Videung ...

Sammetslena videung

våren nu välkomnat

Vintern varit lång och tung

men nu väcks allt som somnat

Gyllengul är björkskogskant

stjälkar skymtar grönt och grannt

Allting börjar ljusna

solsken värmer frusna

Fågelkvitter väcker mig

frukoststund i solen

Varma byxor lämnar mig

och jag tar på mig kjolen

jordgubbsglass i våffelstrut

jag ger upp ett vårskriks-tjut

Våren är utslagen

Underbar känns dagen!

Idag har jag under en färd genom Närke-skogen fått se tre enorma och vackra kronhjortar, som stolt visade sig invid vägen. Jag saktade ner bilen och  höll andan, fylldes av vördnad och respekt för de praktfulla och stora djuren. Stillnade, rädd för att skrämma iväg djuren och för att jag ville få se på dem ordentligt. Fånga det unika ögonblicket. Jag har aldrig sett så stora kronhjortar på så nära håll och i sin frihet. Några sekunder senare var de försvunna. Inga bilder hann jag fånga av det magiska ögonblicket. 

Vide-kissar känns mer vardagliga och inte lika ståtliga som vilda kronhjortar förstås ... men ni får hålla med om att de tillhör ett av de härliga vårtecken som vi uppskattar. När skogen står i brand av solen som dalar och gräsmattan börjar kännas grön istället för hötorr och frostbiten. Dikesrenen fylls av glada färger i form av tussilago och skogsbacken blir vit som snö av vackra vitsippor eller blå av blåsippor. Ja, då vet vi att våren är på god väg. Min lilla dikt passar sig till melodin "Sov du lilla videung" av Alice Tegnér. Svensk natur är fantastisk!