Älg i stan ...

Precis när jag ska ta barnen till skolan får jag ett sms av min  vän i huset invid. Han har sett en älg utanför sitt frukostfönster nyss! Vi bor centralt i Örebro, så att se annat än harar och igenkottar (samt hundar och fåglar), hör till ovaligheter. Jag rycker med mig kameran och promenerar mina döttrar till skolan. På hemvägen möter jag folk som sett älgen och då han sägs traska i krokarna finner jag honom på några minuter i en villaträdgård ca 100 meter hemifrån. NA kommer samtidigt och villaägaren iförd endast shorts släpper in dem för att de ska få fånga lite snygga bilder från villans fönster.

Jag står kvar vid staketet medan viltjägaren från Kultur & fritid anländer i sin röda bil. Han låter genast inriktad på att de kommer skjuta den stackars stressade unga älgen. Jag och två män som betraktar älgen undrar om de inte kan ge den en bedövningspil istället, och forsla honom ut i det fria igen. Den mustaschprydde mannen säger att sådant har de varken utrustning eller tid med.

Jag fotograferar två bilder på älgen, och sänder en liten bön (som jag uttrycker till mannen som planerar skjuta älgen) ...  att de ska ge älgen en chans att ta sig tillbaks till skogen. Sedan lämnar jag honom där bakom solstolen i trädgården.

Till min stora glädje läser jag på NA.se att han nu sprungit till skogs. Jag känner mig lättad och hoppas han håller sig till skogen framöver, så han får växa upp och bli en stor och ståtlig älgtjur som får leva länge som skogens konung. Jag hoppas också att mannen i villan inte ska skjuta honom en dag och hänga upp hans horn i hallen, bland sina andra troféer.

Det blev en spännande morgon för älgen och de boende här på väster i Örebro!

Medsänder en länk till Nerikes Allehanda, där visas en liten filmsnutt på älgen och artikel kring hur det gick. http://na.se/nyheter/orebro/1.1202360-na-tv-alg-i-rosta-polisen-nedringd
http://na.se/nyheter/orebro/1.1202700-algen-har-lamnat-stan-behovde-inte-skjutas

Tankar om tid ...

Det finns något vackert i att tiden går, men samtidigt vill jag ibland frysa tiden. Betrakta ögonblicken lite mer intensivt. Njuta av godbitarna en evighet. Ett sätt att göra det är att fånga dem med kameran ... men jag försöker att även lägga den ifrån mig och samla dem i mitt sinne. 

Ofta rusar livet, tiden och ögonblicken förbi oss. Men sanningen är den att ögonblicken går att spara intensivt och komplett inombords. Förmågan att sakta ner tidens hastighet och om att minnas, handlar om att leva intensivt i nuet och på tillit. Tilliten till att allt kommer lösa sig som det är tänkt.

Trots att jag själv vet detta glömmer jag bort det titt som tätt. Livet skruvas upp i någon slags ohanterlig tidspressad tillvaro, som slutar i att kroppen och själen mer eller mindre låser sig som i kramp. Musklerna stelnar och glömmer bort hur man gör för att slappna av. Tankarna viner hit och dit, orsakar förvirring och trötthet ... trots att vi dessutom glömmer bort hur man gör för att sova.

Men så händer någon som får mig att åter minnas vem jag är och vad som är kärnan i mitt liv. Lugnet sänker sig och jag kan åter andas.

Så när jag ser mina döttrar blåsa ut ännu ett ljus i sin födelsedagstårta, gläds jag över att trots att de blivit så stora ... så är de faktiskt ganska små. Jag rymmer dem fortfarande i min famn och jag kan fortfarande vara med och påverka hur de blir som människor.

Mitt i stressen över kalasfixandet, jobbstress, stökigt hem och allmänt övrigt livskaos ... stannar jag upp och påminns att jag inte alls "måste". Jag kan ägna mig åt att betrakta min dotter när hon blåser ut sina ljus och önskar sig ... en Barbiedocka med långt hår.

