!

Porträtt

Människomöten är bland det allra finaste med att arbeta som frilansfotograf. Kunden beställer till exempel ett reportage, ett gäng symbolbilder, eller ett porträtt på någon speciell person. Ibland har kunden mycket specifika önskemål, och ibland har jag fullständigt fria händer. Det är spännande oavsett, för oftast är det en överraskning för mig vem det är jag ska möta och hur miljön och ljusförhållandena ser ut väl på plats. Även om jag har en skiss i mitt huvud av vad jag vill fånga, så blir det oftast överraskningar. Jag uppskattar utmaningar och att se möjligheter. Bra bilder går att skapa och fånga i alla sorters miljöer och ljus. Men hur resultatet blir beror förstås på hur stor frihet, och vilka möjligheter man får som fotograf för ett uppdrag.

När det gäller porträtt är det oftast så att jag ska kontakta personen ifråga, finna en tid vi kan sammanstråla, på lämplig plats och inom tidsram för leverans innan kundens deadline.

Det finns så många spännande människor att möta, historier att lyssna till, berättelser och personligheter att fånga. Det gäller att kunna vara lyhörd både på kundens önskemål och personen som ska porträtteras. Jag måste ju kunna leverera en bild som helst båda kan bli nöjda med. De flesta jag fotograferar eller porträtterar är helt vanliga människor som är mer eller mindre ovana (många även obekväma) framför kameran.

Som den här mannen jag träffade för någon vecka sedan. Jag ringde och bokade träff en torsdag morgon, och mötte honom i hans röda stuga strax utanför Örebro. Jag hade med en blomsterkvast så som kunden beställt, och som ska synas på bilden tillsammans med mannen. Bara en enda bild skulle levereras. "Liggande bild med porträtt på mannen med blombukett", är allt jag behöver veta enligt kunden.

Vi möts inne i stugan en kort stund. Eftersom tiden finns och jag har möjlighet, vill jag möta mannen innan jag tar fram kameran. Det blir ett ganska kort men trevligt och öppenhjärtligt samtal. Han berättar om hur det kommer sig att han ska posera med blomsterkvasten och varför han blivit intervjuad. Vi pratar om möjligheter och svårigheter i vardagen. Glädjeämnen och sorger. Kärlek, familj och boende. Sedan vandrar vi genom trädgården och letar efter fint ljus. Pratar om hur olika fotografer arbetar och om livsdrömmar. Innan jag åker därifrån får jag en vänskaplig kram. Vi har haft en trevlig stund tillsammans när vi skapat det här porträttet.

Trots att det är mindre än en timma sedan jag först hälsade på honom, vet jag vad just den här mannen tänker om sitt liv. Vad han drömt om och vad han drömmer om ... och jag vet också varför han har en blomsterkvast i sin famn. 

Han tycker dock det räcker med uppmärksamhet nu och får vara anonym på min blogg (även om jag får visa hans bild). Han och alla andra underbara människor som jag möter i mitt jobb, är en av anledningarna till att jag älskar mitt jobb som fotograf!

Semesterfärden ...

*

Mot okända mål

med familjen samlad

färdas vi mjukt

genom vår vackra värld.

Till toner i bilen

vi lyssnar och njuter

far med öppna fönster

på en underskön väg

Inga särskilda färdmål

vi stannar där vi vill vara

för det är vägen som är målet

på vår semesterfärd.

*

Om semester och om att bli porträtterad ...

Vi har semester. Njuter av att ta dagen som den kommer.

Barnen har varit hos mormor, medan jag och maken städat och röjt här hemma. Har fixat om i barnens rum, så att rummet ska bli mer funktionellt och samtidigt på ett sätt som tilltalar döttrarna. Har fått tag på ett förråd där vi kan få plats att förvara textilier och pysselmaterial, och där vi kan breda ut oss när vi hålls med våra kreativa projekt. Inte behöva röja ögonaböj för att behålla hyfsat städad lägenhet.

Idag har vi njutit en ljuvlig dag. Inledde med jordgubbar, mjölk, socker och brutet knäckebröd ... på  vackert, engelskt blå-vitt porslin som jag fyndat på loppis. Väderprognosen hade utlovat regn, men vi ignorerade den och for till skogs. Hoppade i sjön och traskade sedan barfota längs med den mjuka stigen och fann sommarens första skörd med kantareller. Vi plockade dem och jag bar dem i min klänning, i brist på korg eller påse ... och så fort vi kom hem njöt vi dem i en god sås till sallad och en mör biff.

