I sorg och glädje ...

Din kropp andas än, men du har redan börjat sväva ...

Min sorg är mild och ljum som en sommarvind. Medans mina tårar rinner längsmed mina kinder minns jag allt vackert som vi delat. Min tacksamhet är så oändligt stor till dig, Sune.

Tack för att du vågade välja det du valde. För att du vågade välja min mamma, kärleken till henne och glädjen i att få skapa något större tillsammans med henne. För att du bejakat ditt eget skapande och den kraft som ni fick tillsammans och som ni spred så generöst runt omkring er. Jag är så tacksam för att jag verkligen levat i nuet när vi delat ögonblicken och för att du varit närvarande och uppskattat
mig.

Jag har så många härliga minnen tillsammans med dig, Sune. Jag minns besöken, våra möten långt innan du och min mor blev ett par. Hur vi hälsade på dig och din familj i ert hus på landet. Jag minns dina fina ungar, som jag och min syster fick leka med. Saft och gott hembakt bröd vid rutig borsduk i trädgårdens solsken. Jag minns dina knasiga idéer. Hur du målat väggarna i alla regnbågensfärger. Din härliga fru, som jag alltid tyckt om, liksom dina fina barn. Paddeltur med din gigantiska mobiltelefon på kanotbotten och de söta fåren vid sjön. Minnen av din fina dotter, numera bonus-syster, som jag alltid trivts så bra med. Snälla men busiga storabröder som retade henne pga samling med My-Little-Ponys. Vårt kreativa matbröd som skapades under en kväll fylld av skratt, men som aldrig gick att äta. Vi hade verkligen roligt. Ja det bästa med din familj är ju att den blev en fin bit av min familj. Jag tycker så mycket om dem, var och en av dem är min vän. Numera har den sköna skocken även utökats med respektive och ett gäng med härliga barn.

Jag har fått äran att vara både din vän, din bonusdotter, din elev och din arbetskamrat. Jag har haft dig som arbetsgivare, varit din kollega och vi har fungerat som bollplank för varandra. Jag har varit på klassresa med dig till Danmark och Ryssland med en skock glada elever, sovit 14 personer i en 4:a bäddars stuga. Jag har bråkat med dig om huruvida konst får se ut hur som helst ... vid en stor rosa tavla i Danmark, och "lussat" för dig och mor med konstskoleklassen mitt i natten så du höll på att bli vräkt. Tack vare Konstskolan Kuben, som du skapat, fick jag även träffa min underbara man! Som elev kunde jag ibland bli tokig på dina utläggningar och utsvävningar från ämnet, och det fanns elever som ringde mig på kvällarna för att bli kloka på vad uppgiften egentligen gick ut på. Men framför allt ville du uppmuntra vår kreativitet och att vi skulle få en chans till att finna egen drivkraft. När jag minns vår tid tillsammans är det främst ditt busiga skratt och dina glada ögon som sitter inbränt i mitt sinne. Humorn, glädjen, dina kluriga hemligheter ... och din envishet.

Jag har varit i England med dig, mamma, min man och bonussyster. Jag har rest till Kina med dig, mamma, bonussyster och bonusbror. Tänk vad mycket spännande och härligt vi fått uppleva!
Vi har sjungit sånger och lyssnat på konserter, diskuterat, fantiserat och jag har fått vara en del i många av de fantastiska projekt du och mor drivit. Tänk så otroligt mycket tid jag fått ta del av dig! Jag har fått vara med när du drivit projekt, filmat, föreläst, badat, paddlat kanot, lekt, spelat spel, rest i sverige och utomlands, besökt teatrar och konserter, lagat mat, sjungit och dansat med dig!

Du  har tillsammans med min mor hjälpt mig när jag som bäst behövt det. Vi har lånat utrustning av varandra och hjälpt varandra när vi klurat på bildval eller diskuterat avtal eller prissättning kring olika jobb. Jag har fått agera modell åt dig, och du har varit modell för mig.

Betänk så många människor du hunnit beröra, Sune! Tusentals människor har fått höra ditt glada skratt, funderat på dina kluringar och bekymrat sig för din sena ankomst. Du har lagat kulinariska måltider, renoverat hus, skapat kanot-leder och stegat ut vandringsleder. Du har skulpterat och drejat i din verkstad, dansat och sjungit i blandade kulturer och tonarter.

Jag är så glad mina flickor hunnit lära känna och älska dig. De är inte stora, men jag ska göra allt jag kan för att de ska få behålla sina fina minnen med dig. Hur de suttit i verkstaden tillsammans med dig och leran, plockat smultron och hallon i buskarna om morgonkvisten. Allt soligt bus och alla dina härliga miner.

Nu känner vi att du börjat sväva omkring. Du kan inte längre lägga dig i så mycket som du kanske skulle vilja, men du kommer få en annan överblick, och du är hjärtligt välkommen att besöka oss när du vill. Och du vet ... att vi vet och känner, att du fortfarande finns kvar hos oss även när du släppt taget om din kropp.

Du vet att du är älskad. Du har gjort något större än de flesta lyckas med under en livstid. Du har påverkat människor, både de närmaste och tillsammans med min mor sammanfört så många fina människor ... förmedlat era tankar och idéer ... och startat en rörelse som inte tar slut här.

Du har många som kommer sörja dig, och du har många som kommer minnas dig med glädje.
Många ilskna tårar kommer trilla över kinder på dina närmaste. Tårar över all framtid som vi fråntagits tillsammans med dig.

Men jag kan ändå inte låta bli att känna
att för just mig är tacksamheten störst ...

Tack för allt fint vi delar!        
Din vän och bonusdotter            
Nina

Denna text skrev jag ett dygn innan Sune dog i cancer (för snart två år sedan). Sune kom och väckte mig när han dog, mitt i natten ... ännu ett ögonblick som fyllde mig med tacksamhet och glädje ...  Sune tog sig tid att svänga förbi hos mig innan han for vidare! Glädje mitt i sorgen. Den 8 Mars skulle Sune fyllt 67 år, om han fått leva mer ...