För det är bäst att passa på att uppskatta den här tiden. Jag kommer troligen inte tycka det går lång tid innan barnen flyttar hemifrån, trots att jag just nu mest klurar över om de är stora nog att gå till skolan på egen hand eller ej.

Så mitt i bruset som susat inomborts så hastigt på sistone, stannar jag upp. Jag släpper alla tankar på vad jag borde eller kunde göra och går ut på balkongen. Tar ett djupt andetag och blickar upp emot en stjärnklar himmel. Hör ljudet från den avlägsna motorvägen och familjens sovande andetag. 

Just nu är jag bara här och nu,

och vad som är viktigt för mig behöver jag inte fundera över ... 

det är solklart ...

Pusslet ...

Just nu är livet för mig ett intensivt pusslande. 

Tiden räcker inte till och jag har för många pusselbitar.

Att få bitarna att harmoniskt mötas till ett vackert pussel ...

är en svår men spännande utmaning!

Som symbolbild för mitt pusslande visar jag en bild jag skapat för LäkemedelsVärlden. Bilderna skulle symbolisera apoteksmonopolets slut och pusslet med att sammanfoga bra bitar till en fungerande helhet för apotekets nya plats på marknaden. Omslagsbilden hade med apotekets logga central på en pusselbit (inte denna bild).

Detta fotouppdrag krävde mycket tid och engagemang, och resulterade i ett gäng med bilder med olika motiv, samt fotografering av ett pussel. Sedan ett bokstavligt pusslande i photoshop av bildmomenten. Omslag och ett gäng artikelsidor på temat blev resultatet. Den tomma blå pusselbakgrunden är avsedd för text. Detta är ett av helsidesupplagen inuti tidningen. En annan bild som omslag och ett gäng enstaka frilagda pusselbitar hörde till artikeln (kanske får ni se de andra bilderna en annan dag). Ett roligt, svårt och utmanande uppdrag!

Workshop återbruk

Idag har jag hållit två workshops på Navets skola, tillsammans med elever från åk 4-9. Min förhoppning om att inspirera ungdomarna gick med varierat resultat. Några elever hade egna spännande idéer, medan några andra mest kände sig frustrerade över att resultatet inte blev som önskat eller p.g.a prestationsångest. Hur som helst fanns det ett gäng ungdomar som glatt högg in i skaparverkstan. Vissa fick fram fina skapelser som de kan använda/ glädjas över, medan andra resultat hamnade i papperskorgen. Några arbetade effektivt, tyst och koncentrerat, medans några fnissade från start till slut.

Lite busiga resultat blev det i alla fall, tex i form av en välarbetad och fin fuskpälsbeklädd häst, med stomme av plastförpackningar. En tjej skapade en rolig och fungerande plånbok av tidningspapper och tunn plast, som dekorerades med urklippta bilder. En tjej sydde glatt in alla sina föremål i handväskan i vadderade tapetpaket. Med avsikt sydde hon med hjälp av symaskin in sin mobiltelefon, film, kamera, läppglans etc i helt stängda paket (utan öppning). När mobilen väl ringer får hon kämpa med att slita upp sina paket.

Det skapades ett flertal girlanger av tapet och gamla boksidor, som dekorerades med bokstäver och text av olika slag. En kille var först oerhört frustrerad men skapade så småningom en liten ask i guldtapet och minialster av urklippta boksidor. Några sydde fina kuvert av olika tidningar och tapeter ... ja och så ville de flesta lära sig att vika askar i olika format av tapet och annat papper, och en del av dem dekorerades både på in och utsidan.

Själv hade jag inte med mig kameran, men vid tillfälle kommer jag visa några av alstren som jag själv skapat innan workshopen, för att inspirera och visa dem olika sätt att arbeta med varierade material.

Så småningom dyker det troligen upp lite bilder på Navets 7A-blogg:
http://7anavet.blogspot.com/

Vitsippor ...

Jag ville famna våren.

Så här vilar den nu
äntligen

i mina händer

spröd och skör
nyutslagen

väldoftande

och så vacker ...

Jag famnar våren!