En stund senare blir jag porträtterad av Astrid, från Nerikes Allehanda, på vår balkong. Jag gillar Astrid både som privatperson och som skribent, men jag känner mig ändå ovan att vara i fokus på det här sättet. Jag brukar ju vara den som porträtterar ... liksom inte stå i fokus ... utan vara den som är nyfiken och ställer frågor. 

Jag är bekväm med Astrid, men inser att jag är lite nervös trots allt. Helt bekväm i mötet och vårt samtal ... men lite fjärilar i magen inför hur resultatet ska bli. Jag vet ju att hon kommer att välja fokus i texten. Eftersom jag är van att vara i hennes sits, vet jag ju bredden på hur man måste välja infallsvinklar, både i text och på bild. Det finns miljoner sätt att porträttera och beskriva en och samma person på. 

Funderar i efterhand på vad jag sagt och vad jag kunde ha sagt. Inte på ett nervöst sätt, men mest för att jag undrar hur resultatet blir av den information jag gett henne. Vi hade ett mycket trevligt samtal där på balkongen. Jag berättade nog mycket om vad som är viktigt för mig, som beskriver mig på ett bra sätt. Funderar på om jag skulle formulerat mig annorlunda om porträttet av mig skett när jag är mitt i vardagen, istället för som nu ... mitt i semestern.

Tänker att jag glömt berätta om alla spännande fotouppdrag jag gör, och bredden på dem. Barnboken jag jobbar på. Den nya hemsidan. Om anteckningsboken som jag har med mig till skogen ibland ... för det händer ju att jag får lysande spännande idéer just när jag njuter av att göra "ingenting" bland flugor och blåbärskvistar. Om alla kreativa roliga projekt jag gör med barnen, och hur det berikar mitt liv.

Tänker att jag helt glömde bort att berätta om hur viktig musiken är för mig. 

Att sjunga, spela, komponera och improvisera. Själv och tillsammans med andra 

... och att bara njuta av att lyssna på duktiga musiker inom olika stilar.

Jag är nyfiken på vad Astrid kommer skriva när hon gör sitt porträtt av mig ... och hoppas att jag kommer känna igen mig i hennes beskrivning.

Men jag måste erkänna att jag inte ser fram emot att bli fotograferad. Fotograferingen kommer ske senare, då ingen fotograf hade möjlighet idag. 

Jag trivs helt klart bäst BAKOM kameran ... och det är mycket sällan jag tycker mig vara fin, när någon annan fotograf stått bakom kameran, med mig i fokus. Kanske tycker jag bäst om självporträtt, för jag ser mig själv ur mitt eget perspektiv? Jag väljer förstås bara en bild jag känner igen mig i, och inte någon av dem där jag bara ser tjock eller trött ut ... vilket kanske en annan fotograf tycker känns helt okey?

Inser att det är en nyttig erfarenhet för mig att vara i blickfånget ibland, eftersom jag själv utsätter andra för samma dilemma så gott som dagligen. Jag får vara i deras sits en liten stund.

Jag hoppas jag får möta en fotograf som tycker om mig. För jag vet att fotografens blick på motivet, påverkar hur bilden blir. Sedan är det en annan femma förstås, att man kanske har en självbild som inte överrensstämmer med verkligheten. Jag kan ändå tycka att jag ser trevlig och fin ut, trots ostyriga hårstrån och mina extrakilon.

För precis som skribentens val av ord i en text, påverkar hur läsaren uppfattar personen eller innehållet,  kan ett porträtt bli varmt eller stelt beroende på vad fotografen har för känsla och idéer. Och jag vet att alla människor på något sätt kan bli vackert fångade på bild.

För det handlar inte alls om att ha en snygg yta som många kanske tror,

... utan om att se vem man möter,  

och kunna förmedla det till betraktaren.

Fotografens ögon (& fotografiska stil) kommer att påverka resultatet av bilden

... på samma sätt som skribentens uppmärksamhet och känsla (& stil) påverkar texten.

Två olika intervjuare skulle aldrig skapa samma text. Två olika fotografer fångar inte samma bild. Ja och just det där är ju en av de orsaker som gör det så spännande att arbeta med text och bild! Skribenten och fotografen visar läsaren en del av sin syn på ämnet eller personen ifråga ... och just i det här fallet ska de berätta något om mig.

*