Omsorg ...

-Åh, kommer du! utbrister den gamla damen glatt när jag stiger in. Hon fortsätter:
-Vad bra att du kommer, men vad synd att jag klätt på mig redan ... för det är så få som kan massera in salvan på ryggen så bra som du!

Hon beslutar sig för att dra tröjan över huvudet så jag kommer åt med kortison-salvan. Jag drar på mig handskar och masserar in salvan noggrant där jag vet hon har ont och där jag känner hennes spända muskler. Jag följer ryggradens båda sidor, bakom skulderbladen, kappmuskeln och vid svank och midja. Hennes 90-åriga gamla rygg är öm och kliar dessutom, så hon är tacksam över mitt besök och att jag tar mig tid att massera in salvan ordentligt. Jag tycker om att massera. Har alltid tyckt om det, och övervägde faktiskt en gång i tiden att utbilda mig till massör. Jag har gått några kortkurser och lärt mig grunderna, men valde bort massös-idéerna till förmånen för annat. Många blir trötta av att ge massage, eller tycker det är jobbigt, men jag upplever att jag får energi av att ge massage.

Den gamla uttrycker sin önskan om att jag kunde komma oftare, för det är inte så många inom hemtjänsten som lärt sig massera, och även om en del verkligen försöker, så har många nog inte rätta känslan för att ge massage. Det är bara ett fåtal som verkligen masserar in salvan på ett sätt som gör hennes rygg skön och glad ... och så finns det några som bara tror salvan ska smörjas på lite raskt och att det är bra så. Hon skulle gärna betala en slant extra för att få massage mer regelbundet, men då skulle det väl inte kallas omsorg utan hamna på någon slags lyxservice, skrattar hon.

När salvan är väl insmord och ryggen blivit glad, trär vi på tröjan igen. Jag bäddar hennes säng och sedan är det dags att fara vidare mot andra damer och herrar i behov av omsorg och omvårdnad.

En kort bilfärd senare är jag framme vid nästa stuga.

-Nej, men hej är det du! säger den gamle mannen när han möter mig i hallen. Han ler och plirar med ögonen.
-Har du tid att prata lite eller har du bråttom?

...