Många har idag utvecklat allergier och känslighet av varierade slag.
Det finns så mycket vi människor utsätts för i vår vardag, både i våra jobb och på vår fritid.
Och människan har kanske blivit känsligare det senaste århundradet. Kanske på grund av alla kemikalier vi skapat?
Kanske våra alltmer sterila hem, vaccinationer, besprutningsmedel, gifter och plaster, färgämnen, konstgjort och genmanipulerad... ha förändrat oss. Försämrat oss.
Själv har jag astma, doftallergi, migrän... och har alltid varit känslig för syntetiska textilier. Ingen av dessa är särskilt allvarlig. Inget livshotande eller så. Men det är klart att det begränsar och besvärar.
Känsligheten för syntetmaterial innebär att jag får utslag och klåda av syntetmaterial. Vilket inte alltid är okomplicerat. Särskilt som det finns plagg som märks med "100% bomull"... men där etiketten och gummibandet i midjan inte alls är naturlig (jag får reaktion i midjan och där lapparna sitter). I plagg med blandade textilier är det ovisst om de kommer vara sköna, omöjliga eller bara måttligt obehagliga att bära. Jag får grunna, känna och bedöma om jag törs köpa eller ej.
Genom åren har jag dock åtminstone lärt mig mer om vad som oftast fungerar eller inte, för just mig.
Bomull, ull, viscose är underbara material på min hud. Inga problem.
Blandmaterial är det svåraste, särskilt som de flesta plagg består av just det. Sedan beror det förstås på hur hudnära plaggen ska bäras. Och jag vet ju inte själv vid vilken % min hud accepterar plaggen eller börjar "morra".
Det är ju inte ovanligt att det på etiketten står "43%bomull, 42% polyester, 10% elastan, 5% polyamid." eller någon annan spännande procentkombination med naturmaterial/syntet.
Polyamid tål jag lite bättre än polyester.
Acryl/nylon är bara att glömma (det går inte alls, räcker att nästan stå vid galgar för att det ska klia). Fleece kan konstigt nog fungera ibland ... men jag har ingen aning om varför vissa filtar är fasligt obehagliga att vira in sig i, och varför andra inte ger mig varken klåda eller obehag.
Men naturen måste nog vara tacksam över att min garderob och tvättmaskin, aldrig varit full av syntetiska kläder. Jag har nog spolat ner mindre plaster och kemikalier än många andra, på grund av min känslighet.
Sedan är det en annan femma, att jag har haft problem även i många lokaler och miljöer på grund av min känslighet för syntet.
Under min uppväxt var det svårt att undvika synteten. Alla köpcentrum och många andra offentliga platser och butiker hade heltäckningsmattor av syntet. Kaféer och pubar. Båtar och turistbussar med syntetiska säten och heltäckningsmatta, liksom syntetlakan på hotell. Att det dessutom röktes överallt gjorde mig inte direkt mer välmående. Även om jag själv ändå var med överallt. Jag tror inte många förstod hur miljöerna påverkade mig. Symtomen var inte svåra nog för att jag skulle framstå som riktigt sjuk.
Något som många inte förstår, är att även luften påverkas av alla dessa syntetmaterial. Själva luften blir annorlunda. Kanske kan ni känna hur den liksom blir torrare. Statisk?
Jag gillade inte ens som tonåring att shoppa. Ibland blev jag så sjukligt trött när vi skulle handla på stan, så jag var tvungen att lägga mig på golvet under någon trappa. Där kunde jag ligga orkeslös tills resten av sällskapet handlat klart.
Ja, sedan har vi den där "rökallergin", känsligheten för starka dofter som parfymer, och kemikaliekänsligheten som jag haft från barnaåren, men som utvecklats och förvärrats genom åren.
Mitt barndomshem var inte fritt från cigarett och piprök. Jag fick gå undan eller stänga in mig på mitt rum när jag besvärades av röken. Och som jag skrev tidigare var offentliga rum fyllda av mycket syntet... men också av rök och parfymer. Man rökte på caféer, i allehanda hem, pubar, tåg och restauranger.
Idag har det förbättrats på många vis de senaste åren. Men det är ändå fortfarande svårt att komma undan, eftersom jag mår dåligt av så lite. Och grannen envisas med att röka på sin balkong, även om vi i alla fall fått honom att sluta tända sin tobak inne i trapphuset. Vi får hastigt avrunda våra måltider och samtal på balkongen när röken anfaller.
Min tid i mörkrummet har garanterat förvärrat min kemikaliekänslighet, min doftallergi och astma. Självförvållat dock. De sista åren som analog fotograf, och kär i mitt mörkrumsarbete, blev jag verkligen sjuk (med feber och allt), efter ett visst antal timmar bland alla kemikalier. Jag fick lägga upp en strategi för mitt arbete, och se till att jag inte tillbringade för många timmar varje vecka i mörkrummet. Jag fick börja blanda filmframkallningskemierna utomhus (eller be någon annan blanda dem åt mig). Jag fick verkligen planera timmarna bland kemikalier för att kunna fortsätta med arbetet jag älskar.
