Ground Zero kändes overkligt tung. Efter en noggrann kontroll och scanning av alla besökare och deras medhavda väskor, passerade vi först genom/förbi pågående byggprojekt vid Ground Zero. Så småningom nådde vi fram till platsen med de två poolerna, som fungerar som byggnadsminne över alla dem som dog här den 11 september 2001. Poolerna liknar sten-handfat, där det ständigt rinner vatten från kanterna och vidare ner i avgrunden i handfatens mitt. Poolernas kanter är smyckade med namnen på dem som dog här. Som en slags gravstenar, eller en slags annorlunda minneslund ...
Jag är här och med ... och vill hedra alla dessa människors minne. Men även om poolerna, avsikten med byggnadsminnet, och vattenfallen är vackra, så är det något som skaver och känns fel här för mig.
För mig liknar poolerna för mycket handfat med avlopp, även om jag ser att det är vackert. Vattenfallen för tankarna till alla tårar som rinner för dem som vi förlorat, och den sorg vi känner inför det som hände här. Men även om jag förstår och kan känna även det, så skulle jag behövt något mer upplyftande. Något mindre deprimerande ... kanske för att jag vägrar att låta minnet av de förlorade falla ner i denna avgrund?
Jag inbillar mig att vi skulle ha gjort något annat i Sverige för att hedra så många oskyldigt dödade människor. De har ju redan fallit ner "från skyn". Ska de behöva fortsätta att sedan rinna längre ner? Ner och ner... mot underjorden ... avgrunden? Jag skulle vilja lyfta upp dem!
Vilken tur att vi besökte Ground Zero under en solig dag. För tack vare solskenet föddes regnbågen som sträckte sig ner mot det avloppsliknande avgrundshålet i handfatets mitt. Den blev det lilla hoppfulla och positiva, som behövdes för att jag skulle uthärda denna plats.
När jag vände mig om mötte mig denna syn. Den känns för mig lika symbolisk. Detta är ju faktiskt alla de svarta fönster, med mänskliga betraktare på insidan, som såg kaoset och förödelsen den där dagen. Alla dessa fönster som omringar den fladdrande amerikanska flaggan, symboliserar den tomhet och svärta vi känner. De upp och nedvända spröjs-korsen i några av fönster-rutorna talar sitt eget språk. Fönstren symboliserar också alla dem som dog ... och alla dem som sörjer.... och alla som låtit sina tårar rinna ner i ett handfats avlopp ...
För er som undrar över bilden med regnbågen och hur den skapats: Det är en digital bild som jag gjort i sepia-ton. Eftersom originalbilden är i färg, och regnbågar inte syns nästan alls i svartvitt, så har jag valt att visa bara själva regnbågen i färg. Resultatet är alltså en mix mellan den bildbehandlade filen i färg/svartvitt (sepiaton). Klicka på bilderna för att se dem större/ i bättre upplösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar