New York ...

New York by night ...

New York ...

New York...

NewYork ...

NewYork - red shoes...

I Februari i år var jag i New York. Här kommer "lady in red shoes" ...

NewYork ...

Klicka på bilderna för att se dem i bättre upplösning!

New York ...

Central Park, New York ...

Så mycket natur, och i så spännande kontrast till alla storslagna byggnader.

... helt fantastisk!

Klicka på bilderna för att se dem lite större.

New York ...

Jag sitter på en pizza-restaurang i NewYork, och jag har såååå svårt att släppa min kamera. Jag ser motiv överallt, och vill inte missa ett enda ögonblick!

Pizzerian har en färggrann entré, och hela den lilla restaurangen är ovanligt kreativt inredd ... i murriga färger och med mysig atmosfär. På väggarna hänger inramade gamla filmaffischer, och vid borden sitter människor och bildar vackra motiv, medan mitt sällskap hugger in på sina pizza-slices. Jag törs inte fotografera de andra vid borden just nu. Dels bör jag inte störa mitt eget sällskap med att fotografera och kränga mig ut för att prata med de andra hungrande gästerna ... och så känns det ofint att fotografera de andra gästerna när de äter.

Jag siktar in mig på den fina entrén och tänker att jag i alla fall kan ta ett kort på den innan jag börjar äta. Jag saknar något i min bild och inväntar min exponering några sekunder. Jag trycker på avtryckaren, just när jag ser två glada människor ta sig mot entrén.

Klick!

Jag betraktar glatt mitt fångade ögonblick i kamerans display, och inser att jag tycker mycket om den. Så mycket så jag kanske vill använda den på något sätt. Jag lägger ifrån mig kameran, och äter snällt upp min goda måltid, precis som mina bordskamrater. När vi ätit upp och vi reser oss, vänder jag mig mot paret jag fotograferat. Jag visar bilden och frågar om det går bra att jag använder bilden. Vi småpratar en stund över bordet. Det visar sig att båda två är skådespelare, och jag får gärna använda bilden. Jag får även ta varsitt porträtt på dem i den mörka restaurangen, innan jag önskar dem allt gott, och ger mig ut på gatan till mitt väntande resesällskap. 

Mycket munter över det trevliga samtalet, mötet och mina bilder traskar jag vidare ut i vårvädret med mitt sällskap och min kamera. På jakt efter nya upplevelser, människomöten och spännande ögonblick att fånga!

New York ...

Klicka på bilderna så ni ser dem i sin helhet, och detaljerna som inte riktigt kommer till sin rätt i för litet format.

NewYork- Frihetsgudinnan

Livet rullar på här i Örebro. Jag jobbar just nu med porträttbilder till kund som väntar. HandelsNytt har kommit ut med ett av mina porträtt, men personen jag porträtterat måste ge grönt ljus innan jag kan visa på bloggen. Nya fotouppdrag i veckan, hemtjänstjobb dag och kvällspass, kvällskurs med de funktionshindrade ... och så njuter jag helg i skogen med familjen. Vi bygger ett vindskydd och tänder en brasa vid den istäckta sjön. Efter arbetsdagen stjutsar jag flickorna till aktiviteter, tvättar och reder ut trassliga hår, hjälper till med fiol och läx-läsning ... och försöker lista ut hur fiskarna kan försvinna. Vilken fisk är det som äter upp andra fiskar, för försvinna över en natt kan de väl inte? Är det den pytte-lilla malen Malin eller den glupska "Musse-Pigg" med misstänkt stor mage? Städar, dammar, viker tvätt och försöker hinna andas mellan varven. En promenad eller språngmarsch i vädret. Ser en film eller lyssnar på skön musik tillsammans med maken efter familjens middag under helgen. Vilar en stund på spikmattan när barnen ser Bolibompa. Får njuta "Jacques Brel" på teatern med en väninna och en kopp te därefter. Däremellan går bilen sönder, och jag stressar runt mellan jobb, fritids, busstider och måltider. Ibland överraskas jag av att få komma hem till/eller lagar en god och vällagad måltid ...med tända ljus, och ibland stressar jag ihop något ätbart i farten. Eller så hinner jag inte äta alls om jag har otur. 

Livet på en pinne. Galet hektiskt, men då och då en andningspaus. Vissa dagar ingen lucka ens för ett andetag, och så ibland en skön och rejäl lucka i tiden ... härligt! Vilken tur att jag gillar nästan alla moment i mitt liv, oavsett om det är något av mina jobb jag gör eller privat. Jag önskar dock ofta att  timmarna vore fler på ett dygn, eller att jag hade flera liv så allt jag vill och alla andras viljor och behov tillfredställdes lite bättre.

Då och då händer det i alla fall att jag får eller tar mig en paus, då jag vid min dator glädjs över att få betrakta och gallra i min NewYork-"skörd". Jag väljer ut någon bild som jag sedan bildbehandlar till belåtenhet. 

Här ser ni en av mina bilder på frihetsgudinnan, och ni kommer nog få se en hel del av NewYork framöver ... för jag har mycket material som jag uppskattar. Hoppas att även ni som kikar in på bloggen tycker om dem?!

Klicka på bilden för att se den stor!

NewYork- Ground Zero

Ground Zero kändes overkligt tung. Efter en noggrann kontroll och scanning av alla besökare och deras medhavda väskor, passerade vi först genom/förbi pågående byggprojekt vid Ground Zero. Så småningom nådde vi fram till platsen med de två poolerna, som fungerar som byggnadsminne över alla dem som dog här den 11 september 2001. Poolerna liknar sten-handfat, där det ständigt rinner vatten från kanterna och vidare ner i avgrunden i handfatens mitt. Poolernas kanter är smyckade med namnen på dem som dog här. Som en slags gravstenar, eller en slags annorlunda minneslund ... 

Jag är här och med ... och vill hedra alla dessa människors minne. Men även om poolerna, avsikten med byggnadsminnet, och vattenfallen är vackra, så är det något som skaver och känns fel här för mig. 

För mig liknar poolerna för mycket handfat med avlopp, även om jag ser att det är vackert. Vattenfallen för tankarna till alla tårar som rinner för dem som vi förlorat, och den sorg vi känner inför det som hände här. Men även om jag förstår och kan känna även det, så skulle jag behövt något mer upplyftande. Något mindre deprimerande ... kanske för att jag vägrar att låta minnet av de förlorade falla ner i denna avgrund?

Jag inbillar mig att vi skulle ha gjort något annat i Sverige för att hedra så många oskyldigt dödade människor. De har ju redan fallit ner "från skyn". Ska de behöva fortsätta att sedan rinna längre ner? Ner och ner...  mot underjorden ... avgrunden? Jag skulle vilja lyfta upp dem!

Vilken tur att vi besökte Ground Zero under en solig dag. För tack vare solskenet föddes regnbågen som sträckte sig ner mot det avloppsliknande avgrundshålet i handfatets mitt. Den blev det lilla hoppfulla och positiva, som behövdes för att jag skulle uthärda denna plats.

När jag vände mig om mötte mig denna syn. Den känns för mig lika symbolisk. Detta är ju faktiskt alla de svarta fönster, med mänskliga betraktare på insidan, som såg kaoset och förödelsen den där dagen.  Alla dessa fönster som omringar den fladdrande amerikanska flaggan, symboliserar den tomhet och svärta vi känner. De upp och nedvända spröjs-korsen i några av fönster-rutorna talar sitt eget språk. Fönstren symboliserar också alla dem som dog ... och alla dem som sörjer.... och alla som låtit sina tårar rinna ner i ett handfats avlopp ...

För er som undrar över bilden med regnbågen och hur den skapats: Det är en digital bild som jag gjort i sepia-ton. Eftersom originalbilden är i färg, och regnbågar inte syns nästan alls i svartvitt, så har jag valt att visa bara själva regnbågen i färg. Resultatet är alltså en mix mellan den bildbehandlade filen i färg/svartvitt (sepiaton). Klicka på bilderna för att se dem större/ i bättre upplösning.

NewYork ...

Gryning över NewYork

Gryningsljus  sveper mjukt, 

över staden som aldrig sover.

Små muminfamiljer på taken,

samsas strax invid mänskliga familjer 

i fönsterklädda lägenheter på Manhattan.

En bedårande stad ... 

fylld av värme och charm,

skön stämning och positiv energi.

New York, New York ...

Jag vaknar till en ny dag 

i din underbara famn!

Utsikten från hotellets fönster, en tidig morgon. Jag visar dem i både "svartvitt"(sepia-ton) och färg. Klicka på bilderna för att se dem i bättre upplösning och format. Särskilt de liggande bilderna kommer inte riktigt till sin rätt på bloggen, och beskärs när jag vill visa dem lite större.

New York-vy

NewYork-vy från "Top of the tower- restaurant". Efter en regnig dag i "The big apple", firar vi med födelsedagsmiddag på hotellets restaurang, på 26:e våningen. Regndroppar på fönsterrutorna och en fantastisk utsikt, som ni kommer få se mer av. Skärpan här ställde jag på motivet genom ett vinglas. Fokus på den gamla infektionsbyggnaden för tidiga invandrare, som numera bara är en gapande tom urblåst byggnad med belysning. Servitören Gustavo berättade att man kan se skymten av spöklika skuggor där ... om man granskar den med kikare.