Idag jobbar jag dock helt digitalt som fotograf, vilket min kropp är tacksam över. Hur illa jag mått om jag fortsatt stå i mörkrummet vill jag helst inte tänka på.
Deltidsjobbet i hemtjänsten är inte helt enkelt, men jag ska inte behöva gå hem till dem som röker. Det händer dock förstås att de som planerar inte känner till om kunderna röker eller ej, och den gamla kanske istället vill spraya sig med värsta parfymen när jag duschat dem... eller har ett rengöringsmedel som jag inte tål, när jag ska städa badrummet.
*
Jag har ju också migrän (som lätt utlöses av bland annat rök, avgaser, kemikalier, bensin och vissa parfymer) och astma. Och så står jag under utredning av min doftallergi, med starka, konstiga och ovanliga följdreaktioner.
Det här är svårbegripligt även av mina läkare, som liksom jag försöker förstå sig på min kropps starka reaktioner och vad jag ska göra för att må bra. "Forskning pågår ännu" får jag höra, om doftallergier och dess symtom. Rekommendationerna idag är att prova att både ta astmamedicin+ allergimedicin + migränmedicin, när jag utsatts för något jag reagerar på. Bäst är förstås att undvika alla situationer där jag kan bli utsatt för det jag inte tål. Det är verkligen lättare sagt än gjort.
Överallt finns människor som röker/just rökt. Som sätter sig i bilen eller kommer in på mötet efter att de fimpat sin cigarett, eller kommer nyduschade med sina intensiva parfymer. Och att vara känslig för avgaser är inte lätt. Jag har insett att vissa tider är värre än andra. Vissa dagar ligger avgaserna tunga över stan. Jag törs knappt inte längre tanka bil med bensin/diesel. Tack o lov går hemtjänstbilarna också på GAS, och det luktar inget. Om jag cyklar kan jag hamna bakom en buss, och när jag kör bil kan jag hamna bakom en EPA-traktor eller något annat fordon, vars stank letar sig in i den bil jag kör.
Ibland har jag blivit liggande på golvet i många timmar efter att bara ha cyklat till jobbet över stan, som legat tyngd av avgaser. Jag kunde inte ens börja jobba, utan fick ligga några timmar och sedan bli hemskjutsar, där jag tillbringade resten av dagen lealös i sängen.
Jag har "packat ihop" efter att jag tvingats gå igenom ett trapphus med cigarettrök. Kanske börjar det med en astmaattack, följt av att jag får någon slags stressreaktion och endera börjar hyperventilera och blir yr, illamående och skakig, får migrän eller bara blir fullkomligt orkeslös och liggande på något golv. Oförmögen att göra annat än konversera min situation med dem som är nära.
Ibland går det överraskande bra att klara att bli utsatt några minuter, till min stora lättnad. Men ibland får jag flera dygn förstörda. Ibland hjälper medicinerna, men jag fortsätter ändå att må dåligt, även om jag kanske kan fortsätta arbeta... om än inte så bra som jag normalt gör mitt jobb. Och jag kanske pressar mig till max, bara för att orka sätta fötterna framför varandra, och göra mitt jobb. Påverkad av allergireaktionen och medicinerna... och inte känner jag mig som någon riktigt vettig människa då.
Jag önskar därför ett samhälle med mindre tobaksrök, bensinångor, kemikalier och parfymer. Och så önskar jag större respekt och förståelse av medmänniskor. Jag tror inte att de som sprider rök och parfymdoft etc, har någon aning om hur sjuka de kan göra människor i sin omgivning.
Jag har haft migrän i tre dygn efter en arbetskollega kom in "röktung" i grupprummet. Jag får byta plats på uteserveringar och på möten, för att inte bli sjuk av dem som satt sig bredvid mig. Min ena dotter (som haft barnmigrän), har legat lealös och kräkts i plötslig och svår migrän, efter att passerat cigarettrökande människor i lekpark, eller efter akut besök på offentlig toalett där någon fimpat.
Oändligt tacksam för de människor som kan tänka sig att försöka sluta röka/trappa ner. Och för mig får de så gärna snusa om de vill det, för det gör i alla fall inte oss känsliga som står bredvid sjuka.
Idag har min känslighet blivit så stor att jag har fått svårt att passera tvättmedelsavdelningar i butiker.
Jag har dock också förstått att stress är en av de faktorer som förvärra min känslighet och reaktion. Så jag får försöka hålla mig "cool", ta hand om mig själv och undvika allt och alla som kan få mig sjuk.
Så ifall jag hastar iväg från dig, eller flyttar mig längre ifrån dig vid en middag eller på ett möte, ska du inte ta det personligt. Jag är inte allergisk emot dig alls. Men kanske doften du bär med dig...
Att naturen också skulle bli tacksam över minskade odörer, avgaser och syntetmaterial behöver jag säkert inte ens påtala.
Sedan finns det de som är allergiska mot naturmaterial istället.
De har förstås liknande, men helt andra bekymmer...
17
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar