Självporträtt

Jag lyckades med konststycket

att fånga en bit av min själ.

Vackrare än min yta

med mitt ljus och mitt mörker

min kreativitet

och min glädje

... drömmande

och gåtfull

och med vind i mitt långa hår.

Jag betraktar mig själv.

Ser verkligheten som tar form kring mig

med så tydliga konturer.

Bara mitt hår
som flyger fritt
i mitt sinne
och ut i min omvärld

Jag är precis just den där kvinnan,
trots åren mellan mitt självporträtts födelse och idag.

En del har svårt att upptäcka mig,
kanske har de ont om fantasi?
... eller så tar dig sig bara inte tid.

De som verkligen ser mig
får en skymt av min personlighet
och vad som rör sig i mitt inre

... och de ser den ljumma vinden
som leker i mitt hår.

Fotogram skapat i mörkrum, en gång för länge sedan ... ännu porträttlik.