New York - Bilder som växer ...

Jag tycker om bilder "som växer". Det betyder att bilden blir bättre ju mer jag ser på den, och då jag kanske även upptäcker komponenter i bilden som jag kanske inte såg när jag tryckte på avtryckaren. Det här är en sådan bild. Jag satt med kameran riktad ut genom taxifönstret och tryckte av bilder när det kändes som en möjligtsvis bra bild. Ibland hann jag inte fånga motiven som flög förbi i tid, ibland hann jag. 

Det gäller att försöka vila koncentrerat med ögonen. Oftast upptäcker jag ett motiv, men saknar ett moment som jag får invänta eller söka efter. Det kan vara en förgrund eller något som skapar balans i bilden. En fågel eller ett brunnslock. En person som går in i bilden, eller en lyktstolpe. Ofta handlar det bara om någon hundradels sekund, som jag har på mig att ta beslut om jag ska trycka på avtryckaren eller inte. Komposition går inte att tänka ut eller fundera så mycket på när man fotograferar "i farten", men som tur är sitter den naturlig och sker på automatik för mig. Harmoni eller disharmoni ... kameran snurrar och växlar inte bara mellan liggande/stående. Jag är ganska ointresserad av raka horisonter. 

I det här fallet såg jag att skuggorna med taxichauffören och medresenären såg intressant ut, så jag ställde in skärpan på skuggan och inväntade något som saknades. Eftersom ljuset och muren vid vägen rörde sig då föraren svängde, valde jag att exponera precis innan chaufförens profil försvann. Jag hann bara i ögonvrån skymta att ett moment dök upp i överkant. När jag nu i efterhand granskar min bild ser jag att det var den amerikanska flaggan som smög sig in i mitt motiv. Om ni klickar på bilden kommer ni även att upptäcka att mönstret på väggen, ger min chaufför ett lätt leende ansikte. Om motivet varit stillastående och jag betraktat alla moment i bilden, hade jag inte skapat denna komposition. Men på det sätt den nu tillkom, blev den en bild som växer ...

En bild som växte för mig ...

Heathrow airport ...

NewYork ...

Jag har hemkommit från en fantastisk vecka i NewYork. Jag och hela mitt sällskap förälskade oss i staden, som rymde så mycket spännande arkitektur, natur och människor. En varm stad fylld med kultur och kontraster. Många spännande historier skulle jag kunna berätta ... men just nu låter jag mina första bilder berätta på sitt eget språk. Denna fotograferades under resans enda molniga dag med regn.

Jag fotograferade både analogt och digitalt, för att se om jag påverkats som fotograf sedan jag blev digital fotograf. Jag märkte snabbt att jag fotograferar med samma ögon som förr. Den största skillnaden är att jag inte kan se resultatet direkt, med bilderna jag fotograferat analogt. Vi får se om ni/jag ser skillnad sedan ... för det tar nog ett tag innan jag får tid att framkalla mina filmrullar.

Jag hoppas att bilderna så småningom ska mynna ut i en utställning!

resande ...

Jag bockar av de sista punkterna på min lista, inför morgondagens färd. Pass, flygbiljetter, försäkring och laddad mobil + mindre fotoutrustning med batterier, film, minneskort och laddare. Minimalt med kläder, adapter, tandborste, mascara och en anteckningsbok. Ja så lite packning som möjligt, ryms nu i min kabinväska.

Min lista över allt jag skulle hinna INNAN resan, är långt ifrån avklarad. Dygnet har bara 24 timmar, och jag har helt enkelt bokat in alltför många av timmarna. Hinner inte, hinner inte, hinner inte ...

Kanske är det därför lite extra bra att jag far bort från min vardag och får lite perspektiv på tillvaron. Kommer bort från allt jag MÅSTE göra, BORDE göra, VILL göra, SKA göra och KAN göra.

Något jag länge DRÖMT om att få göra, är att återigen börja fotografera analogt och med svartvit film i kameran. Jag grunnar på om mitt fotograferande förändrats när jag blivit digital?

Därför packar jag båda mina kameror. Nu ska jag använda båda mina kameror, och se vad jag får med för material hem. Med en vision om att bilderna skulle kunna bli en fin utställning.

New York, here I come!

Bilden fotograferades 1994, på flygresan med Aeroflot mot St.Petersburg. Det var på den tiden jag enbart fotograferade svartvitt, med min Nikon FA.